- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
685-686

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sitta ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

685

Sivertson-Sixenburg

686

2. Jakob Johan (ry. Jakov J e f i m o-v i t
j) S., grefve, rysk statsman, f. 19 aug. 1731,
d. 23 juli 1808, tillhörde släktens finsk-baltiska
gren, tjänstgjorde vid de ryska beskickningarna i
Köpenhamn och London och deltog i Sjuåriga kriget. Han
utnämndes 1764 till guvernör i Novgorod och 1776 till
generalguvernör i Novgorod, T ver och Pskov. På denna
plats "verkade han framgångsrikt genom ekonomiska
reformer: stadsanläggningar, potatisodlingens
införande, postväsendets ordnande m. m., samt
deltog i utarbetandet af en ny lagbok. 1789-94 var
han sändebud i Warschau och spelade en framstående
roll vid Polens andra delning, under tiden (1791)
utnämnd till senator; 1797 blef han chef för
rikets väg- och vattenbyggnader och fick 1798
riksgreflig värdighet. Han lämnade statstjänsten
1800. Efter honom uppkallades den 1804 invigda
kanalen mellan Volchov och Msta. Se Fr. Rambach,
"J. J., graf S." (Dorpat, 1809), och K. L. Blum,
"Ein russischer staatsmann... Des grafen J. J. S:s
denkwurdigkeiten zur geschichte Russlands"
(1857-58). 2. A-d
J. Sivertson, Sylvester, norsk författare, f. 1809,
d. 1847, tidningsman, skref under märket Urdsongis
dyster lyrik och politiska visor, hvaraf ett urval
utkom 1848, och Haugianismen (1833). S. öfversatte
1835 Tegnérs "Svea" och 1839 Crusenstolpes
"Ställningar och förhållanden" till norska.
K. V. H. Siwertz, Per Sigfrid, författare,
f. 24 jan. 1882 i Stockholm, aflade 1904 filos,
kandidatexamen i Uppsala och har sedan egnat
sig uteslutande åt vittert författarskap. Han
började som lyriker med diktsamlingarna Gatans
drömmar (1905) och Den unga lönnen (1906),
utgörande sympatiska exempel på en i 1890-talets
verskonst skolad, vek och blid stämningsdiktning
med enstaka figurmål-ningar i pastellton. Han
öfvergick emellertid ganska snart till novellen,
som förblifvit hans litterära hufvudart. Margot
(1906), som inledde raden af hans kortare studier
öfver storstadsöden och moderna karaktärer, ådagalade
liksom hans verser drifven konstnärlig kultur. S:s
form, såväl stil som komposition, utmärktes tidigt
af säkerhet och behag, med ett godt och rikhaltigt
iakttagelsematerial omdiktadt i en lyriskt mjuk
framställning, kryddad med sinnrika reflexioner
och karakteristisk, ofta munter dialog. Cirkeln (2
uppl. 1907) innehåller stoff från Paris; i De gamla
(2 uppl. 1909) har han, som titeln tillkännager,
valt sina motiv från människor på lifvets gräns och,
särskildt i berättelsen Mälarbröderna, nått fördjupad
karakteristik och finstämd humanitet i förening
med omväxlad, ypperlig framställning. Mälarpirater
(3 uppl. 1911), en blandning af munter pojkbok,
allvarlig utvecklingshistoria och frilufts-skildring,
befäste ytterligare S:s ställning i vår

berättarkonst och bar vittne om alltjämt fortgående
utveckling och nya uppslag. Berättelserna Ämbetsmän
på äfventyr (1912) utgjorde en gäckanda vidräkning
med den skenbara respektabiliteten, lättflytande och
munter, men utan djupare innebörd, medan däremot den
stora novellen En flanör (1914; 4:e uppl. 1915), den
mest omfattande af hans många Stockholmsskildringar,
ansetts innebära en allvarlig vändning från det blott
iakttagande och stämningsmålande artisteriet till
en konst med bestämdare patos och längtan efter
lefnadsmål af djup och betydelse. Hans senaste
novellsamling är De stora barnen (1915), en brokig,
men ojämn bok. En roman, Eldens återsken, reflexer
af Världskriget, utkom 1916. - S. har äfven flera
gånger frestat den dramatiska formen: Indiansommar
(1908; tre teaterstycken), Visdomständerna
(uppf. i Stockholm 1911) och En strid på Dejvensö
(1913), i flera afseenden med talang, men utan
att få fäste på scenen, där hans berättargåfva,
med sin utpräglade förkärlek för mellantoner
och ljusdunkel, icke kommer till sin rätt, lika
litet som hans lyriska behag och mångsidiga,
mera begripande än kraftiga karaktärsteckning. -
Ett urval af S:s berättelser, Hamn och haj, kom ut
1911. S. vardt 1914 led. af styrelsen för Sveriges
författarförening och 1915 led. af Bonniernämnden.
B-n B.

Sivilla, biflod till Glommen. Se L i 11 e - E l v
e-da le n.

Si vis amäri, a’ma!, lat., "om du vill bli älskad,
älska själf", citat från Seneca.

Si vis päcem, pa’ra bellum, lat., "om du vill ha fred,
så var rustad till krig".

Sivle, Per, norsk skald, f. 6 april 1857 i Aur-land,
Sogn, d. 6 sept. 1904 i Kristiania, utgaf 1878 sin
första, obemärkta diktsamling, redigerade 1883-85
vänstertidningen "Buskeruds amtstiden-de" i Drammen
och 1887-91 den liberala "Kri-stianiaposten", som
var Johan Sverdrups organ. Efter vidlyftiga resor
1891-92 slog han igenom som lyriker med Noreg (1894),
Bersöglis- og andre viser (1895), Skaldemaal (1896)
och Olavskvosde (1901). S. skref dels på riks-, dels
på landsmål. Hans lidelsefulla fosterlandskärlek,
stämningsrikedom och manliga framställningskonst
gjorde honom till folkskald. Med förkärlek framställer
han gestalter och händelser från fordom till maning
och varning. På prosa skref han Sogor (1887),
Vossa-stubbar (s. å., ny saml. 1894), Siandet
sel-skab (1891), Streik (s. å.; sv. öfv. 1892) och
Sivle-stubbar (1895). S:s Skrifter utgåfvos i 3 bd
1909 -10. Ett minnesmärke öfver S. aftäcktes 1909 på
Stalheim. Se A. Hovden, "P. S" (1905). K. V. H.

Si volga [vå’lga], Si vol t i [vå’lti], it., mus.,
man vänder, vänd!

Sivori [sivari], Ernesto Camillo, italiensk
violinvirtuos, f. 1815 i Genua, d. där 1894, blef i
barnaåren elev af Paganini och började vid tio års
ålder sina konsertresor, som gjorde honom namnkunnig
och senare utsträcktes äfven till Amerika. Han
komponerade konserter m. m. för violin.

Sixenburg 1. O r l i n a, friherreskap, som 21
april 1630 gafs åt den s. d. till friherre upphöjde
holländske köpmannen Abraham Six von San-delier och
som omfattade 176 gamla (omkr. 54 nya) "obser"land
i Ivangorods, Jama och Koporje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free