Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skofjärden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indirekta betydelse. Den förra består i den afkastning,
som erhålles af skogens produkter, den senare i
det välgörande inflytande, som skogen utöfvar på
landets klimat och härigenom på dess odlingsbarhet
och beboelighet. I all synnerhet inverkar skogen
på det lokala klimatet. Sålunda är den relativa
fuktigheten större i skogen än på fria fältet,
och markens afdunstning är mindre å skogbeväxt än
å skoglös mark. Markens medeltemperatur i skogen är
ända till 1,2 m. djup omkr. 1,5° lägre än i kalmarken,
och luftens medeltemperatur är också något lägre i
skogen än öfver fria fältet. Slutligen verkar skogen
skyddande mot vissa skadliga naturföreteelser,
i det den bryter stormens kraft, hvilket är
af särskild betydelse vid hafskusterna och i
fjälltrakterna (se Skyddsskog). Äfven mot jordskred
och matjordens bortryckande kan skogen skydda. Den
reglerar snösmältningen och motväger härigenom
faran för öfversvämning. Snön smälter nämligen
långsammare i skogen än på slätten, och snövattnet
uppsupes härigenom lättare af trädens rötter och
markbetäckningen i st. f. att i skogfattiga trakter
alltför hastigt komma bäckar och älfvar att stiga. Af
enorm betydelse är skogen i ekonomiskt afseende, icke
minst för Sverige, som är ett af jordens skogrikaste
länder och hvars träexport t. o. m. 1906 var störst
bland de konkurrerande staterna Ryssland, Finland,
Norge, Förenta staterna och Canada, men fr. o. m. 1907
distanserats af Ryssland. 1912 var Rysslands export
1,400,000 standard, Sveriges 948,000. Om skogarnas
areal i Sverige, deras fördelning i afseende på
egare, deras värde, afverkningens storlek och värdet
af trävaruexporten se Skogsbruk. I anledning af
skogens vikt för samhället har ock dess användning
sedan äldsta tider varit föremål för detaljerad
lagstiftning (se Skogslagstiftning och därifrån gjorda
hänvisningar). Se f. ö. specialartiklarna här nedan
och jfr den å sp. 1041–42 befintliga skogskartan
öfver Sverige. G. Sch.
Skog. 1. Socken i Gäfleborgs län, Ala tingslag. 46,790
har. 3,948 inv. (1915), hvaraf 1,093 i Lingbo
kapell, som ingår i S. kommun, men från 1
jan. 1917 utgör en särskild kapellförsamling och
eget skoldistrikt. S. bildar med Lingbo kapell ett
pastorat i Uppsala stift, Ala (f. d. Hälsinglands
östra) kontrakt. Vid sjön Bergviken finnes en
ruin af socknens förra medeltida kyrka. En i S:s
kyrka förr befintlig dyrbar, på linneväf med många
figurer broderad tapet(?), den s. k. Skogtapeten,
sannolikt från äldre medeltiden, förvaras sedan
1914 i Statens historiska museum. Jfr E. Salvéns
katalog öfver utställningen af äldre kyrklig konst i
Hudiksvall 1913. – 2. Socken i Västernorrlands län,
Ångermanlands södra domsagas tingslag. 6,208 har. 933
inv. (1915). Annex till Nora, Härnösands stift,
Ångermanlands östra kontrakt.
Skogaforsen. Se Klarälfven.
Skogaholm, bruks- och landtegendom i Närke,
Svennevads, Sköllersta, Lerbäcks och Hallsbergs
socknar, med hufvudgården i Svennevad, vid
Svennevadsån (se Nyköpingsån), som där
bildar en mindre sjö, kallad Skogasjön, omfattar
sammanlagdt omkr. 17 mtl, tax. till 1,456,700 kr.,
två kvarnar och såg i Svennevad, masugn, såg, hyfleri
m. m. i Hallsberg, tax. till 137,200 kr.
(1914), samt frälseräntor och grufvor. Egovidden utgör
omkr. 11,500 har, till större delen skog. Lagläsaren
Z. Andersson erhöll 1641 privilegium på masugn och
hammare, men sålde det 1645 till krigskommissarien
S. Rosenberg, som förut egde S. landtegendom. Genom
hans dotters gifte kom den förenade bruks-
och landtegendomen 1684 till generallöjtnanten
And. Vinnerstedt, adlad Vennerstedt, och egdes af
hans son och sonson (d. 1815). Genom den sistnämndes
dotter kom S. till generalmajoren frih. K. Armfelt och
efter honom till hans son och såldes omkr. 1870 till
S. bruks intressenter. Nuv. egare är A.-b. Skogaholms
bruk (1893; aktiekapital 810,000 kr.), i hvilket
aktiemajoriteten eges af Skyllbergs bruks a.-b. Wbg.
Skogaälfven. Se Klarälfven.
Skogbygden [skωg-], fjälldal i Kristians amt, Norge,
genomströmmas af älfven Sjoa (se d. o.). S. börjar
vid Hedalens kyrka, går 8 km. i västlig riktning,
sedan 5 km. söder ut, så väster ut igen in i Vaage
och slutar vid fjällsjön Gjendin. I S. mognar säden
med svårighet.
K. V. H.
Skogekär Bärgbo, pseudonym. Se Rosenhane 4.
Skogens skadeinsekter, zool. Liksom på åker och
äng samt i trädgården anställa insekterna äfven
i skogen ofta betydande skadegörelse. Den genom
insekternas åverkan orsakade skadan är emellertid
under normala förhållanden svår att beräkna och
förbises lätt, men blir vid massförökning så mycket
kännbarare (jfr Insekthärjningar). De viktigaste
af våra skogars skadeinsekter finnas afbildade på
planscherna Skogens skadeinsekter I och II. De olika
insekterna behandlas i resp. artiklar i allmänhet med
å planscherna använda namn som uppslagsord. Undantag
härifrån bilda: Pl. I. 2. Bokspinnaren se
Suppl. Pl. II. 1. Märgborren och 2–3. åttatandade
barkborren omtalas under Barkborrar (den senare under
namnet Tomicus typographus); 4–5. almsplintborren
(Scolytus Geoffroyi) är närbesläktad med den
i art. Barkborrar omtalade björksplintborren
(S. Ratzeburgi). Beträffande 6. bokbladmineraren
se Viflar. 8. Gröna praktbaggen är en äfven hos oss
rätt vanlig Buprestis-art (se Praktbaggar), som dock
ej anställt svårare skada. 10. Större kottvifveln
(Pissodes pini) se Pissodes.
G. G.
Skoger [skω-; fno. skógar, plur af skógr],
härad och pastorat i Jarlsberg og Larvik amt,
Norge, gränsande till Buskerud amt i n. strax
s. om Drammen. 114,37 kvkm. 5,438 inv. (1910). I
S. finnas flera smärre samhällen, såsom Ström med 765
inv. (1910) och Glasverket med 676 inv. (1910). Genom
häradets nordligaste del går
Drammen–Randsfjordbanan, genom sydöstra delen Drammen–Skienbanan.
K. V. H.
Skogeröen [skω-], en 132,3 kvkm. stor, fjällrik, förr
delvis skogbevuxen, nu kal ö s. om Varangerfjorden
mellan Bök- och Kjöfjordarna, Finnmarkens amt,
Norge. 82 inv. (1910).
K. V. H.
Skoghall, elektrisk såg med 12 ramar, 4 kantverk,
8 klyfsågar och 2 stafverk i Hammarö socken, vid
Vänern, tillhör Uddeholms a.-b., som inom socknen
eger jordbruksfastighet (1/2 mtl Lunden),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
