- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
949-950

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeireins ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han fått fristad under sin flykt undan kardinal
Wolsey, som han angripit i satirer. S. öfversatte
Diodoros Siculus och Ciceros bref till engelska,
skref latinska poem och ett nu förloradt Speculum
principis
. Bland hans satirer äro Colyn Clout mot
prästerskapet, Why come ye nat to Courte, och Speak
parrot
mot Wolsey de bekantaste. I Garland of laurel,
ett långt allegoriskt poem, fullt af själfberöm,
talar han om sina verk och jämställer sig med Chaucer,
Gower och Lydgate. Hans Book of Philip sparrow är en
originell elegi öfver en död sparf, som tillhört en
ung dam, men är full af afvikelser från ämnet. Hans
moralitet Magnificence, rik på elaka anspelningar,
bl. a. mot Wolsey, skiljer sig från sina föregångare
genom sitt försök att behandla ett enstaka fall, icke
människan i allmänhet. S. är ofta ganska grof i sitt
språk; han utmärker sig genom stor originalitet, som
nästan kan mäta sig med hans mästare Chaucers, samt
djärfhet och liflighet. Hans skrifter utgåfvos af Dyce
1843 och i urval af W. H. Williams 1902. Se arbeten
om S. af A. Kölbing (1904) och E. Brie (1906). E. B-n.

Skelton and Brotton [ske’ltn änd brå’tn],
stadsliknande samhälle (urban district) i
North Riding af engelska grefsk. York. 15,194
inv. (1911). Det är ett af de största samhällena
i Clevelands (se d. o. 1) järnmalmsdistrikt, och
dess industribefolkning är sysselsatt uteslutande
i grufvorna. Vid kusten ligger badorten Saltburn by
the sea
.

Skelört, bot. Se Chelidonium.

Skema, Skematisera, Skematisk och Skematism. Se
Schema.

Skemma (Skämma). Se Bostad, sp. 1270, och Fängelse,
sp. 246.

Skena, järnv. Se Järnvägsskena.

Skena. Se Durka.

Skenanfall. Se Skenstrid.

Skenanläggning, befästningsk., har till ändamål
att vilseleda fienden om läget af den verkliga
eldställningen samt att draga hans eld på sig. Den
göres lik ofullständigt maskerade skytte- och
kanonvärn med markerade skyttar och kanoner samt
lägges så, att mot densamma afgifven eld ej kan skada
den verkliga försvarsställningen. Den anlägges ej
förr, än alla viktigare befästningsarbeten utförts.
L. W:son M.

Skenbart motstånd, fys. Se Elektriskt motstånd.

Skenben, Tibia. Se Insekter, sp. 710, Lägg 1, och
Människan, fig. 15.

Skenbild. Se Laterna magica, sp. 1310, och (detsamma
som virtuell bild) Lins, sp. 722.

Skenblockad, sjöv. Se Blockad, sp. 710.

Skendöd, fysiol. Se Död, sp. 1210.

Skene [skene], grek. Se Teater.

Skene [ski’n], William Forbes, skotsk historiker
och fornforskare, f. 7 juni 1809, d. 29 aug. 1892
i Edinburgh, var son till sir Walter Scotts vän,
den vittre godsegaren James S. (f. 1775, d. 1864),
innehade 1832-65 ett par underordnade ämbetsposter
i Edinburgh, men egnade sig redan från ungdomen
förnämligast åt studiet af keltiska språk och
skotsk fornhistoria. Han blef 1872 hedersdoktor vid
Edinburghs och Oxfords universitet samt utnämndes
1881 till Skottlands rikshistoriograf. Banbrytande
på sitt område var
S:s The highlanders of Scotland, their
origin, history and antiquities
(1837). Efter att
ha kritiskt utgett flera skotska medeltidskrönikor
och publicerat åtskilliga smärre historiska essayer
samlade S. resultaten af sin trägna forskning
i Celtic Scotland, a history of ancient Alban
(3 bd. 1876-80), ett imponerande arbete, hvari
han grundligt och med kritisk skärpa genomgår det
fragmentariska och ytterst svårbehandlade materialet
och därur får fram den första samlade bilden af
Skottlands äldsta historia, dess etnologi, äldsta
kyrkliga och andra kulturförhållanden samt af land
och folk. Många bland resultaten af hans ofta djärft
konstruktiva forskning äro alltjämt skarpt omstridda.
V. S-g.

Skenfrukt, Falsk frukt, bot., en fruktliknande
bildning, som vid mognaden är mer eller mindre köttig
och saftig och som af allmänheten antas vara ett
bär e. d., men i hvars bildning ingå andra delar än
fruktbladen och inom dem inneslutna organ. Exempel
på skenfrukter äro nypon och smultron, hos hvilka
blombottnen (fruktfästet) utgör den köttiga,
ätliga delen. Mullbäret är en fruktställning,
bestående af tätt sittande nötter, omgifna af det
köttiga hyllet. Fikonet består af en ihålig, köttig
hufvudaxel, på hvars insida frukterna (nötter) äro
fästa. Äfven ananasen är en fruktställning, bestående
af bär, sammanväxta med de köttiga högbladen och den
köttiga hufvudaxeln. Egentligen är också t. ex. äpplet
en falsk frukt, emedan fruktväggen till väsentlig
del är bildad af blombottnen. O. T. S. G. L-m.

Skeninge, stad. Se Skänninge.

Skeninge kloster. Se Skänninge.

Skenografi 1. Scenografi (af grek. skene, scen,
och gra’fein, rita, måla), ett äfven i moderna
språk användt uttryck om dekorationsmåleri och
scenens utsmyckning. Dekorationsmåleriet säges ha
uppkommit på Aischylos’ tid och först ha utöfvats
af Agatharchos från Samos. Om den grekiska
(och romerska) scenens utstyrsel se Teater.
J. C.

Skenstol. Se Järnvägsskena.

Skenstrid (Skenanfall), krigsv., ett sådant anfall
eller en sådan strid, med hvilken man afser att
missleda fienden genom att fjättra hans uppmärksamhet
och stridskrafter vid vissa delar af slagfältet
och sålunda hindra honom att med tillräcklig kraft
uthärda hufvudstriden på den del af slagfältet, där
man vill utkämpa denna. Skenanfallet utföres med
så liten styrka som möjligt och utkämpas vanligen
uteslutande med eld på längre håll, men bör dock ha
utseende af en verklig strid, ett verkligt anfall.
C. O. N.

Skentillbehör, järnv. Se Järnvägsskena.

Skentryck, tekn. Se Hjultryck.

Skenäs. 1. Ett för sin naturskönhet bekant gods
i Västra Vingåkers socken, Södermanlands län,
beläget vid sjön Kolsnaren, omfattar 12 mtl,
som med kvarn och såg äro taxerade till 384,500
kr. (1915). Gården har som by lydt under Julita
kloster, sedan under kronan, från hvilken den utbyttes
af grefve Erik Dahlbergh, som gjorde den till säteri
och bebyggde gården med två flyglar 1669, hvilka länge
kvarstodo. Den nuv. hufvudbyggnaden i två våningar
med fyra något framspringande hörntorn i tre våningar
(se fig.) uppför-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:31:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free