- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
595-596

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Simpsläktet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

595

Simsjölandet-Simson

596

ner. Själfständiga arbeten al honom äro eposet Wieland
der schmied (1835; 3:e uppl. 1851), Ge-dichtQ (1844,
1863), Kriegslieder (1870), Lieder vom deutschen
vaterland (1863; ny uppl. 1871), Rheinsagen (1836;
10:e uppl. 1891), Handbuch der deutschen mythologie
(6:e uppl. 1887), Quellen des Shakespeare (1831; 2:a
uppl. 1870), Die deutschen volksbucher (1839-43; 2:a
uppl 1878-80) m. fl. S:s Ausgewählte werke utgåfvos
af G. Klee i 12 bd 1907. Se biogr, af N. Hocker
(1877). (R-n B.)

Simsjölandet, kronopark i Åsele socken,
Västerbottens län, tillhör Västra Åsele revir af
Härnösands öfverjägmästardistrikt. Kronoparken
har enligt bestämmelserna i K. M:ts
befallningshaf-vandes i Västerbottens län
afvittringsutslag 23 dec. 1884 bildats af
kronoöfverloppsmark. Areal 14,297 har (1910).
S-r.

Simskakel, konstind. Se Kakel, sp. 574.

Simskola. Se Simidrott och Sim ku n-n i g h e t.

Simsnäppor, zool. Se Simsnäppsläktet.

Simsnäppsläktet 1. Simsnäppor, Phalaro-pus, zool.,
ett fågelsläkte, tillhörande fam. Tota-nidcz och
ordn. Charadriiformes. Släktet, som stundom innefattas
i en särskild underfamilj Phala-ropince, utmärkes
förnämligast därigenom, att "tår-sen" är från sidorna
hoptryckt med en tandad kant längs baksidan och att
framtårna ha sim-flikar, som förena deras baser. Till
sin allmänna habitus öfverensstämmer Simsnäppsläktet
nära med småsnäpporna. Honan är större än hannen. I
Sverige häckar endast en art: smalnäbbade

Simsnuppa.

simsnäppan, P. hyperboreus (se fig.): näbben smal, mot
spetsen jämnt afsmalnande; baktån utan simflik; ofvan
skiffersvart med en liten hvit fläck öfver ögat och
rostgula band på ryggen; kräftrakten och kroppssidorna
äro askgrå med inblandadt rödbrunt; vingpennorna äro
svarta; längd 172-198 mm. Den häckar från Lappland
till fjälltrakterna i Jämtland; sydligare har den
anträffats endast under flyttningarna. Den lifnär sig
af små vatten-djur. Mest ser man den simma i flockar
på hafvet, ofta i närheten af land; dessa flockar
bestå om sommaren nästan uteslutande af gamla honor,
hvilket beror därpå att, så snart äggen äro lagda,
honan öfverlämnar bestyret med dessas rufning och
ungarnas vård åt hannen. - Brednäbbade simsnäppan,
P. fulicarius, skiljer sig bl. a. från den föregående
därigenom, att näbben mot spetsen är bredare och
därefter tillspetsad, att baktån har simflik samt
att kroppslängden är större.

Denna art lefver som häckfågel vid Ishafvets stränder;
endast under flyttningarna har den några gånger
anträffats i Sverige. L
e.

Simson (S a m s o n) är en af hjältarna under den
s. k. domaretiden i Israel (se Domare). Berättelserna
om honom och hans bedrifter, där kärlek, kvicka
infall och vilda äfventyr spela huf-vudrollen,
skilja sig bestämdt från berättelserna om de öfrige
domarna. Han tog en filisteisk kvinna till hustru
och förelade bröllopsgästerna gåtan om det af honom
dödade lejonet, hvilken gåta ingen kunde lösa,
förrän hans hustru aflockat honom förklaringen och
förrådt den till de filisteiska gästerna; han band
eldfacklor i svansarna på 300 räfvar och släppte dem
in på filistéernas mognande sädesfält, dödade 1,000
filistéer med en åsnekäke, lyfte af stadsporten i Gasa
och bar den bort emot Hebron, fattade sedan kärlek
till en annan kvinna, Delila, som aflockade honom
hemligheten om hans styrka (att denna låg i håret),
hvarefter han fängslades af filistéerna, bländades
och dömdes att som en trälande kvicna draga kvarnen,
till dess att det återväxta håret gett honom igen hans
förra styrka, då han vid en fest i Dagons tempel,
dit man fört honom, för att han måtte förlusta
filistéernas höf-dingar, kom hela templet att störta
ned öfver de där församlade och själf omkom med alla
de andra (Dom. 13-16). S. har uppenbarligen icke
mycket, om ens något, gemensamt med G. T:s stora
religiösa personligheter, och det är först senare
bearbetningar af äldre källor, som i Domarebokens
berättelser sökt jämställa honom med de egentlige
folkhjältarna (domarna) under domaretiden. Flera
ha velat göra honom h. o. h. till en mytisk figur,
jämförlig med en Hcrakles och Gilgames. Sannolikt
var dock S. en historisk personlighet, om hvilken
en mängd hjältesagor och hvarjehanda (kanske äfven
främmande) legender bildade sig, så att det nu är
svårt att skilja historien från sagan. S:s öden
ha ofta gett ämnen åt den bildande konsten. Hans
bragder framställdes af Fr. Verdier i 40 teckningar
(delvis graverade) 1698 och af Decamps i 9 stora
kolteckningar. S. sönderslitande lejonet har målats
af Luca Giordano (Madrid) och Kubens (Stockholm; se
fig. 6 å pl. II till art. Kubens). S. brytande sina
bojor har återgetts i en målning af L. Glaize och
en staty af J. B. D. Dupuis. S. dödande filistéerna
medelst en åsnekindbåge gaf ämne till målningar af
Guido Reni (Turin, Bologna), Giulio Romano (Dresden)
och G. C. Procaccini (Madrid). Delilas förräderi (S:s
tillfångatagande) har dock mest inspirerat målarna:
Rubens (Mimenen), van Dyck (Wien), Renibrandt
(Kassel), Turchi (Stuttgart), skulptören Dausch
m. fl., och S. kullstötande filistétemplet har
målats af L. Carracci (palazzo Rospigliosi i I^om),
Rubens (palazzo Corsini i Florens), P. Vero-nese
(palazzo Grillo Cataneo i Genua). - S. är hjälten
i Hans Sachs’ sorgespel "Der richter S." (1556),
i Miltons gripande drama "Samson Ago-nistes" (1671)
samt i Saint-Saens’ omtyckta opera "Samson et Delila"
(1877) och har inspirerat Handel till ett oratorium
("Samson", 1742). E. S-e.

Simson, Martin Eduard von, tysk politiker, f. 1810 i
Königsberg af judiska föräldrar, d. 1899 i Berlin,
blef redan 1833 e. o. och 1836 ord. professor i
juridik i sin födelsestad, där han sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:01:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free