- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
665-666

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sioule ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Aaensire. Nedanför Lundevand bildar älfven gräns
mellan Lister og Mandal amt och Stavanger amt. 1,514
inv. (1910). K. V. H.

Siredalselven. Se Siredalen.

Siredalsvand [-vann]. Se Siredalen.

Siredon, zool. Se Amblystoma, sp. 770.

Sireköpinge (Zireköpinge), socken i Malmöhus län,
Rönnebergs härad. 2,244 har. 1,261 inv. (1915). Annex
till Halmstad, Lunds stift, Luggude kontrakt. -
Inom socknen ligger godset S., 31/2 mtl, tax. till
1,064,800 kr. (1915), men förr betydligt större. Det
egdes under 1500-talet af Tage Ottosson Tott samt af
hans son och sonson, köptes 1637 jämte Dufeke och
Bulstofta af Wulf Hieronymus von Kratz, kom sedan
genom gifte till Ramelska ätten, som det tillhörde
under hela 1700-talet. 1808 köptes egendomen af
hofstallmästaren W. G. von Schwerin, såldes af sonen
ryttmästaren v. Schwerin, som i stället inköpte
Skartofta, och tillhörde sedan konsul A. Haage
och hans son grosshandl. J. Haage i Köpenhamn, men
har de senare åren arrenderats af sockerbruket i
Hälsingborg. 1916 såldes det för 1,127,000 kr. till
grosshandl. J. Aug. Olsson i Landskrona.

Sireköpingeän, ett annat namn på Kvistoftaån
(se d. o.).

Siren. 1. Grek. myt. Se Sirener. -
2. Signalapparat. Se Signal, sp. 437. -
3. Elektrot., maskin för alstrande af växelström för
vissa slag af elektriska mätningar.
illustration placeholder

Fig. åskådliggör en sådan maskin, konstruerad af
Dolezalek. Det tandade järnhjulet (S) roterar
med stor hastighet framför polerna till en
elektromagnet (p). Allteftersom ett par kuggar
eller ett par mellanrum befinna sig midtför polerna,
förstärkes eller försvagas det magnetiska fältet,
hvilket har till följd, att på grund af induktion
(se d. o. 2) «n växelström uppkommer i de båda
omkring .polstyckena anbragta rullarna (Sl och
S2). Växelströmmens frekvens kan regleras genom
reglering af hjulets rotationshastighet. Man kan
med .denna maskin lätt uppnå en frekvens af 8,000
per .sekund. - 4. Fys. Se Akustiska sirenen.
3. T. E. A.

Sirén, Osvald, konstforskare, f. 6 april 1879 d
Helsingfors, blef student där 1897, filos, kandidat
1899 och filos, doktor 1900. S. å. öfverflyttade han
till Sverige, blef e. o. amanuens vid Nationalmuseum
- en befattning, som han lämnade 1907 - och docent
vid Stockholms högskola, där han blef professor i
konsthistoria 1908. Sitt omfattande konsthistoriska
författarskap inledde S. med gradualafh. Per Hilleström d. ä. (1900). Därefter
följde - oberäknadt uppsatser i svenska och utländska
tidskrifter och tidningar - Dessins et tableaux de
la renaissance italienne dans les collections de
Suède
(1902), K. G. Pilo och hans förhållande till den
samtida porträttkonsten i Sverige och Danmark
(s. å.),
Don Lorenzo Monaco (Strassburg, 1905), Giotto (1906),
K. G. Pilo (kort monografi, 1907), Giottino (Leipzig,
1908), Studier i florentinsk renässansskulptur (1909),
Leonardo da Vinci (1911), Gamla Stockholmshus (2 dlr,
1912-13) och Nikodemus Tessin d. y:s studieresor
(1914) de tre sistnämnde ytterst rikt illustrerade
praktverk. S. har utgett äfven diktsamlingarna Ackord
(1903) och Stilla stunder med naturen (1913). Under
oupphörliga studieresor har S. gjort sig förtrogen
ej blott med Gamla världens, utan äfven med
nordamerikanska konstsamlingar. G-g N

Sirendjur, Sirenia, zool., en däggdjursordning, som
förut sammanförts med hvaldjuren, ehuru en noggrannare
kännedom om deras organisation numera ådagalagt, att
den öfverensstämmelse, som finnes med sagda ordning,
beror endast på likhet i lefnadssätt, ej på ett genom
härstamning beroende släktskapsförhållande. Kroppen
är spolformig, "fisklik", och, liksom hos hvalarna,
i saknad af fria bakben; ett bäcken finnes dock
alltid, och hos ett fossilt släkte (Halitherium)
har man ock funnit lårben. Svansen är horisontellt
utplattad; ryggfena saknas. Frambenen äro fenlika;
tårna, fullständigt förenade genom hud, bära stundom
rudimentära naglar. Hufvudet är jämförelsevis litet,
med uppsvällda läppar, och näsborrarna sitta
i nosspetsen. Honans spenar sitta på bröstet,
nära frambenen. Endast fostret är försedt med
en fullständig hårbeklädnad, hos det fullvuxna
djuret är denna tillbakabildad. De två nu lefvande
släktena, lamantinsläktet och dugongsläktet (se
dessa ord), lefva antingen i floder eller i hafvet
nära stränderna. Dessa djur lifnära sig uteslutande
af växtämnen. Jfr Barkdjuret. Genom de senare
årens fynd särskildt i Egyptens eocenaflagringar
har det blifvit ställdt utom allt tvifvel, att
sirendjuren ej äro annat än för vattenlifvet
afpassade hofdjurslormer, närmast besläktade
med ursprungliga elefantdjur. Det hos nutidens
sirendjur så starkt specialiserade tandsystemet var
hos de äldsta släktena i närmare öfverensstämmelse
med tänderna hos de ursprungligare däggdjuren.
L-e.

Sirener (greu Seirenes, lat. Sirenes), grek. myt.,
kvinnliga hafsdemoner, personifikationer af hafvet
med dess förföriskt lugna yta, som döljer klippor
och grund, hvilka hota den intet ondt anande seglaren
med undergång. Enligt Homeros voro sirenerna endast
två, hvilka, sittande på en blomsterrik äng, med sin
förtrollande sång oemotståndligt lockade sjöfarande
i fördärfvet, under det stranden framför dem var
betäckt af människoben och multnande kroppar. Odysseus
räddade sig, varnad af Kirke, genom att tillstoppa
sina reskamraters öron med vax och därefter själf
låta fastbinda sig vid skeppets mast (se fig.). Samma
roll tilldelas sirenerna äfven i Argonautsagan, där
verkan af deras trollsånger förtogs genom Orfeus’
sång. Yngre sagor förmäla, att sirenerna, då Odysseus
(och Argonauterna) undgått deras förförelse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free