Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling / 857-858 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skabbdjur ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2,486 har, 1,337 inv., däraf 226 inv. i Östersidans
municipalsamhälle, Fiskebäckskil, 40 har, 579 inv.,
och Grundsund, 15 har, 1,208 inv., tills. 2,541 har,
3,124 inv. (1915). Annex till Morlanda, Göteborgs
stift, Orusts och Tjörns kontrakt.

Skaftön l. Skaftölandet, ö i Bohus läns skärgård,
bildar med Flatholmen, Gåsön, Tjällsö m. fl. holmar
och skär Skaftö jordebokssocken och församling,
2,541 har, 3,124 inv. (1915) i Orusts västra
härad, Göteborgs och Bohus län, skild från
Lysekil genom Gullmarsfjorden och från Orust
genom Ellösefjärden. Ön, som är knappt 9 km. lång
och 3 km. bred, har många byar och gårdar samt
fiskelägena Fiskebäckskil och Grundsund, båda egna
kommuner, samt det genom k. br. 30 aug. 1912 bildade
municipalsamhället Östersidan (226 inv. 1915). På
norra sidan v. om Fiskebäckskil ligger Kristinebergs
zoologiska station. Skaftö församling, som begagnar
de båda forna kapellkyrkorna i Fiskebäckskil
och Grundsund, är annex till Morlanda, Göteborgs
stift, Orusts och Tjörns kontrakt. På ön finnes en
hafskurort, S.-Stockevik (se Stockevik). Till
största delen är ön kal och klippig, genomdragen af
sanka dalar, som enligt A. E. Holmbergs förmenande
äro igenvallade sund, hvilka fordom skilt ön i tre
delar. Några fynd af skeppslämningar och fornsaker
ha blifvit gjorda.

Skafull. Se Garfvarull.

Skag, fiskeläge samt fyr- och lotsplats utanför
Örnsköldsvik, på skäret Gråklubben vid Skags udde
i Grundsunda socken, Västernorrlands län. Fyren i
hvitt, nedtill öppet, 17,5 m. högt järntorn från
1871 visar hvit blänk af omkr. 15 sekunders längd
hvar minut. Bönehus.

Skagafjörður, fjord. Se Island, sp. 923.

Skagastölsbræen. Se Skagastölstinderne.

Skagastölstinderne [-tin(d)-], högsta topparna i
Horungernes tinnkomplex i Jotunfjeldene (se d. o.,
sp. 193). Högst är Store Skagastölstind (2,404 m.),
som ända till 1876 ansågs obestiglig. De djupa
klyftorna mellan topparna äro fyllda af snöbræer,
bland hvilka Skagastölsbræen och Slingsbybræen. –
Se Kr. Tandberg, "Store Skagastölstind fra
Skagastölsbræen" (i "Norsk fjeldsport", 1914).
K. V. H.

Skagboere, da. Se Skagen.

Skagen, Danmarks nordligaste stad på den udde, hvari
Jylland skjuter ut mellan Skagerak och Kattegatt;
uddens spets kallas "Grenen". S. består af två delar:
Nya Skagen, som till en längd af 1,250 m. sträcker
sig längs Kattegatt och själft delas i Vesterby och
Österby, samt Gamla Skagen l. Höjen, som ligger 3
km. längre v. ut vid Skagerak. 3,220 inv. (1916). I
S. finnas inga stenlagda gator, och husen (förr
till stor del af trä) äro spridda, delvis mellan
sandbackar, för att ligga i lä för västanvinden. Af
S:s landområde är en betydlig del ljungbevuxen eller
täckt med flygsand. Den gamla kyrkan förstördes
1775 af flygsand och måste rifvas 1795; endast
tornet står nu kvar som sjömärke. Invånarna lefva
af fiske (S. är Danmarks viktigaste fiskarstad) och
lotstjänst samt af bärgningsarbete vid de många
strandningarna. Redan på 1300-talet nämnes S. som
fiskeläge, och 1413 fick det stadsprivilegier. 1561
upprättades en fyr, en s. k. vippfyr; 1745 byggdes
ett fyrtorn (nu brukadt som sjömärke) och 1858 ett
nytt sådant i "klitterna" vid Grenen (46,5 m. högt,
det högsta i Danmark), 1892 ett annat vid

Fig. 1. Utsikt från "Klitterna" på Gamla Skagen.

Höjen. Vid det första därjämte telegrafstation
och signalstation för sjöfarten; där finnas äfven
två räddningsstationer. En ny hamn, omgärdad af två
långa vågbrytare af sten, byggdes 1904–07. Järnvägen
Frederikshavn–Skagen öppnades 1890. Flera minnesmärken
ha rests öfver skagboere ("skagenbor"), som fått
sätta lifvet till vid försök att rädda skeppsbrutna,
så t. ex. 1894 öfver Lars Kruse (se d. o.), hvars
verksamhet i synnerhet H. Drachmann framdragit. Sedan
1870-talet har S. varit fast hemvist för flera danska
målare (M. Ancher, P. Kröyer, L. Tuxen) och dessutom
mycket besökt af andra konstnärer. Drachmanns villa
är nu ett slags museum, och skaldens graf ligger ute
i klitterna. På senare tiden har S. blifvit äfven en
mycket besökt badort; ett stort modernt badhotell

Fig. 2. Badhotellet på "Grenen", Skagen.

i norsk stil (fig. 2) uppfördes 1899 på själfva
Grenen, där Kattegatts och Skageraks böljor mötas
och brytas. I "Bröndums Hôtel" är matsalen prydd
med målningar af de konstnärer, som varit dess
gäster. Kristian X har byggt sig en sommarbostad i S.
E. Ebg.

Skagens rev sträcker sig från "Grenen" (se Skagen)
4 km. ö. n. ö. ut i hafvet med farliga grund. Utanför
S. ligger ett fyrskepp.
E. Ebg.

Skagerak (af holl. rak, vägsträcka, således
"vägsträckan vid Skagen"), stundom (alltid af
holländarna) skrifvet Skagerrak, en arm af Nordsjön,
som förenar denna med Kattegatt och skiljer Jylland
från Skandinaviska halfön. Som gräns mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>