Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjömansgarn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjömanskap, sjöv., kännedom om allt, som hör till
ett fartygs tackling och manöver, hvartill dock ej
navigationen anses höra. Ehuru sjömanskapet förvärfvas
nästan uteslutande på praktisk väg, finnas dock
som ledning läroböcker däruti (bl. a. "Lärobok
i sjömanskap", l:a delen: "Lärobok i takling",
af K. G. Frick, 1872, 2:a delen: "Lärobok i
skeppsmanöver", af J. A. Ekelöf, 1881, samt
"Lärobok i sjömanskap" af D. U. V. Linder, 1896).
B. N.*
Sjömansklass. Se Sjömanskåren.
Sjömansknop, sjöv. Se Knop.
Sjömansknut, stundom förekommande benämning
på sjömans- 1. råbandsknop. Se Knop och
Knut. Sjömansknutar i allmänhet, d. v. s. sådana
knutar, som användas ombord, benämnas af sjöfolk dels
knopar, dels stek (se Knop och Stek).
Sjömanskåren, sammanfattningen af k. flottans
fast anställda (stamanställda) manskap, har,
sedan båtsmanshållet genom 1887 års riksdagsbeslut
började sättas på vakans, undergått åtskilliga
omorganisationer. 1917 års stat upptar 4,200
löner för detta manskap, hvilket utgöres af
underofficerskorpraler, korpraler och menige, de
sistnämnde med hänsyn till tjänstbarheten indelade i
l : a, 2 : a och 3:e klassens sjömän. Sjömanskåren
indelas i afdelningar och yrkesgrenar sålunda,
att däcksafdelningen omfattar artilleri-, signal-,
torped-, gnist- och minmatroser, ekonomiafdelningen
sjukvårdare, hofmästare, befälskockar, skeppskockar,
förråds-män och hornblåsare, maskinafdelningen
skeppseldare, torpedeldare och undervattensbåteldare,
samt handtverksafdelningen vapensmeder,
torpedhandtverkare och timmermän. Sjömanskåren
indelas vidare, hufvudsakligen i ekonomiskt
afseende, i 5 matros-,2 ekonomi-, 2 eldar-och
2 handtverkskompanier, hvilka äro fördelade med
ungefär hälften på hvardera af flottans stationer. -
Sjömanskåren rekryteras dels genom "karlskrifning"
från skeppsgossekåren med skyldighet för den
karlskrifne att kvarstå 6 år i sjömanskåren, dels
genom anställning af manskap i en ålder af minst
17 år medelst kontrakt (värfning) i allmänhet
för en tjänstetid af 3½-6 år. Förlängning af
anställningstiden på l-2 år är i vissa fall frivillig,
i vissa fall obligatorisk. Underofficerskorpral
äfvensom korpral, som fullgjort fordringarna till
befordran till underofficerskorpral, är berättigad
att efter den bestämda anställningstidens utgång
fortfarande kvarstå i tjänst. Karlskrifven
skeppsgosse öfvergår i allmänhet genast till 2:a
kl. sjöman; de värfvade anställas i regel som 3:e
kl. sjömän. Befordran till högre tjänstegrad och
uppflyttning till högre sjömansklass sker i enlighet
med bestämmelser i reglementet för sjömanskårens
skolor. För uppflyttning till 2:a sjömansklassen
fordras förutom genomgångna kurser en tjänstetid af
12 månader och till l:a sjömansklassen 36 månader,
för befordran till underofficerskorpral minst 6
år. Från underofficers-korpralerna rekryteras flottans
underofficerskår. - Sjömanskårens utbildning eger
rum dels i rekryt-, korpral- och underbefälsskolor
i land, dels under tjänstgöring och i kurser eller
andra skolor ombord och i land. - Aflöningen indelas i
4 lönegrader, den lägsta (4:e) med 12 kr. i månadslön
och 30 öre i dagaflöning, den 3:e med resp. 15
kr. och 50 öre, den 2:a med 23 kr. och 60 öre
samt den l:a med 45 kr. och 80 öre. Dessutom
tillkomma lega, beklädnad, naturaunderhåll,
inkasernering 1. inkvarteringsbidrag, sjötillägg,
uppmuntringspenningar, lönetillägg efter
resp. 9 och 12 års tjänst, äfvensom arfvode
för kompanikorpraler. Vid hvardera stationen
föres befälet öfver sjömanskåren af en därtill
förordnad regementsofficer, vanligen kallad kårchef.
H. W-I.
Sjömansmissionen, en frivillig kärleksverksamhet, som
syftar till att särskildt i de utländska hamnstäderna
värna sjömännen mot de frestelser och faror, som
där omge dem, och bereda dem stöd och uppmuntran för
deras andliga lif samt på annat sätt vara dem till
hjälp. I detta syfte ha genom missionen uppförts
kyrkor och läsrum, där sjömännen kunna tillbringa
aftnarna med nyttiga sysselsättningar, läsning och
skrifning o. s. v. Genom henne utsända sjömanspräster
med sina assistenter äro ifrigt verksamma att samla
sjömän omkring Guds ord och till samkväm, af hvilka
särskildt julfesterna äro ljuspunkter. De uppsöka dem
äfven på sjukhusen och i fängelserna och tränga in i
krognästen och andra lastens hålor för att rycka dem
undan fördärfvet. De utföra ett betydelsefullt arbete
för att förhindra rymning, taga vara på betydande
summor af sjömännens besparingar och förmedla dessas
hemsändande till deras anhöriga. På allt sätt arbeta
de på att stärka bandet mellan sjömännen och deras
hem och återknyta det, där det brustit.
Första begynnelsen till de nordiska ländernas
sjömansmission låg i den verksamhet, som utfördes af
pastorerna, förnämligast af J. Serenius (se
denne), vid den 1710 bildade svenska församlingen i
London och den 1728 invigda Ulrika-Eleonorakyrkan
där. Bland främlingar, som arbetade för svenska
sjömän, må nämnas engelske metodistpastorn G. Scott,
hvilken, sedan han 1842 nödgats lämna Sverige, under
sin verksamhet i Shields och Newcastle flitigt sökte
taga vård om svenska sjömän, och tysken Tidman, som
mot slutet af 1850- och början af 1860-talet var
verksam som bokspridare i London och äfven gjorde
en resa till Norge för att väcka uppmärksamhet
på sjömännens nödtillstånd. - Den egentlige
impulsgifvåren till nordiska sjömansmissionen var
emellertid norske pastorn J. C. H. Storjohann, som
genom understöd från svenska kyrkans råd i London
satts i tillfälle att närmare studera sjömanslifvet
i de engelska hamnstäderna. Efter hans återkomst
till Norge bildades på hans initiativ 1864 i
Bergen Föreningen til evangeliets forkyndelse for
skandinaviske sömænd i fremmede havne, och redan
följande år utsändes sjömanspräster till Leith,
Shields-Newcastle och Antwerpen. I Danmark bildades
1867 ett liknande sällskap, hvari Chr. H. Kalkar
var en af de drifvande krafterna och som 1868
utsände den förste danske sjömansprästen (till
Hull-Grimsby). Efter ett tändande föredrag af pastor
Storjohann i Blasieholmskyrkan 1869 upptog Evangeliska
fosterlandsstiftelsen sjömansmissionen på sitt program
och beslöt att upptaga arbetet i Konstantinopel,
dit pastor P. J. Svärd (sedermera Augustanasynodens
president, d. 1902 som kyrkoherde i Mora) afreste i
nov. s. å., och i Alexandria. Äfven sven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
