Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sinnesslö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651
Sinn Fein-Sinningia
652
slöt han sig till den teosofiska rörelsen och
har sedan 1895 med ett kortare uppehåll varit vice
president i Teosofiska samfundet (Adyar). S. har gjort
sig mest känd genom teosofiskt författarskap. Hans
Eso-teric buddhism (1883, 2:a uppl. 1885; "De
invigdes lära", 1887) är den första systematiska
framställningen af den moderna teosofiens läror. Af
hans öfriga arbeten kunna nämnas Theoccult worlddSSl-,
"Den dolda verlden", 1887), Incidents in the life
of Madame Blå-vatski (1886; "En sier-skas öden",
1887), The growth of the soul (1896), Naturel
mysteries (1901), Occult essays (1905), In the
next world (1914; "Världen på andra sidan", 1916)
och berättelserna Karma (1886; sv. öfv. 1899) och
United (1886; "Förenade", 1890). G. H. L. Sinn Fein
[ji’n fcYn], gael., eg. "vi själfva ensamma",
lösenord och partibenämning för den radikala
ytterlighetsgruppen bland anhängarna af Irlands
politiska oberoende. Urspr, tillkom denna rörelse som
ett uttryck för irländska själfständig-hetssträfvanden
på det ekonomiska området. Dess initiativtagare
ville sålunda exempelvis uppmuntra Irlands befolkning
att i största möjliga utsträckning använda inhemska
varor i st. f. importerade; de uppgjorde planer för
höjandet af landets linneindustri och bearbetandet
af dess malmfyndigheter samt läto 1906 inregistrera
ett särskildt nationellt varumärke för irländska
varor. Redan 1905 fingo emellertid deras sträfvanden
en med åren alltmer utpräglad politisk karaktär,
och från 1907 har rörelsen gjort sig bemärkt som en
allt våldsammare opposition mot det af J. Redmond
(se d. o.) ledda nationalistpartiet och dettas
parlamentariska metoder. 1907 öfvergingo tre
nationalistiska underhus-ledamöter (bland dem
partiets "förste inpiskare", sir Th. Esmonde) till
Sinn-Fein-riktningen. Dennas ledande män förordade,
att de irländske parlamentsledamöterna ej längre
skulle deltaga i det brittiska parlamentets
förhandlingar, utan att på Irland i stället ett
frivilligt "nationalråd" skulle upprättas i samband
med konstituerande af frivilliga domstolar för
afgörande af civilrättsliga tvister mellan irländare,
tillsättande af privata "irländska konsuler" i
utlandet o. s. v. Till detta passiva motstånd mot
den brittiska förvaltningen af Irland skulle komma
bojkottning af engelska varor, hvarjämte man skulle
i största möjliga utsträckning genom agitation söka
förmå irländare att ej låta värfva sig till armén
eller taga anställning vid polisväsendet. För dc^sa
idéer verkade det nya partiets organ, veckotidningen
"Sinn Fein" (den var en kortare tid 1909 daglig,
men blef från 1910 ånyo veckotidning) Partiet, som i
allmän uppfattning hade starka beröringspunkter med
den på 1840-talet verksamma sammanslutningen Young
Ireland, fick rask anslutning särskildt bland de
irländska städernas medelklass och räknade 1908 ej
mindre än 115 ortsföreningar. Dess
chef är professorn i irländsk forn- och
medeltidshistoria vid University college
i Dublin, John M a c n e i 11, som äfven
grundlagt den starkt politiskt färgade
nationella språk- och litteraturföreningen Gaelic
league. Sinn-Fein-riktningens män anordnade 1911 en
demonstration i Dublin mot Georg V:s kröning och
förhöllo sig kyligt likgiltiga mot Asquiths 1912
framlagda home-rule-bill, hvilken de betraktade som
en halfmesyr, närmast försvårande uppnåendet af det
stora slutmålet, Irlands fullständiga oberoende af
det brittiska riket. Då
1913 spänningen mellan Ulsters unionister och de
irländske nationalisterna tilltog i skärpa och
de förre organiserade en frivillig armé, organiserades
mot denna efter samma grunder Irish
volunteer force, och med dess upphofsmän,
kapten J. R. W h i t e och sir Roger C a s e m e n
t (se d. o. Suppl.) upprättade Sinn-Fein-männen
samverkan, äfvensom med J. L a r k i n, ledaren
för den syndi-kalistiska strejkrörelsen bland
Dublins arbetare. När Världskriget utbröt
(aug. 1914), motarbetade Sinn-Fein-partiet
genom våldsam muntlig och flygbladsagitation den
af Redmond understödda frivilliga rekryteringen
på Irland =?amt vållade genom utspridande af
rykten om allmän värnplikts införande rätt
stark tillväxt af emigrationen från Irland
till Amerika. En splittring inträdde bland de
frivillige, hvilkas flertal under namnet National
volunteers följde Redmond, medan minoriteten
med bevarande af det ursprungliga namnet okt.
1914 organiserade sig på ett af Macneill ledt
möte. Detta uttalade sig bl. a. för "upphäfvande
af systemet att styra Irland från Dublin
castle och upprättande i dess ställe af en nationell
regering" samt för att "motstå alla försök att
tvinga irländare till militärtjänst, innan en
nationell regering af irländska folket bemyndigats
att behandla denna fråga". Under 1915 fick
rörelsen allt tydligare upprorisk karaktär.
Den torde genom sir R. Case-ment ha trädt i
förbindelse med tyska regeringen, de frivillige
samverkade med Larkins "medborgar-armé" i Dublin
(militärt organiserade medlemmar af irländska
transportarbetarförbundet, under Larkins frånvaro
i Amerika1 ledda af J. T h. C o-n o 11 y)
och med sammanslutningen Irish republic, en liten
fenisk terroristgrupp med lifliga förbindelser
med irländare i Amerika. Partiets agitation kom
rekryteringen på Irland för aimén att väsentligt
minskas, och dess upprorstendenser kulminerade i
utbrottet af en resning i Dublin 24 april
1916 (se därom Irland, Suppl.). I samband med
resningens undertryckande afrättades Conolly och
häktades Mackneill, hvarjämte Sinn-Fein-föreningarna
såsom ’olagliga förklarades upplösta. Till följd
af myndigheternas stränghet vid behandlingen af de
upproriske fick emellertid under månaderna närmast
efter den misslyckade resningen Sinn-Fein-rörelsen,
om än mestadels i det fördolda, afsevärdt ökad
anslutning. V. S-g.
Sinni, flod i italienska prov. Potenza, upprinner på
Monte del Papa, flyter i östlig riktning och faller
ut i Tarantobukten. 80 km. lång. S. är forntidens
Siris, vid hvars stränder Pyrrhos från Epirus
besegrade romarna 280 f. Kr (slaget vid Heraklea)
J- F- N-
SinnPngia Nees, löt., örtsläkte med underjordisk
knölstam, hörande till fam. Gesneriacece, underfam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
