Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjösoldat ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skaarene [skår-], fjällrygg. Se Norge, sp. 1379.
Skaatö [skåtö], härad och pastorat kring
Kragerö, Bratsberg amt, Norge. 109,61 kvkm. 4,030
inv. (1910), hvaraf omkr. hälften på öar, bland
hvilka Skaatö (7,73 kvkm.; 438 inv.) är störst.
K. V. H.
Skabb (lat. scabies, af scabere, rifva). 1. Med.,
en vanlig hudsjukdom, framkallad af skabbdjuret,
Acarus scabiei l. Sarcoptes hominis. Sjukdomen var
redan i gamla tider känd som smittsam, starkt kliande
och lockande till rifning; men ehuru skabbdjuret
redan tidigt omtalas och af Linné (1746) beskrifves
och klassificeras, är det först under 1800-talet,
framför allt genom F. Hebra (se denne), som sjukdomen
och dess parasitära natur blifvit kliniskt och
experimentellt fullt klargjorda. Skabbkvalstret
l. skabbdjuret (se Spindeldjur) tillhör
de verkliga hudparasiterna, som (tidtals) lefva
i huden (dermatozoer, dermatofager). Det är nätt
och jämt synligt för blotta ögat, af oval form och
gröngul färg. Honan är 0,33 mm. lång, 0,25 mm. bred,
hannen 1/3 mindre. Handjuret lefver på, ej i huden,
förekommer i mindre antal och spelar för sjukdomen en
obetydlig roll. De karakteristiska symtomen af denna
framkallas af den fullt utvecklade och befruktade
honan, som borrar sig in i huden och kryper där
vidare, alltjämt i hudens hornlager utan att nå
djupare, lämnande efter sig i den sålunda bildade
gången ägg och exkrementer. De radformigt liggande
äggen äro till antalet växlande, kunna uppgå till 40
à 50, och de krypa, sedan de utvecklats till larver,
genom ingångsöppningen ut på hudytan, där de nå sin
fulla utveckling. Skabbgången kan bli 1–2 cm. lång,
är mest svagt S-formigt krökt och ser ut som en fin,
något smutsig rispa i huden, i hvars blinda ända
djuret kan med förstoringsglas iakttagas som en
liten ljusare punkt, liknande en blåsa. Härifrån kan
det upphämtas på en nålspets. Skabb angriper hela
kroppen med undantag af hufvudet, och har en person
infekterats, dröjer det i regel omkr. 4 veckor,
innan sjukdomen nått fullständig utbredning. Vissa
hudområden, där öfverhuden är särskildt tunn och
fin, angripas med förkärlek. Sådana favoritställen
äro huden mellan fingrar och tår, handlederna,
armbågs- och axelvecken, könsdelarna m. m. De
hudförändringar skabb åstadkommer bestå i första hand
i den inflammatoriska hudretning djuren framkalla,
då de vandra i hornlagret, och som visar sig genom
rodnad, blåsbildning och en intensiv klåda. Till
följd af klådan rifva sig patienterna i regel
mycket, och däraf uppstå lätt i huden sårnader och
infektioner, såsom bulnader, furunklar m. m. Man vet,
att skabbdjuren äro mest i rörelse om nätterna och
stilla om dagarna. Om detta egendomliga förhållande
delvis beror på värme eller ljusinverkan, är ej
kändt, men faktum är, att skabbpatienten framför
allt lider af klådan om natten i sängvärmen. Skabb
öfverföres mest direkt från individ till individ,
men därtill fordras en långvarigare och intimare
kontakt, t. ex. då personer ligga i samma bädd, men
äfven indirekt genom kläder, sänglinne kan smittan
öfverföras. – Under namn af Scabies norvegica har en
del svåra fall beskrifvits, hvilka stundom iakttagits
hos mycket nedsatta individer. Här angripas äfven
hufvudet och naglarna, och man har
funnit skabbdjur i de ofta stora krustor, som
bildas. Skabb förekommer äfven hos varmblodiga djur,
hvaribland våra husdjur (se S. 2), och kan från dem
tillfälligtvis öfverföras till människan. Skabb hos
djur (se S. 2) orsakas af andra arter än den hos
människan vanliga. Skabb botas lätt på ett par dagar
genom ingnidning med salfvor (se Skabbsalfva), som
innehålla skabbdödande och affjällande medel, de senare
för att åstadkomma snabb afstötning af hornlager med
däri befintliga djur och ägg. Personer, som lefva
i intim samvaro, böra alltid behandlas samtidigt;
kläder, äfven sänglinne, böra desinficieras, hvilket
sker enklast genom bykning.
2. Veter. Skabb förekommer hos husdjuren samt
orsakas af fyra slags spindeldjur, s. k. kvalster,
tillhörande släktena Sarcoptes, Cnemidocoptes,
Dermatocoptes (Psoroptes), Dermatophagus (Chorioptes)
och Demodex (Acarus). Hos hästar förekomma Sarcoptes
scabiei, som föranleder utslag å hela kroppen,
Dermatocoptes communis, som ger upphof till
hårens affallande samt ytliga sårnader å halsen,
svansroten, strupgången, skapet och jufret, samt
Dermatophagus equi, som föranleder enahanda skador
å nedre delen af extremiteterna, kotan, skenbenet
och hasvecket (s. k. fotskabb). Hos nötkreatur
uppträder dermatocoptesskabb, d. v. s. utslag,
förorsakadt af Dermatocoptes communis, på halsens
sidor och på svansroten, samt dermatophagusskabb på
sidorna af ändtarmsöppningen, vid svansroten samt på
bakbenen. Hos får är dermatocoptesskabb allmännast
och finnes vanligen utbredd öfver hela kroppen;
sarcoptesskabb förekommer däremot endast på de ställen
af hufvudet, som äro beklädda med styfva, raka hår,
s. k. täckhår, och dermatophagusskabb på benen. De
båda sistnämnda formerna af skabb äro sällsynta
hos fåren. Hos svinkreaturen äro sarcoptes- och
acarusskabb ganska sällsynta, hvaremot hos hunden
sarcoptesskabb är mycket allmän och acarusskabb
ganska ofta förekommande. Hos höns förekommer ett
slags fotskabb, s. k. "kalkben", förorsakad af arter
af släktet Cnemidocoptes. Kännetecken på sjukdomen
äro, att djuren ofta skubba sig, att håren å någon
del af huden falla af samt att på sådana ställen
ytliga sårnader uppkomma, hvilka utbreda sig i
omkretsen. Svårast att bota är acarusskabb hos hundar,
emedan de spindeldjur, som ge upphof till sjukdomen,
intränga i hårsäckarna och äro då oftast otillgängliga
för medel, som kunna döda dem. Sarcoptesskabb blir
svårbotlig därigenom, att spindeldjuren gräfva sig
gångar i huden, och dermatocoptesskabb hos får är
likaledes af svårartad beskaffenhet, emedan den rika
ullbeklädnaden lämnar parasiterna godt skydd samt
döljer sjukdomen ganska länge, hvarigenom smittan
hinner breda omkring sig. Skabb hos får hör därför
till de kreatursfarsoter, mot hvilka åtgärder från
myndigheternas sida skola vidtagas, enligt k. förordn.
1 dec. 1898. Behandlingen af skabbsjuka kreatur består
däruti, att man först genom ljumma bad, tvättningar
med såpvatten eller med svaga lösningar af soda i
vatten söker aflägsna de sårskorpor, som finnas i
huden, och därefter några gånger, med 6 à 7 dagars
mellantid, använder någon lösning eller salfva, som
dödar spindeldjuren. I sådana vätskor ingå som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
