- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
907-908

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skara ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ombyggnad. Äfven offrades för stilrenheten en
del utbyggen och tillsatser, särskildt den efter
Cronstedts ritning vid midten af 1700-talet tillkomna
södra gafveln i barockstil. Vid bedömandet af denna
fullständigt omdanande restaurering bör man taga
hänsyn till det under tidernas lopp uppkomna förfall,
hvari kyrkan förut befann sig och hvilket nödvändigt
påkallade ingripande åtgärder. Genom bevarade äldre
byggnadspartier i den nuv. kyrkan, genom tillvaratagna
stenfragment och genom ritningar från äldre tider
är det möjligt att bilda sig en föreställning
om domkyrkans historia och stilkaraktär. Af en
större stenkyrka från 1100-talet återstå stora
delar af västfrontens dubbeltorn med kolonndelade
fönster. Från denna kyrka torde äfven förskrifva
sig tre stenreliefer, en af dem med Syndafallet,
samt ett groft kapitäl, hvilket liksom skulpturerna
eger motsvarighet i andra västgötska kyrkor från
skedet, t. ex. Forshem. Före restaureringen visade
domkyrkans plan – frånsedt ändringar under 180O-talet
– ett rakt afslutadt enskeppigt kor med anslutande
lägre rum på sidorna, hvilka utåt framkallade
prägeln af en treskeppig basilikalanläggning, ett
enskeppigt tvärhus och ett långhus med tre skepp,
det mellersta af korets bredd. Koret täcktes af
tre korshvalf på konsoler och fick enligt gamla
ritningar sitt ljus genom trekopplade fönster i
gafveln och öfvermuren. Bevarade detaljer ge, liksom
planen, till känna en unggotisk stil af engelsk
hållning. Dock torde planen röja något samband
med Varnhems cistercienskyrka. Korets byggnadstid
torde falla omkr. 1200-talets midt. Långhus och
tvärskepp kännetecknas af höggotiska, närmast
franska, former, knippepelare, fönsterrosverk,
portaler o. s. v. Anmärkningsvärdt såsom det enda
i vårt land är triforiet, hvaraf rester påträffades
vid restaureringen, men som måhända aldrig blifvit
fullständigt utfördt och under alla förhållanden
vid slut t af medeltiden af konstruktiva skäl torde
ha blifvit igenmuradt. I långhusets ornamentik kan
man iakttaga olika stilskiftningar och växlande
teknisk förmåga, tydande på afbrott i byggandet,
möjligen till följd af digerdöden. Stilprägeln
daterar långhuset till 1300-talets förra hälft. Efter
ödeläggelse genom danskarna 1566 erhöll domkyrkan
de tre stora stjärnhvalf, som intill restaureringen
täckte långhuset. Bland de följande århundradenas
mångfaldiga reparationer och ändringar är ombyggnaden
af södra gafveln under 1760-talet den märkligaste. Den
ingick som en del i ett stort förslag till hela
exteriörens omdaning, hvilket 1759 uppgjordes af
öfverintendenten grefve Karl Cronstedt. Stilen i
denna vid restaureringen nedbrutna gafvel med sina
kolonnställningar i två våningar anslöt sig till det
romerska barockschemat för en kyrkofasad. Ännu ett
ombyggnadsförslag, denna gång nyantikt och af Desprez,
såg dagen under slutet af 1700-talet. Däraf utfördes
korgafveln och västfasaden med sina rakt afstubbade
torn. 1839 undergick domkyrkans inre en omgestaltning
i hufvudsak bestående i korets förvandling till
ett treskeppigt rum. Samtidigt undanfördes en del
grafmonument m. m. 1884–96 restaurerades kyrkan för
en totalkostnad af 525,882 kr. enligt ritningar af
öfverintendenten H. Zetterwall.

I kyrkan finnas många grafstenar från
medeltiden och senare århundraden. Från det nu rifna
Hästehufvudska grafkoret vid södra tvärskeppsarmens
västra sida förskrifva sig två hällar med bilder
och inskrifter öfver guvernören Anders Eriksson
Hästehufvud, nu uppsatta på ett missvisande sätt i
nyssnämnda tvärskeppsarm. Ett praktfullt monument
(afbildadt i art. Grafmonument) i svart marmor
och alabaster öfver öfversten Erik Soop är utfördt
1637 i Amsterdam af P. de Keyser. Det hade urspr.
sin plats vid högkorets södra sida invid ingången
till familjegrafven. Det flyttades 1839 till norra
tvärskeppet, vid restaureringen till östra ändan
af korets södra sidoskepp, där det står ytterst
ogynnsamt uppställdt och bär spår af brutalt
ingrepp. Framför Soops monument har man placerat
hans kista, af tenn med graverade historiska
bataljscener. Domkyrkan eger en guldkalk med emalj,
gåfva af Erik Soop, och ett af Anders Hästehufvud
skänkt silfverdopfat. Resterna af dess textilskatt och
en hel del epitafier m. m. förvaras i Västergötlands
fornminnesförenings museum i Skara, hvarest äfven
många byggnadshistoriskt viktiga fragment från
kyrkan blifvit utställda. Se H. Hildebrand,
"Skara domkyrka" (i "Antiqv. tidskr." XV, 1894),
A. L. Romdahl, "Stilstudier i Skara domkyrka"
(i "Gammal konst", 1916) och uppsatser i
"Västergötlands fornminnesförenings tidskr."
A. L. R.

Skara domprosteri, i Skara stift, omfattar de
sex pastoraten Skara stad med landsförsamlingen,
Härlunda, Bjärka och Händene; Synnerby med Skallmeja
och Västra Gerum; Säfvare med Lindärfva och Hasslösa;
Skånings-Åsaka; Norra Ving med Stenum och Skärf;
Vinköl med Marum. 40,038 har. 15,833 inv. (1915).

Skara–Kinnekulle–Vänerns järnväg, smalspårig (0,891
m.), 27 km. lång järnväg inom Skaraborgs län, hvilken
1904 uppgick i Västergötland–Göteborgs järnväg
(se d. o.).
A. d’A.

Skarakollegiet. Se Främlingskollegier.

Skara landsförsamling, i Skaraborgs län, Skånings
härad. 1,760 har. 366 inv. (1915). Annex till Skara
stad, Skara stift, Domprosteriet.

Skara stift kan anses som det äldsta i Sverige,
då där först nämnes någon biskop, redan i början af
1000-talet. Biskopsdömet omfattade under de äldsta
tiderna Västergötland, Dalsland och Värmland. Vid
upprättandet af superintendentian i Mariestad, 1580
(se Karlstads stift), frånskildes Värmland och den
nordligaste delen af Västergötland, hvilken del
1658 lades åter till Skara stift mot afträdande
af Dalsland. Då superintendentian i Göteborg 1620
bildades, frånskildes dit från S. södra delen af
Västergötland, hvaraf dock Mö härad återförenades med
stiftet 1658. Stiftet, hvars område sedan nämnda tid
ej undergått några nämnvärda förändringar, omfattar
nu hela Skaraborgs län, större delen af Älfsborgs
läns Västgöta-del, eller de sju häraden Väne,
Bjärke, Kulling, Ås, Gäsene, Veden och Redväg samt
städerna Vänersborg, Trollhättan, Alingsås, Borås
och Ulricehamn, samt af Jönköpings län Mö härad,
med undantag af socknarna Bonstorp, Åsenhöga och
Källeryd. Skara stift indelas i följande 16 kontrakt:
Domprosteriet, Barne, Väne, Kinna, Vånga, Falköpings,
Vartofta, Kållands, Kåkinds, Norra Vadsbo, Södra
Vadsbo, Mariestads,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:56:32 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free