- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
603-604

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Simulacra ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

603

Sin-Sinaloa

604

med Kades som hufvudort (4 Mos. 13: 21; 20: l m. fl.).
E.S-e.

Sin, babylonisk gud. Se B a b y l o n i e n, sp. 587,
och Måndyrkan.

Sin, veter. l sin (eller afsinad) säges en
ko vara under tiden närmast före kalfningen,
då mjölk-afsöndringen h. o. h. upphört. Sintiden
bör räcka omkr. 6-8 veckor, och sinläggningen sker
därigenom, att kon, allteftersom mjölkafsöndringen
aftar, mjölkas mera sällan, nämligen från 2 till blott
l gång dagligen och sedermera blott hvarannan eller
hvar tredje dag, tills mjölkafsöndringen fullständigt
upphört. För kort sintid verkar försvagande, och kon
mjölkar då vanligen mindre under närmast följande
laktationsperiod; fortsätter mjölkafsöndringen ända
tills kalfningen, säges kon "mjölka mjölk i mjölk".
E. T. N.

Sin, mat.f förk. för sinus (se d. o.).

Sina (S i n se), äldre, latiniserad benämning på Kina.

Sin-ahe-irba. Se S a n h e r i b.

Sinai, den mosaiska lagstiftningens berg, har man
sedan ett godt stycke in på den kristna tiden sökt
i södra delen af den s. k. Sinaihalfön (se kartan
till art. Egypten), en trekantig bergsträcka mellan
Röda hafvets båda nordliga förgreningar, hafsviken
vid Sues och Elanitiska viken l. Akabaviken. Här ha
kristna munkar utpekat det heliga S. först i berget
Serbāl (2,052 m. ö. h.); sedan kejsar Justinianus’ tid
(527–565) har det något högre (2,244 m.) Djebel Mūsā
("Moses berg") med det för sina dyrbara handskrifter
berömda

illustration placeholder
Katarinaklostret på berget Djebel Mūsā (Sinai).


Katarinaklostret (se fig.; om den berömda
bibelhandskriften Codex sinaiticus se
Bibelhandskrifter</sp>, sp. 224–225) och (en högre belägen)
Mariakyrka gällt som lagstiftningens berg. Till
ungefär denna del af halfön hänvisar äfven, som
det synes, den förteckning på stationerna under
Israels vandring från Egypten till S., som meddelas
4 Mos. 33 och sannolikt härrör från Pentateukens
yngsta källskrift (P). Och ett liknande läge tyckes
lagstiftningens berg ha haft jämväl enligt Elohisten,
ehuru denna källskrift liksom 5 Mos. benämner berget
Horeb. Enligt Jahvisten, Pentateukens sannolikt
äldsta urkund, synes däremot S. ha legat i närheten
af Kades. Se om hela den invecklade frågan de nyare
kommentarerna till Pentateuken. – Om de på Sinaihalfön
förekommande inskrifterna se Firān och
Nabatéer, sp. 364–365. Jfr fig. i art. Oaser.
E. S-e.

SinåTa,
stad och badort i Rumänien, i Transsyl-vanska
alperna, nära Siebenbiirgens gräns, vid
Predeal-Bukarest-banan. 3,919 inv. (1912). Stället, i
hvars närhet den rumänska konungafamiljens intagande,
i gammaltysk stil uppförda sommar-residens Pelesu
(Pelesch 1. Pelesj; se

K. lustslottet Pelesu vid Sinaia.

fig.) är beläget (se Falke, "Das rumänische
kö-nigsschloss Pelesch", 1893), har en mängd
eleganta villor och hotell spridda bland alperna
och längs stränderna af Prahova, en biflod till
Jalomita. Innan lustslottet byggdes (1873-84),
var det 1695 anlagda klostret S. konungafamiljens
sommarbostad, och klostret var jämte några oansenliga
hus länge de enda byggnaderna på platsen, tills 1864
klostergodset anvisades till välgörande ändamål, då
sjukhus och hälsokällorna tillkommo och S. blef de
förmögna Bukarestfamiljernas sommarort. Konung Gustaf
V vistades där af hälsoskäl en del af maj månad 1910.
(J. F. N.)

SinaFticus ("från Sinai"), fullst. Codex
Sinaiticus. Se B i b e l h a n d s k r i f t e r,
sp. 224-225.

Sinaibin, kem. farm. Se S e n a p och S i n a p i n.

Sinaloa [-lå’a], stat i republiken Mexico. 71,380
kvkm. 323,642 inv. (1910). Det omges i v. af Stilla
hafvet och Kaliforniska viken, i s. af staten
Jalisco, i ö. af Durango och Chihuahua samt i n. af
Sonora. Kustlandet är slätt, mestadels sandigt,
under den torra årstiden nästan vegetations-löst,
men under regntiden grönskande; den mellersta delen är
högre belägen och fruktbar, den östligaste är bergig
(Sierra Madre occidental). De förnämsta floderna
äro Rio de las Canas (1. Rio de Bayona), gränsflod
mot Jalisco, samt Culiacan, Sinaloa, Del Fuerte
och Mayo, som bildar gräns mot Sonora. Jordbruk,
boskapsskötsel och bergsbruk utgöra de förnämsta
näringsgrenarna. Bergstrakterna äro synnerligen rika
på mineralier, främst silfver, hvaraf de rikaste
fyndorterna (vid Rosario och Nuestra senora de
Guadalupe) lämnat för omkr. 200 mill. doll. De i
landet boende indianerna ha endast delvis fasta
boningsplatser. Till början af 1900-talet hade
S. endast den korta linjen Culiacan-Altata, men sedan
dess har den mexikanska delen af nordamerikanska södra
pacifik-banan från Nogales till Guaymas utsträckts mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:01:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free