- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
673-674

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sirocko ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

673

Sisning-Sista smörjeisen

674

till kapitalkoncentrationen och hade sympatier för
en korporativ ordning inom näringslifvet, under det
han intog en afgjord frihandelsståndpunkt. Emellertid
vardt S. genom sitt bestämda kraf på statsintervention
förelöpare till de positiva socialpolitiker
("katedersocialister"), som flera årtionden efteråt
uppträdde inom nationalekonomiens historiska skola,
hvars metodologiska förelöpare S. likaledes kan sägas
ha varit. Mycket läst af socialistiska författare,
har S. tydligen på dem utöfvat ganska väsentligt
inflytande. - S:s historiska, statsvetenskapliga
och äfven litteraturhistoriska författarverksamhet
var utomordentligt omfångsrik. Han skref bl. a.:
Hisloire des républiques italiennes du moyen äg e
(16 bd, 1807-18, 2:a uppl. 10 bd, 1840-44), som först
gjorde honom uppmärksammad i Europas lärda värld,
Histoire des francais (31 bd, 1821-44), jämte det
föregående hufvudsakligen grunden till hans rykte,
Histoire de la renaissance de la liberté en Italie
(2 bd, 1832) och Histoire de la chute de Vempir e
romain (2 bd, 1835). Nämnas må ock S:s Litteratur e
du midi de V Europé (4 bd, 1813-29; 4:e uppl. 1840)
och den historiska berättelsen Julia Severa ou Van 492
(3 bd, 1822). Ehuru i politiken liberal och i yngre
år nästan angloman, var han ingen vän af franska
kejsardömets fall; under "hundra dagarna" försvarade
han Napoleons författningsplaner och fick företräde
hos kejsaren. Efter restaurationen 1815 lämnade han
Paris, där han varit bosatt sedan 1813. Han blef 1826
led. af sv. Vet. akad. S:s brefväxling med Channing,
gref-vinnan af Albany m. fl. utgafs 1843 (af mille
Montgolfier) och 1863 (af Taillandier). - Litt.:
Aftalion, "L’oeuvre économique de S. de S." (1899),
Denis, "Histoire des systémes économiques" (bd 2,
1907), Gide och Rist, "Histoire des doc-trines
économiques" (1909), och Sainte-Beuve, "Nouveaux
lundis", VI. E. H. T.

Sisning, jaktv. Se Tjädern.

Sissek (ung. Sziszek, kroat. Sisak), stad
i Kroa-tien-Slavonien, komitatet Agram, vid
Kulpas förening med Save och järnvägen till
Agram. 7,881 inv. (1910), mest rom. katoliker,
kroater. Betydande sädeshandel. Rester af romerska
murar vittna oma att där funnits ett stort och
blomstrande samhälle på romarnas tid i dåv. öfre
Pannonien. Eröfradt af Augustus 35 f. Kr., gjordes
det af honom till militärstation och af Tiberius
till ett hufvudfäste. Under Septimius Severus fick
det namnet Flavia Septimia Sissia. Ett samhälle af
infödingar, Segesta, fanns i närheten, vid Save,
och detta sammansmälte med det romerska fästet
till ett samhälle Siscia (hos Strabon Siskia). I
3:e årh. hade detta ett kejserligt myntverk. Ett
årh. senare började förfallet. 1092 skänktes dess
område af Ungerns konung Ladislaus I till stiftet
Agram. Vid den af kapitlet 1544 uppförda borgen blefvo
turkarna slagna tre gånger 1593 och en gång 1641.
Wbg.

Sisselhö, fjälltopp. Se Norge, sp. 1379.

Sissoaträdet, Sissooträdet, löt., namn på Dalbergia
Sissoa Roxb., hvars utbredningsområde är Främre
Indien; se Himalaya, sp. 706.

Sista dagarnas helige (Yttersta dagarnas helige). Se
Mormoner.

Sistan l. Seistan (arab. Sidjistān, bättre än
Sedjistān), persisk-afganskt landskap (omkr. 18,150
kvkm.), en stäpp kring träsksjön Hamun och Hilmends
nedre lopp, omkr. 400 m. ö. h. Det delas i egentliga S.
(omkr. 2,460 kvkm.), landet mellan Hilmend och
Hamun, en genom floder och kanaler väl vattnad, bördig
slätt, hvars förnämsta produkter äro hvete, korn,
vattenmeloner, bönor och bomull, samt yttre S., en 50
km. bred landsträcka från Rudbar i s. utefter Hilmends
högra strand till Tjarboli- och Kuspas-floderna
i n. Detta senare område är i allmänhet sandigt
och endast vid floden fruktbärande. I närheten af
Hamun är landet ett osundt träsk. Befolkningen (i
egentliga S. omkr. 35,000) är i hela S. omkr. 200,000,
hufvudsakligen kaiani, afkomlingar af landets
forna härskare, sarbandi och saraki, hvilka från
början kommit från västra Persien, belutscher samt
s. k. sajjad (jägare), ett ursprungligt folk, som
uteslutande lefver af jakt och fiske och talar
ett särskildt språk. Under ordnad styrelse och
med tillgodogörande af befintliga vattentillgångar
(nederbörden är endast 50–70 mm.) kunde landet föda
en mångdubbelt större befolkning och bli ett andra
Egypten. I politiskt hänseende är S. deladt mellan
Persien och Afganistan, i det att den förra staten
(prov. Chorassan) eger det egentliga S., med undantag
af en remsa utefter Hilmends vänstra strand, från
Kohak till Rudbar, hvilken sträcka jämte det yttre
S. besittes af Afganistan. Hufvudorter äro i det
persiska S. Nasretabad, i det afganska
Tjakansur. Urspr. motsvarande persiska prov. Drangiana,
erhöll S. namnet Sakastane, sedan skyterna
("sacæ") eröfrat detsamma 128 f. Kr. Under de
följande århundradena stod S. i mer eller mindre
nära beroende af de persiska härskarsläkterna, tills
det 1722 eröfrades af de inbrytande afganerna. En
oafbruten strid om besittningen af detsamma fortgick
därefter intill 1872, då en engelsk-persisk
kommission bestämde de nuv. gränsförhållandena
(gränsregleringen kompletterades 1903–05).
(Wbg.)

Sista smörjeisen (lat. Unctio extrema, Unctio
infirmorum) kallas ett af den katolska kyrkans 7
sakrament. Detta sakrament, som meddelas endast åt
mycket svårt sjuka personer, består däri, att prästen,
under bön, med en invigd olja, chrisma (seKrisma),
bestryker den sjukes ögon, öron, mun, näsa och händer
samt i fråga om män äfven länder och fötter. Katolska
kyrkan grundar denna religiösa handling, bestyrkt
från början af 400-talet och antagen som sakrament
under 1100-talet, på Mark. 6: 13 och Jak. 5:
14. Sakramentets verkan hänför sig i första hand till
det andliga lifvet. Det medför ett andens helande,
hvilket man dock har svårt att bestämma så, att
detta sakraments verkan icke kommer att kollidera
med biktens och nattvardens; man talar emellertid
om ett syndernas utplånande. Därjämte kan man äfven
tillskrifva sakramentet en fysisk verkan, krafternas
stärkande, smärtornas lindring. Härom heter det från
representativt katolskt håll: för att en sådan fysisk
verkan skall träda i kraft, är det från den sjukes
sida nödvändigt att mottaga sakramentet i rätt tid,
så att ett unders nödvändighet uteslutes. Sakramentet
kan åtnjutas mer än en gång. G. A-n.

25 b. 22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free