Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogstorp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1087 Skogsåverkan–Skokloster 1088
om djurens betydelse för skogen och skogshushållningen.
I synnerhet insekterna äro af den största
betydelsen för skogen (se Skogsentomologi),
men äfven många däggdjur och fåglar vålla
afbräck i skogens utveckling och fordra därför
skogszoologens uppmärksamhet. Sålunda skada flera
arter gnagare träden genom att afgnaga deras bark
eller rötter. Mången vällyckad skogsodling kan
därigenom lida obotlig skada. Hjortdjuren bruka
ofta afbita yngre träd (t. ex. älgen) eller afskala
barken (t. ex. kronhjorten). En del fåglar afbiter
knoppar eller småplantor och kan därigenom göra
stor skada i plantskolor eller å yngre skogsodlingar.
G. Sch.
Skogsåverkan anses som stöld och straffas som
sådan, så snart det åverkade virkets värde går öfver
15 kr., i annat fall som snatteri.
C. G. H.*
Skogsö, Skogsölandet, en inom Saltsjöbadens
köping mellan Baggensstäket i v. och
Baggensfjärden i ö. belägen half ö, som i s. begränsas
af Moran-edet, hvilket vid fråga om förkortade
farleden söderifrån till Stockholm varit ifrågasatt
att genomskäras af en kanal. Där utkämpades 13
aug. 1719 den afgörande striden vid ryssarnas
försök att genom Baggensstäket (se vidare d. o.) tränga
fram till Stockholm, och där aftäcktes vid själfva
Stäket, 16 juli 1905, ett på initiativ af Föreningen
för Stockholms fasta försvar rest och af grosshandlaren
E. Francke bekostadt monument (se fig.)
till minne af striden.
Skogsömonumentet.
Skogsödlan, zool. Se ödlesläktet.
Skogsöre l. Skogsrekognitionsafgift,
kam., en årlig afgift, som vederbörande erlade för
rättigheten att begagna rekognitionsskog
(se d. o.).
Kbg.
Skogsöy, en 36 kvkm. stor, bergig ö, n. v. om
Langöy, Nordlands amt, Norge. 506 inv. (1910).
Vid Hjellsand på S. järnmalmsfyndigheter.
K. V. H.
Skogul (isl. Skǫgul), nord. myt., namn på en
valkyrja. Se Gondul.
Skogumaasen [-åsen; äldre fördanskning Skau-
gum(s)-], en 345 m. hög, åt s. ö. brant stupande
skogsås s. v. om Kristiania, Akershus amt,
Norge.
K. V. H.
Skogvaktare, sedan gammalt benämning på den
å enskilda och vissa allmänna skogar anställda
lägre skogspersonalen. Skogvaktarnas uppgift var
från början hufvudsakligen att freda skogarna för
åverkan och olaga jakt samt att beifra dylika
öfverträdelser. Sedan åverkningar numera med
den stigande kulturen förekomma i allt mindre
omfattning, men å andra sidan skogsvården, i den mån
skogsprodukterna stigit i värde, börjat bedrifvas
alltmer intensivt, har skogvaktarnas viktigaste
uppgift blifvit en helt annan. De skola nu vara ledare
och arbetsförmän vid den mångfald arbeten, som beröra
skogens vård och skogsprodukternas tillgodogörande. De
å häradsallmänningarna sedan gammalt anställde
bevakarna bruka kallas kronoskogvaktare. Den
efter l jan. 1905 hos skogsvårdsstyrelserna (se
Skogsvårdsstyrelse) i landet anställda underordnade
skogliga personalen kallas länsskogvaktare. De
ha till uppgift att hvar inom sitt distrikt
öfvervaka de enskilda skogslagarnas efterlefnad
samt biträda de enskilde skogs-egarna vid vården
af deias skogar. För utbildning af skogvaktare
har staten inrättat skogsskolor (se d. o.).
S-r.
Skojare. Se Natmandsfolk, sp. 550, och
Zigenare.
Skojt (höll. schuyt), sjöv., en större båt eller
pråm, som används å de holländska kanalerna.
Namnet nyttjas äfven i betydelse skuta eller
farkost.
R. N.*
Skokloster, socken i Uppsala län, Håbo härad.
2,631 har. 435 inv. (1915). S. utgör ett till
innehafvaren af Skokloster patronellt pastorat i
Uppsala stift, Håbo kontrakt.
Skokloster. 1. (Sko kloster, eg. Skog
kloster) Nunnekloster af cisterciensorden, i Sko
(eg. Skog), Håbo härad, Uppland, på Skobolandet
(eg. Skogbolandet), en halfö i Mälaren,
uppstod därigenom, att dit flyttades nunnorna från det i
början af 1200-talet anlagda klostret i Byarum,
30 km. s. om Jönköping. Konung Knut Långe
(1229–34) uppges vara S:s grundläggare, och hans
son Holmger blef, enligt Rimkrönikan, där begrafven.
De gods, som Holmger och hans broder Filip
såsom upproriska mot konungen förbrutit, skänktes
af Magnus Ladulås till brodern hertig Bengt
och af denne till klostret (1282). Klostret behöll de
gamla besittningarna i Småland, enligt stadfästelsebref
af konung Valdemar och Birger Jarl (1264),
tills det i slutet af århundradet sålde dem till
biskop Henrik i Linköping. 1244 utfärdade påfven
Innocentius IV skyddsbref, som förnyades af
påfvarna Alexander IV (1257), Martin IV (1281)
och Klemens V (1310). Klostret stod, liksom öfriga
kloster af samma orden, under abboternas i
Alvastra uppsikt, men närheten till Uppsala gjorde,
att ärkebiskoparna ville tillegna sig detsamma,
hvaröfver klagomål från Alvastra frambärs till
påfven Bonifatius IX (1398), som uppdrog åt biskopen
i Strängnäs att undersöka förhållandet. Tvisten
räckte länge och afgjordes slutligen af kyrkomötet
i Basel, som utfärdade en bulla, hvarigenom
klostret lades under Uppsala domkapitel, och
abboten i Alvastra underrättade nunnorna i Sko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
