Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjukvård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Vidar", och en kanonjolle, "Hottur", ställdes
då till föreningens disposition, inrättades på
lämpligt sätt och ha sedan med fördel blifvit
använda vid tälttjänstöfningar. En modell
af sjukfartyget "Vidar" prisbelöntes vid
utställningen i Bruxelles 1876 och väckte där
mycken uppmärksamhet. Sedan några år tillbaka
eger vår flotta ett lasarettsfartyg "Verdande", en
för sitt nuv. ändamål förändrad f. d. kanonbåt (se
Lasarettsfartyg med fig. och jfr vidstående fig. 2). -
För tillhandahållande af materiel upprättas under
krig i hemorten ett allmänt sjukvårdsreservförråd. -
Sjukvårdskompanier samt en armés öfriga fasta och
rörliga sjukvårdsanstalter sammanfattas stundom under
den gemensamma benämningen sjukvårdsformationer
l. sanitetsformationer.
B. Frivillig sjukvård i
fält har sedan äldre tider funnits i större eller
mindre utsträckning, men först i vår tid har den
blifvit fullständigt organiserad och reglerad genom
internationella af tal. Under italienska kriget 1859
var sjukvårdsväsendet inom franska hären till den
grad illa ordnadt, att ännu fem dagar efter slaget
vid Solferino fördes från slagfältet och dess närhet
sårade, som under tiden lämnats utan all hjälp. Kort
tid därefter utgaf schweizaren Henri Dunant (se
denne) "Un souvenir de Solferino", hvari han visade
otillräckligheten af de hjälpmedel för sjukas och
sårades vård, hvilka i allmänhet stå krigförande härar
till buds. Boken vann stor uppmärksamhet, utgafs
på olika språk och spreds i hela den civiliserade
världen. I ändamål att för framtiden inskränka
missförhållandena bildades i Genève en förening, som
1863 till denna stad sammankallade en internationell
församling med privat karaktär. På denna utreddes
förhållandena närmare, en folkrättslig bas
uppställdes, och beslut fattades att hos de europeiska
regeringarna framställa vissa önskemål beträffande
neutralitetsskydd för sjukvården I anslutning härtill
utfärdade Schweiziska förbundsrådet 1864 inbjudan till
25 regeringar till en diplomatisk kongress i Genève,
i hvilken 12 europeiska makter deltogo och hvars
förnämsta resultat var antagandet af en internationell
konvention. Innehållet af denna konvention,
Genève-konventionen, är hufvudsakligen följande:
Ambulanser och militära sjukhus anses neutrala,
skyddas och respekteras af de krigförande, så länge
sjuka eller sårade där befinna sig. Neutraliteten
upphör dock, om sjukinrättningarna äro bevakade
af militärstyrka. De till fältsjukvården hörande
personerna - äfven intendenter och fältpräster -
åtnjuta vid tjänsteutöfning neutralitet samt ega äfven
efter fientlig ockupation att fortsätta sin verksamhet
vid ambulanser och sjukhus eller ock att förena sig
med den kår de tillhöra, i hvilket fall de utlämnas
till sin armés förposter. När de lämna sjukhusen,
ega de, enligt krigslagarna, ej medföra annat än sin
enskilda egendom; ambulanserna bibehålla däremot sin
materiel. Landets invånare, som bispringa sårade,
skola respekteras och åtnjuta frihet; det åligger
de krigförande makternas generaler att underrätta
invånarna om den neutralitet, som därigenom blifvit
en följd. Hvarje till vård i ett hus mottagen sårad
utgör ett skydd för detta, och de, som i sina hem
mottagit sårade, befrias från inkvartering
samt från en del krigsumgälder. Sårade och
sjuka mottagas och vårdas, oafsedt hvilken nation
de tillhöra, öfverbefälhafvaren eger rätt att
utlämna de sårade till de fientliga förposterna,
då omständigheterna det tillåta, och båda parterna
därtill samtycka. De tillfrisknade, som äro oförmögna
att tjäna, återsändas hem; äfven de öfriga kunna
återsändas under villkor att icke, så länge kriget
varar, å nyo gripa till vapen. Sjuktransporterna och
den personal, som leder dem, skyddas af fullkomlig
neutralitet. Flaggor (Geneve-flaggan, äfven benämnd
sanitetsflagga, i vår armé sjukvårdsflagga; se
pl. till art. Flagga) och armbindlar med rödt kors
på hvit botten, de förra alltid i förening med
nationalflaggan, tjäna som neutralitetstecken;
utdelandet af sådana tillkommer den militära
myndigheten. Enskildheterna vid konventionens
verkställande bestämmas genom de respektive
regeringarnas föreskrifter, i öfverensstämmelse
med konventionens allmänna grundsatser. De makter,
som deltogo i konventionen, inbjödo därefter öfriga
europeiska regeringar att biträda denna, och af dessa
anslöto sig äfven de fleste snart till densamma. En
internationell centralkommitté bildades i Geneve, och
i alla länder, som biträdde konventionen, uppstodo
frivilliga sjukvårdsföreningar. En betydelsefull
vinning för konventionens syfte var fredskonferensens
i Haag 1899 deklaration (ratificerad 1900) om
tillämpning på sjökrig af Genéve-konventionens
principer. Hvart 5:e år håller föreningen en
internationell konferens; de senaste höllos i
Petersburg 1902, i London 1907 och i Washington
1912. Dessa konferenser ha bidragit att ytterligare
fastställa den frivilliga sjukvårdens ställning till
den militära administrationen. Att den frivilliga
sjukvården, för att göra gagn, måste vid mobilisering
införlifvas med den officiella samt att den endast
undantagsvis har sin plats i första linjen, synes
numera vara allmänt erkändt, och krigserfarenheten har
visat riktigheten af en sådan arbetsordning. Sedan
sin stiftelse har föreningen för frivillig vård af
sårade och sjuka i fält, eller, som den numera allmänt
benämnes, Röda korset, alltjämt utvecklat sig och har
i hög grad bidragit till underlättande af det från
kriget oskiljaktiga eländet. Personlig hjälp, högst
betydliga penningsummor, massor af sjukvårdsmateriel
och förnödenheter af alla slag ha blifvit lämnade
för detta ändamål. Alla civiliserade länder i
samtliga världsdelar ha numera anslutit sig till
Genévekonventionen. I samband härmed ha i flertalet af
dessa länder bildats föreningar för frivillig vård af
sjuka och sårade under krig. I allmänhet bära dessa
föreningar namnet "Röda korset", hvilken benämning
likväl inom de muhammedanska länderna ersatts med
namnet Röda halfmånen. De olika Rödakorsföreningarna
ha utvecklat storartad verksamhet ej blott under de
krig, som utkämpats, utan äfven i fredstid. Röda
korsverksamheten har nämligen småningom utvidgats
till att omfatta jämväl åtskilliga grenar af social
verksamhet, t. ex. lifräddning och första hjälpen vid
olyckshändelser, lämnandet af hjälp i olika former vid
större epidemier, naturkatastrofer, olyckshändelser
af mera betydande omfattning och liknande tillfällen,
bekämpandet af tuberkulosen och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
