Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling / 1063-1064 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsbrukssätt ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skogarna bidraga således direkt eller indirekt med
omkr. 1½ mill. kr. per dag till svenska folkets
utkomst. Saluvirkets värde å rot uppgick 1913 till
105,5 mill. kr., hvaraf 48,9 mill. kr. på Syd-Sverige
och 56,6 mill. för Nord-Sverige.

1914 funnos i Sverige 1,101 mera betydande sågar
med 1,690 ramar och 940 hyfvelmaskiner samt 3,000 à
4,000 smärre sågar, hvartill kommo andra fabriker,
som förädla trä och dess biprodukter. Härigenom
sysselsattes mer än 84,778 arbetare, och fabrikernas
tillverkningsvärde beräknades till mer än 389
mill. kr.

Landets export af trävaror och andra skogsprodukter
uppgick s. å. till följande värden:

trävaror, oarbetade och bilade	21,278,000 kr.
» sågade och andra mer eller mindre arbetade	153,690,000 »
pappersmassa	97,260,000 »
bark och bast	172,973 »
tall- och granfrö	510 »
färgade kvistar	782 »
lingon och andra skogsbär	928,047 »
harts och hartsträd	381,099 »
trätjära	1,219,246 »
träsprit	214,162 »
träkol	53,641 »
terpentin	10,586 »
	275,209,046 kr.

Det är Dalarna och landet n. därom, med en areal af
14,9 mill. har skogbärande mark, som till största
delen bidrar till Sveriges stora export af trävaror
(plank, bräder m. m.), medan Syd-Sverige, med 7,3
mill. har, producerar den största och värdefullaste
virkesmassan. 1916 steg Sveriges trävaruexport till
ung. 1,170,000 stds, den högsta siffra, som den
dittills nått.

Af hela Sveriges totalexport 1863–1912 om 15
milliarder kr., var trävarornas värde 6,7 milliarder
kr., hvaraf 4,5 milliarder från Norrland. Att
Sveriges trävaruexport är så hög, beror närmast på,
att vårt land har flera naturliga betingelser för
skogshandteringen än något annat land i världen. Våra
om vintern snöhöljda skogsmarker och tillfrusna sjöar
erbjuda stora möjligheter för timrets framforsling ur
skogarna. Våra för flottning lämpliga älfvar med sitt
hastiga lopp ge åt virket billiga och relativt snabba
transportmöjligheter; i medeltal kan också beräknas,
att en stock kan flottas för en kostnad af omkr. 1/7
af järnvägsfrakten på motsvarande väglängd. I vårt
lands norra delar (Värmland, Dalarna och Norrland)
har för en kostnad af omkr. 100 mill. kr. utbyggts
världens yppersta och af naturen mest gynnade
flottledssystem, som i rundt tal omfattar en längd
af 30,000 km. (3/4 af ekvatorns längd) eller den
dubbla längden af alla Sveriges järnvägar. Intet land
i världen kan därför täfla med vårt, när det gäller
billiga transportleder för skogsprodukter. Till följd
häraf ha emellertid landets skogar också redan blifvit
ganska hårdt skattade, och gröfre dimensioner bli
allt sällsyntare. Endast i Lappland och öfre Dalarna
finnas ännu stora förråd af sparad skog såväl å
enskildas skogar, skyddade genom utsyningstvång (se
d. o.), som å statens stora vidder. I Västerbottens
kustland har ungskogen skyddats af dimensionslag,
men för skogens föryngring är det föga
sörjdt. I mellersta Norrland har trävaruindustrien
starkt anlitat skogarna, och till skydd för dess
fjällskogar har en skyddsskogslag (se Skyddsskog)
måst införas. I södra Norrland, Bergslagen
och trakten närmast s. härom finnas vackra
ungskogar, uppkomna mest å kalhyggen. I dessa
trakter å bruksegendomarna står skogsskötseln
mycket högt. I Götaland äro skogarna ofta starkt
utglesade genom planlös afverkning, och skogsmarken
liknar merendels ett mellanting mellan skog och
hagmark. Om således skogstillståndet flerstädes i
landet ännu ej är så godt och skogshushållningen
ännu ej nått den intensitet, som kan ske i Sverige,
ha dock de sista 15 åren karakteriserats af ett
lifligt skogsvårdsintresse. Härför har främst
verkat Svenska skogsvårdsföreningen (se d. o.),
stiftad 1902. S. å. började den genom statens
försorg inrättade Statens skogsförsöksanstalt (se
d. o.). Slutligen har Skogsinstitutet anordnats
till en skogshögskola (se Skogshögskolan), som
1916 öppnade sina portar. Ökad intensitet i statens
skogshushållning är också att anteckna från dessa
år med betydligt ökade inkomster till statsverket
(nettobehållningen 1914 var 10 mill. kr. och beräknas
för 1917 till omkr. 25 mill. kr.).

Litt.: A. Schwappach, "Handbuch der forst- und
jagdgeschichte Deutschlands" (1886), A. Oppermann,
"Forelæsninger över skovbrugslære. Historie og
statistik" (1896), och G. Schotte, "Svenska skogarnas
ekonomiska historia" (1905) och "Sveriges skogar" (i
"Sydsvenska dagbladet Snällpostens" riksnummer 1914).
G. Sch.

Skogsbrukssätt, skogsh., hvarje planmässig
behandling af skogen med hänsyn till dess
vård och föryngring. De olika skogsbrukssätten
hänföras till två hufvudgrupper: trakthuggning,
d. v. s. kalafverkning af samtliga träd å ett
hygge af växlande storlek, hvarvid eventuellt ofta
kvarlämnas fröträd å hygget, och blädning,
afverkning i olika nyanseringar, hvilka ofta gå i
hvarandra, såsom traktblädning, kantblädning (Wagners
metod), luckhuggning, rationell blädning (Wallmos
metod) och plockblädning (se vidare Blädning).
G. Sch.

Skogsbräkensläktet, bot. Se Polystichum.

Skogsbygden, socken i Älfsborgs län, Kullings härad,
t. o. m. 1910 benämnd Norska skogsbygden (efter
Norunga, såsom socknens namn då stafvades), hellre
Nårska skogsbygden. 3,985 har 474 inv. (1915). Annex
till Nårunga. Skara stift, Kullings kontrakt.

Skogsbär kallas ofta de vilda ätliga bärfrukter,
som växa på marken i eller vid skog, såsom lingon,
blåbär, smultron, hallon o. s. v. Dessa ha hittills
ansetts som ett commune bonum och plockats af hvem som
helst. På grund af de ständigt växande saluprisen ha
emellertid dessa produkter fått mycket större värde
än som var fallet på den tiden, då genom 20 kap. 2§
i Strafflagen markinnehafvaren erhöll uteslutande
förfoganderätt till vissa trädfrukter, såsom ollon och
nötter. 1899 väckte därför A. Olsson i Tyllered motion
om rättsskydd äfven för skogsbär. Motionen afslogs,
men kom igen och ledde 1913 till en riksdagsskrifvelse
med anhållan, att K. M:t måtte låta verkställa
utredning i frågan. En sådan afslutades 1916 i
Justitiedepartementet; dess lagförslag i ämnet,
gående ut på att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>