- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
937-938

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skattungbyn ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sked, sjöv. Se Torpedtub.

Skeda, socken i Östergötlands län, Hanekinds
härad. 7,196 har. 1,465 inv. (1915). S. utgör ett
pastorat i Linköpings stift, Domprosteriet.

Skeda (af ty. scheiden, skilja), kem. tekn., skilja
guld från silfver. Se Guldprof samt Skedvatten.

Skedala, herrgård i Snöstorps socken, Hallands
län, nära Fylleån och S. station på
Halmstad–Bolmens järnväg, 7 km. från Halmstad, 0,756 mtl,
tax. till 70,000 kr. (1915), tillhörig löjtnant
V. Tage Sylvan. Från en sjö på gårdens egor ledes
vattnet till Halmstads vattenledningsverk. S. var
fordom ett mycket stort gods. Förste kände egaren
af S. var riddaren Abraham Brodersson (se denne;
d. 1400), som skänkte S. i hemgift till sin naturliga
dotter Märeta vid hennes gifte med P. Niklasson af
Forstenaätten. Det tillhörde sedan genom arf eller
köp medlemmar af bl. a. ätterna Gyllenstierna, Tre
rosor, Krabbe, Skram, Silfverstierna, Gyldencrantz,
Wrangel (1712–1811) och Thott (grefve O. Thott till
Skabersjö, som 1812 ref den gamla gråstensbyggnaden
och uppförde den nuv., af trä), efter hvars död (1825)
det gick raskt genom flera händer och köptes 1850,
då endast omkr. 3 mtl, af godsegaren I. Lyttkens
(se d. o. 1). Det uppdelades 1876 i två gårdar S. och
Nydala, hvilka vid Lyttkens’ död (1899) såldes hvar
för sig och sedan ytterligare styckats.

Skedalahed, i Snöstorps socken, Hallands län, vid
S. järnvägsstation på Halmstad–Bolmens järnväg,
var mötesplats för Hallands infanteribataljon
(Hallands bataljon), innan denna 1902 sammanslogs
med Värmlands fältjägarkår till bildande af Vaxholms
grenadjärregemente.

Skedanden, zool. Se Andfåglar, sp. 963, 964.

Skedarlön. Se Myntarlön.

Skeddrag, fisk. Se Drag, sp 803.

Skede. 1. Socken i Jönköpings län, Östra härad. 7,663
har. 1,377 inv. (1915). Annex till Alseda, Växjö
stift, Östra härads kontrakt. – 2. Socken i Göteborgs
och Bohus län. Se Skee.

Skederid, socken i Stockholms län, Sjuhundra
härad. 5,267 har. 802 inv. (1915). Annex till
Husby-Lyhundra, Uppsala stift, Sjuhundra kontrakt.

Skedeskamma. Se Karl Gustaf 3.

Skedevi. 1. Socken i Östergötlands län, Finspånga
läns härad. 31,965 har. 3,604 inv. (1915). S. utgör
ett pastorat i Linköpings stift, Bergslags
kontrakt. Jfr Folkdräkt, pl. I. – 2. Gods. Se Schedevi.

Skedeån. Se Emmån.

Skedgåsen, zool., mindre egentligt namn på
skedstorken. Se Ibisfåglar.

Skedhägern, zool. Se Ibisfåglar.

Skedingsnäs (Schedingsnäs), fideikommiss
i Forsheda och Torskinge socknar, Jönköpings
län, vid den lilla vackra Källundasjön, omkr. 5
km. från Forsheda station vid Halmstad–Nässjö
järnväg. Fideikommisset omfattar 6 3/8 mtl,
tax. till 134,300 kr. (1915) och är bebyggdt med ett
långt tvåvånings trähus, inbäddadt i rik grönska,
bl. a. af bok, som i dessa trakter har sin spontana
nordgräns. Egendomen bildades på 1600-talet af
kvartermästaren H. Kr. von Scheiding, som uppförde
den nuv. hufvudbyggnaden på S. l. Scheidingsnäs. Den
tillhörde under 1700-talet ett par medlemmar af
släkten von Schaeij, köptes 1812 af ryttmästaren
Daniel Stjernclou-Lillienberg, som öfverflyttade
Vallerstads i Karda socken fideikommissnatur
till S., hvilket nu innehas af en sonsons son
D. F. L. Stjernclou-Lillienberg.

Skedja. Se Skade.

Skedsmo [ʃe’ds-], härad och socken i Akershus amt,
Norge. 66,08 kvkm. 3,675 inv. (1910). Kuperad
terräng med mycken åkerjord och åtskillig
skog. S. är ett uppblomstrande industridistrikt.
K. V. H.

Skedstorken, zool. Se Ibisfåglar.

Skedstörar, Polyodontidæ, zool., familj
tillhörande ordn. ganoider (Ganoidei) inom
fiskklassen. Kroppen är antingen naken eller beklädd
med små, stjärnformiga, förbenade fjäll. Nosen är
starkt förlängd; munöppningen är belägen på undre
kroppssidan och mycket bred, med små tänder i båda
käkarna. Skedstörsläktet, Polyodon (Spatularia),
är utmärkt genom sin starkt förlängda spad- eller
skedformiga nos. Polyodon folium, som blir nära 2
m. lång, förekommer i Mississippi. Köttet ätes. En
annan art lefver i Kina. L-e.

Skedvatten (af ty. scheiden, skilja), kem.,
salpetersyra, så kallad, emedan den förr användes att
skilja guld från silfver. Se Affinering samt
Guld, sp. 582, och Salpetersyra. P. T. C.*

Skedvi, socknar. Se Stora Skedvi och Västra Skedvi.

Skedviken, insjö i Fasterna och Rimbo socknar i
östra Uppland, 15 m. ö. h., 4,5 km. i n. och s., 4
km. i ö. och v., 8,9 kvkm., upptar från n. genom en
kortare å, vid hvilken Rånäs bruk ligger, vatten från
Gafvellången, 24 m. ö. h., 6,5 km. lång, men
tämligen smal, 5 kvkm., och afrinner österut genom
Syningen, 14,5 m. ö. h., 2 kvkm., till Norrtäljeån.
Wbg.

Skedört, bot. Se Cochlearia.

Skee (Skede), socken i Göteborgs och Bohus län, Vette
härad. 26,785 har, 6,469 inv. (1915), hvaraf komma
på det inom socknen belägna Björneröds och Krokens
municipalsamhälle 6 har, 1,200 inv. S. bildar med
Tjärnö och Strömstad ett pastorat i Göteborgs stift,
Vikornas norra kontrakt. Strömstad skall framdeles
afskiljas till eget pastorat.

Skeel [skel], gammal dansk adelssläkt, som nämnes
redan på 1300-talet. Se V. S. Skeel, "Optegnelser om
familien S." (2 bd, 1871-82), cch "Dansk adelsaarbog"
1901. - 1. Albert S., till Fusingö i Viborg, f. 1572,
d. 1639, deltog i Kalmarkriget (1611-12) och blef
1616 riksråd och riksamiral, men afskedades från
sistnämnda ämbete 1623, enl. sägnen i följd af en
häftig strid med Kristian IV. 1629 skickades han till
Lybeck för att underhandla om freden. - 2. Kristen S.,
den föregåendes son, f. 1603, d. 1659, blef riksråd
1649 och afstyrkte på det ifrigaste kriget mot Sverige
1657. Han var 1658 en af fredsunderhandlarna och blef
vid Karl X:s förnyade angrepp på Danmark ånyo sänd att
underhandla. Som utpräglad dansk adelsman uppträdde
S. skarpt mot Fredrik III:s tilltag att skänka
ämbeten åt en mängd tyskar. Hans märkliga Dagbog
öfver riksrådets verksamhet 1649-59 trycktes 1854

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:01:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free