- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
625-626

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sindon ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

625

Singuljär-Sinndikt

626

larsuccession i en förpliktelse förutsätter i regel
öfverenskommelse mellan såväl den hittillsvarande
och den nyinträdande gäldenären som ock borgenären;
blott undantagsvis tillätes sådan succession utan
borgenärens medverkan. - Uttrycket singularsuccession
begagnas någon gång (oftare i utländsk juridik
än i svensk) äfven om upplåtelse af rättighet
(se Upplåtelse), oaktadt genom densamma icke en
rättighet öfvergår från en person till en annan,
utan en ny (mera begränsad) rättighet stiftas.
C. G. Bj.

Singuljär (fr. singulier, af lat. singuläris], ensam
i sitt slag, makalös, säregen, besynnerlig.

Singu’ltus, lat., patol., hicka (se d. o.).

Singulär (se Singuljär), särskild, egendomlig. -
Singulär punkt, mat., kallas hvarje punkt
af en kroklinje eller yta, för hvilken några
särskilda förhållanden i afseende på krökning
eller kontinuitet ega rum. De vanligaste slagen af
sin-gulära punkter äro: inflexionspunkter, isolerade
punkter, multipelpunkter, rebroussementspunkter
och slutpunkter. Inom teorien för de analytiska
funktionerna förstår man med singulära punkter
till en i planet representerad funktion de
punkter, i hvilkas omgifning funktionen icke
kan framställas genom en potensserie med endast
positiva potenser. Kan framställningen ske genom en
potensserie med ett ändligt antal negativa potenser,
kallas punkten oväsentligt singulär, i andra fall
väsentligt singu-lär. Det senare slaget af punkter
kallas äfven gränspunkter. - Med singulär solu-t
i o n till en differentialekvation förstås en
sådan solution, som man icke kan erhålla ur den
generella solutionen genom att ge de arbiträra
konstanterna eller funktionerna särskilda värden. Om
de generella solutionerna kunna representeras
genom kroklinjer, utgöra de singulära solutionerna
vanligen envelopperna till dessa kroklinjer. -
S i n-gulärt omdöme, log. Se Omdöme, sp. 692.
U. F.)

Singö, socken i Stockholms län, Väddö och Häfverö
skeppslag. 3,426 har. 576 inv. (1915). Annex till
Häfverö, Uppsala stift, Närdinghundra kontrakt. På
S. finnes en af Svenska sällskapet för räddning af
skeppsbrutna 1914 hufvudsakligen för donerade medel
anlagd lif räddningsstation, försedd med en däckad
motorlifbåt.

Sinibaldo Fiesco [-ba’ldå fie’skå], påfven
Inno-centius IY:s egentliga namn.

Sinigaglia [-ga’lja]. Se S e n i g a 11 i a.

Sinigaglia [-ga^ja], Leo n e, italiensk tonsättare,
f. 1868 i Turin, utbildad i Wien, har anslagit
en nationell piemontesisk ton i sina lättflytande
kompositioner, bl. a. Danze piemontesi och sviten
Piemonte för orkester, Rapsodia pie-montese för violin
och orkester, en violinkonsert, en stråkkvartett,
violin- och violoncellstycken, kör-och solosånger.

Sinigrin. Se Senap.

Si-ning (H si-n i n g), stad i kinesiska prov. Kan-su,
vid Si-ning-ho, en biflod till Hwang-ho, 100 km. ö. om
sjön Kuku-nor, är en i strategiskt och kommersiellt
hänseende viktig ort. Omkr. 60,000 inv. S. är omgifvet
af en 10 km. lång mur och innesluter många ruiner
från dunganernas uppror. Såsom en port till Tibet har
S. ofta besökts af forskningsresande, bl. a. S. Hedin
(1896). (J. F. N.)

SFnis, myt., en i den grekiska mytologien mycket
omtalad sagofigur. Han var son till Poseidon och
hade sitt tillhåll på Korintiska näset, där han
röf-vade och mördade resande, som han dödade genom
att böja tillsamman två unga barrträd; han band de
olyckliga vid trädtopparna, så att de sönder-sletos,
när topparna sprungo isär. Theseus lät S. vederfaras
samma öde, som röfvåren beredt så många andra.
J- C.

SinPsm (af Sina, Kina), idiomatiskt kinesiskt ord
eller uttryckssätt, i synnerhet då det nyttjas i
annat språk (särskildt japanska) än det kinesiska.

Sini’stra mäno [-nå], it., mus., vänstra handen. Jfr
C o 11 a s i n i s t r a.

Sinka (af fr. cinque, fem), spelt. Se Brädspel,
sp. 409.

Sinka, tekn. 1. Laxstjärtformig tapp, som vid
snickeriarbete till behöfligt antal utskäres
i ändarna af två trästycken, hvilka skola i rät
vinkel förenas med hvarandra och så hoppassas, att
topparna å det ena stycket gripa in i mellanrummen
å det andra. Sådan "sinkning" används t. ex. vid
starkt byggda lådor af trä. För utskärning af sinkor
finnas särskilda sinkfräsmaskiner konstruerade. –
2. Metalltrådhake, använd vid hopfogning af
söndrigt porslin, för att ge ökad styrka åt fogen.
1–2. G. H-r.

Sinkabirum (af okänd härledning), arrest.

Sinkadus (af fr. cinq et deux, fem och två), en femma
och en tvåa i samma slag i tärningspel; slump; örfil.

Sinkfräsmaskin. Se Sinka 1.

Sin-kiang, provins. Se S i n -1 s i a n g.

Sinking fund [silkig fa’nd], eng., "sänkande
(d. v. s. minskande, reducerande) fond",
amorteringsfond (fr. caisse d*amortissement), en för
af-betalning af statsskulden genom årlig afsättning
af bestämd del af statsinkomsterna bildad fast fond,
hvars inrättande försökts i flera länder. Meningen
var, att de influtna medlen skulle användas till
återköp af statens obligationer, hvilkas ränta
emellertid fortfarande skulle utgå och tillfalla
fonden, som därigenom beräknades skola växa i rask
progression och förr eller senare (alltefter det
direkta bidragets storlek och obligationsräntans
höjd) så att säga automatiskt utjämna skulden. De
teoretiska kalkylerna höllo emellertid af flera
orsaker icke streck i praktiken, och öfverallt, där
metoden försökts, har den numera öfvergetts eller
åtminstone väsentligt modifierats. Första gången
sinking fund-systemet kom till användning som fast
institution var i England, där Robert Walpole 1716
inrättade en sådan fond. Försöket slog ej väl ut, och
när omsider fondens medel började användas till helt
andra ändamål än de afsedda, dröjde det ej länge,
förr än hela fonden var konsumerad (1735). Trots
detta gjordes i England nya försök med systemet af
Pitt o. a., men 1828 öfvergafs det definitivt, och
man bestämde sig för att för framtiden amortera blott
så mycket af skulden, som de öfriga statsutgifterna
medgåfve, en princip, som sedermera så godt som
öfverallt antagits. Å. W:son M.

Sinmara, jättinna. Se Fjolsvinnsmal.

Sinndikt (ty. sinngedicht), hos 1600-talets skalder
en dikt, som var skrifven med romarnas epigram som
förebild. I Sverige författades sådana dikter af
t. ex. Stiernhielm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free