Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Simulacra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
605
Sinaiunga-Sinclair
s. ö. längs kusten. Bästa hamnarna
äro Mazatlån och Altata. Hufvudstad
är C u Ii a c an (13,527 inv. 1910).
(J. F. N.)
Sinaiunga [-lo’n,ga], förr Asinalunga, stad i
italienska prov. Siena, vid Empoli-Chiusibanan. 9,443
inv. i hela kommunen (1911). Vid S. blef Garibaldi
på tåg mot Kyrkostaten 24 sept. 1867 arresterad af
italienska regeringen. (J F- ^-)
Sinan, en af den osmanska byggnadskonstens främsta
representanter, f. 1489 i Csesarea i Kappa-docien,
deltog i sin ungdom i flera fälttåg, utbildade sig
till arkitekt och blef som sådan en af skaparna
af en turkisk stil, påverkad af den bysantinska,
men likväl af en säregen lynnesart. S:s namn är
förenadt med öfver 300 byggnadsverk för olika
ändamål: skolor, vattenledningsverk, broar,
mausoleer, kapell och moskéer. Hans båda storverk
äro Selimmoskén i Adrianopel och Sulejmans-moskén
i Konstantinopel. Den senare - byggd 1550-66, en
genial omdiktning af Sofiakyrkan i spetsbågsstil -
är hans största verk och anses som den osmanska
arkitekturens mästerstycke. S. skall ha dött
kort efter dess fullbordan. Han hade många
lärjungar, och hans skola blef af stor betydelse
för turkiska arkitekturen framigenom tiderna.
G-g N.
Sina’no, by. Se M e g a l o p o l i s.
Sinapin, kem. farm., en alkaloid af sammansättningen
Cje H25 N06, som i form af sulfocyanat förekommer i
svartsenap (troligen äfven i frön af Turritis glabra)
och i form af glykosiden sinaibin (G30 H42 N2 S2 015)
äfven i hvitsenap. Det sönderdelas mycket lätt i
fritt tillstånd, men salterna äro mera beständiga De
äro färglösa och kristalliserande, men lösningarna,
som ega bitter smak, gul-färgas vid tillsats af
alkali. Sinapinet sönderdelas vid kokning med alkali
i sinapinsyra och basen k o l i n (se d. o.).:
G16 H25 N06 + H2 O = Gu H12 05 -f C5 H15 N02
sinapin sinapinsyra
kolin
Sinapinsyran, som bildar små färglösa kristaller,
är en enbasisk, tvåatomig syra, som kan betraktas
som en dimetyl-pyrogallolakrylsyra:
C6 H2 (OH) (OCH,),, - CH = CH - COOK.
K. A. V-g.
Sinäpis. 1. Farm. Se S en a p.-2. Bot. Sina-pis L.,
örtsläkte af fam. Cruciferce, afd. Siliquosae, med
5 arter i Medelhafsområdet och Europa. Blomfodret är
öppet, skidan trind, knölig, med långt utdraget, groft
spröt och flernerviga sidor. S. arvensis, åkersenap
(fig. 1), är ett besvärligt ogräs, som blommande kan
färga åkrarna alldeles gula. De öfre stjälkbladen äro
hela, groftandade, blommorna vackert gula, skidorna
vanligen glatta med fyrkantigt, rakt spröt, uppåt
utstående. De svartbruna fröna ha föga skarp smak
och kunna användas som senap. S. alba, hvitsenap
1. gulsenap, har lyrformiga blad, blekgula blommor,
hvithåriga, slutligen rakt utstående skidor med
plattadt, sabelböjdt spröt (fig. 2) och gula, skarpt
smakande frön. Hvitsenapen odlas i stor utsträckning
för frönas skull (se Senap) och förekommer förvildad
här och där. Gr. L-m.
Sinapi’sffl} senapsdeg. Se Senap.
Si natura negat, facit indignätio versum (latinsk
hexameter), om också icke medfödd förmåga räcker
till, skapar förtrytelsen versen. Se Facit
indignätio versum.
Sincere et constarnter, lat., uppriktigt
och ståndaktigt, preussiska Eödaörnsordens devis.
Fig. 1. Sinäpis arvensis
(åkersenap). 1. stjälkens
topp, 2 blomma, 3 skida,
4 frö, 5 rot och nedre
blad.
Fig. 2. Öppnad skida och t. v. förstoradt frö af
hvitsenap (Sinäpis alba}.
Till art. Sinäpis, sp. 605.
Sinclair [-klär], svensk groflig ätt, härstammar från
Skottland, där ätten hade stor betydelse. Flera af
dess medlemmar kommo därifrån till Sverige under
1500- och 1600-talen. En af dem Frans (d. som
öfverste 1666) blef naturaliserad svensk adelsman
1649, och hans kusin David (öfverste, dödsskjuten
i slaget vid Warschau 1656) 1655; bägges ätter äro
nu utgångna (Davids utgick 1803 med S. 3). Den nu
lefvande grenen härstammar från deras kusins son
Anders S. till Sinclairs-holm (f. 1614, d. 1689),
som 1635 inkom till Sverige, blef öfverste och
1680 naturaliserad adelsman. En dennes sonson
Fredrik Karl S. (se S. 2) fick 1766 friherrlig och
1771 greflig värdighet. Anders S:s adliga ättgren
utslocknade 1786. Jfr Roland William Saint-Clair,
"The Saint-Clairs of the Isles being a history of the
sea-kings of Orkney and their scottish successors of
the sirname of Sinclair" (Auckland, 1898).
1. Malcolm S., sonson till den ofvannämnde David
S., krigare, f. 1691, d. 1739, blef som fänrik vid
lifgardet tillfångatagen vid Poltava och återkom först
1722 ur fångenskapen. 1737 utsändes S., då löjtnant,
i hemlighet till grannskapet af rysk-turkiska
krigsskådeplatsen for att skaffa tillförlitliga
upplysningar. I juli 1738 blef S., då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
