- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
683-684

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sitta ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

683

Siwalik hills-Sivers

684

redan 1648 beryktad för sina härjningståg, under
hvilka han dock till en början sökte undvika öppen
fejd med Mogulriket i Delhi. Regeringen i Bi-japur
utsände omsider mot S. en stor straffexpedition under
Afzal kan, men S. mördade förrädiskt denne med egen
hand vid ett dem emellan aftaladt sammanträde för
underhandlingar och dref sedan den sin fältherre
beröfvade Bijapur-hären på flykten (1659). Nutida
hinduiska terrorister ha under sin agitation
mot det brittiska väldet i Indien med förkärlek
förhärligat detta dåd som en religiöst nationell
hjältebragd. Småningom lyckades S. genom tapperhet
och slughet göra sig till herre öfver en stor del
af Indiens västra kustländer, och den väl utbildade
armé, som han samlat, uppgick till minst 50,000
man. Han började nu göra Mogulriket till föremål för
sina plundringståg och stred från 1660 med växlande
vapenlycka mot de härförare Au-rangzib sände emot
honom. 1666 underkastade sig S. plötsligt Aurangzib
och begaf sig personligen på en hyllningsfärd
till Delhi, där Aurangzib emellertid behandlade
honom med oklok högdragenhet. S., som fruktade bli
fängslad, lämnade då plötsligt Delhi och började
s. å. som Mogulrikets oförsonlige fiende på nytt
sina plundringståg. Han utpressade dryga tributer
af Bijapur och Golconda, plundrade 1671 Surat och
upprättade en ordnad regering med bramanska ämbetsmän
i sin residensstad Råhiri (nu Råigarh, i distriktet
Kolaba, presidentskapet Bombay), där han 1674 lät
kröna sig till själfständig härskare (raja). Vid
sina härnadståg tillämpade han den sedermera för
maratterna kännetecknande metoden att utkräfva
s. k. chauth, en tribut för skonandet af en plats,
hvilken skulle utgå med en fjärdedel af de skonades
egodelar. S. stod på höjden af sin makt, då han
efter en kort sjukdom afled. Han väckte maratternas
nationalanda och är alltjämt deras med nästan gudomlig
dyrkan hedrade nationalhjälte, symbolen för religiöst
färgadt hinduiskt hat mot allt främlingsvälde. Jfr
Krishnaji Ananta, "Life and exploits of S." (1884),
M. G. Rånade, "Rise of the Maratha power" (1900), och
S. Lane-Poole, "Aurangzib" (1901). V. S-g.

Siwalik hills [sīωā’līk-], bergskedja, som från
Hardwar vid Ganges i ö. följer södra gränsen af
distriktet Dehra-Dun i de brittisk-indiska Förenade
provinserna Agra and Oudh samt fortsätter genom norra
Punjab till Sutlejs biflod Bias omkr. 320 km. De
utgöra slättbygdens norra gräns och äro genom dalar
skilda från de nordligare Himalayakedjorna. De ha
en höjd af 600–1,100 m., en medelbredd af 16 km. och
bestå af mycket mäktiga tertiära sandstenslager,
hvilka innesluta fossila lämningar af däggdjur,
bl. a. af Sivatherium giganteum, en jättestor
idisslare.
J. F. N.

Sivan, hebr., 3:e månaden i judarnas festår, den 9:e
i deras borgerliga år. Denna månad, som har 30 dagar,
infaller i maj–juni.

Sivard (Siwardus), biskop. Se Severinus.

Siward, jarl af Northumberland, d. 1055 i York, var
dansk till börden och kom till England med Knut den
store. Han torde ha blifvit jarl af Deira omkr. 1038,
bragte ett par år därefter jarl Eadwulf af Bernicia
om lifvet och erkändes därpå af konung Hardeknut som
jarl öfver hela Northumberland från Humber upp till
Tweed (1041). Han stödde 1051 konung Edvard Bekännaren
mot den
uppstudsige jarl Godwin (se d. o.) och företog 1054
ett härnadståg in i Skottland till förmån för sin
frände, konungasonen Malkolm, mot usurpatorn Macbeth
(se d. o.). S. och dennes son Osbeorn förekomma bägge
i Shaksperes skådespel "Macbeth" (den senare under
namnet "unge S."). V. S-g.

Sivas. 1. Turkiskt vilajet i östra delen af
Mindre Asien, motsvarande en del af det forna
Kappodocien. Omkr. 62,100 kvkm. 1,197,583 inv. (1910),
hvaraf omkr. 230,000 kristna (armenier). Landet
är bergigt, men med bördiga dalar, samt vattnadt
af Kisil-Irmak och dess tillflöden. Det är rikt
på mineral (silfver, bly, koppar, järn, mangan,
arsenik, alun och salt) samt kol, har flera
mineralkällor och stora skogar af barrträd, ek och
bok. Silkes- och sädesodling. Boskapsskötsel. –
2. Hufvudstad i nämnda vilajet, på en högslätt
vid Kisil-Irmak. Omkr. 45,000 inv., hvaraf 2/3
muhammedaner, resten mest armenier, som i närheten
ha ett stort kloster. Liflig transitohandel. S. är
det forna Sebasteia l. Sebaste, som under
Diocletianus blef hufvudstad i Lill-Armenien och
under bysantinskt välde var säte för en metropolit,
men eröfrades af seldschukerna 1071 och af Timur 1401.
1 o. 2. (J. F. N.)

Sivasj-viken. Se Krim, sp. 1318.

Sivatherium, paleont. Se Giraffdjur, sp. 1196.

Sive l. Seu (förk. s.), lat., eller.

Sivend, persiskt landskap inom prov. Fars, n. v. om
Niris-sjön. Dess hufvudort med samma namn ligger
vid den stora farvägen Abuschehr–Schiraz–Ispahan,
ungefär midt emellan de båda ruinstäderna Persepolis
och Pasargadæ.
J. F. N.

Sivers. 1. Henrik Jakob S., präst, författare,
f. 8 april 1709 i Lybeck, d. 2 aug. 1758, blef
1728 magister i Rostock och kallades 1735 till
kompastor vid Tyska församlingen i Norrköping. Han
blef kyrkoherde i Tryserum och Hannäs 1746,
kontraktsprost 1750 och teol. doktor i Greifs-wald
1756. S. egde en ytterst omfattande lärdom, utgaf
flera teologiska, historiska, naturhistoriska och
vittra skrifter, bl. a. Vesterviks stads historia
och beskrifning (1758) samt underhöll vidlyftig
brefväxling med samtidens lärda notabiliteter. -
2. Nils Henrik Aschan S., den föregåendes son,
ämbetsman, adlad Liljensparre (se d. o.).
1. (Fr. W.)

Sivers (Si e v er s), en från Holstein härstammande
släkt. En medlem af densamma var officer i Gustaf
II Adolfs armé, och hans ättlingar, som bosatte
sig i östersjöprovinserna och Finland, voro i
flera generationer svenska civila och militära
tjänstemän. Efter fredsslutet 1721 blefvo de fleste
ryska undersåtar.

1. Peter (ry. Petr Ivanovitj) S., danskrysk
sjömilitär, f. 1674 i Stade, d. 1740 i Petersburg,
tillhörde ej ofvannämnda gren af släkten. Han var
löjtnant i danska marinen, då han 1704 anställdes som
kapten i ryska flottan. Han förde, då kommendörkapten,
1716 befäl öfver en eskader i Öresund, som skulle
medverka vid en dansk-rysk landstigning i Skåne,
hvilken dock uteblef. S. blef 1719 schoutbynacht och
1721 Viceamiral samt var 1728-32 amiral och president
i krigskollegium, hvarefter han förvisades till några
honom förut förlänade gods i Finland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:52 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free