Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skagern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett betydande antal öfverlefvande från de sänkta
fientliga fartygen, men så synes ej ha varit fallet
på motsatta sidan. Inga undervattensbåtar deltogo i
striden. Hela den engelska sjöstyrka, som närvarit,
utgjordes af minst 28 stora slagskepp, omkr. 15
pansarkryssare, 20 lätta kryssare och mer än ett
100-tal jagare med ett sammanlagdt deplacement af
öfver 1,100,000 ton. Mot denna styrka kunde tyskarna
insätta omkr. 24 slagskepp och 5 slagkryssare samt
minst ett 10-tal lätta kryssare och ett 100-tal
jagare med tillsammans vid pass 700,000 tons
deplacement. Se H. Rohnes art. i "Artilleristische
monatshefte" (1916; öfv. i "Vår flotta", s. å.) och
S. Dehlgren, "Slaget vid Horns ref" (1916).
H. W-l.
Skagern, insjö på gränsen af Värmland, Närke och
Västergötland (Skaraborgs län), 69 m. ö. h. och 25
m. öfver Vänern. Dess areal är 133 kvkm., hvaraf i
Skaraborgs län 69, i Värmlands län 39 och i Örebro
län 23. Sjön, som från n. till s. har en längd af
omkr. 20 km. och hvars bredd i allmänhet uppgår
till nära 10 km., upptar fr. v. Svart- l. Letälfven
(se d. o.) och fr. s. flera från Tiveden kommande
åar. Genom Gullspångsälfven (se d. o.) föres dess
vatten västerut till Vänern. För att öka kraftmängden
har kraftaktiebolaget Gullspång–Munkfors mot
strandegarnas protester genom K. M:ts dom 1916 fått
tillåtelse att reglera sjön, hvarigenom kraftmängden
kommer att ökas med omkr. 3,500 hkr. Regleringshöjden
blir omkr. 1,6 m., motsvarande en vattenmassa
af 200 mill. kbm.; regleringen torde vara den
största, som för vattenkraftsändamål förekommit i
Sverige. Omgifningarna äro i allmänhet bergiga och
skogklädda.
Skagersbrunn, vatten- och luftkurort med järnkällor
i Rudskoga socken, Värmlands län, omkr. 120 m. ö. h.,
på norra stranden af sjön Skagern, vid Letälfvens
mynning, på sydsluttningen af en stor skogsplatå,
kallad Mohöjden. Närmaste järnvägsstationer äro Svartå
vid Nordvästra stambanan (19 km.) och Konsterud
vid Nora bergslags järnvägar (10 km.). Anstalten
förfogar öfver två järnkällor, Sjökällan och
Skogskällan, med en konstant temperatur af 5°
C. och med 0,041–0,037 gr. kolsyrad järnoxidul på
1,000 gr.; kraftig radioaktiv reaktion. Anstalten
är öppen juni–aug. Omkr. 400 kurgäster 1915.
Ln.
Skagersholm. Se Laxå.
Skagershult, socken i Örebro län, Edsbergs
härad. 14,630 har. 1,485 inv. (1915). S. utgör ett
pastorat i Strängnäs stift, Edsbergs kontrakt.
Skaget, fjälltopp. Se Slide.
Skaguls-Toste (Skoglar T.), mäktig bonde i Svithjod,
fader till Sigrid Storråda, lefde på 900-talet.
Skagway [skä’gωei], hamnstad i Alaska, på
östra stranden af en af de innersta delarna af
Lynnkanalen. 872 inv. (1910). Därifrån går järnväg,
Pacific and arctic railway, genom White pass på
gränsen mot Canada till White horse (178 km.), med
koppargrufvor, hvarifrån färden norrut fortsattes med
ångbåt uppför Jukon till Dawson och guldfyndigheterna.
Wbg.
Skaka, ort i Djof (se d. o.).
Skaka, sjöv., hala upp på förhandsparten af ett tåg,
som är inskuret i ett block e. d., för
att dess andra part (ända) må räcka
ner i däck eller till den plats, där
tåget skall halas. Jfr Öfverhala.
R. N.*
Skakelspatt, veter. Se Has, sp. 42.
Kärra med fasta skaklar. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>