Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skokloster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1459), att de icke behöfde hysa någon tvekan att
mottaga aflösning af stiftets prästerskap. Ärkebiskop
Folke i Uppsala beviljade (1275) aflat åt dem,
som vid kyndelsmässan och på midsommardagen besökte
klostrets kyrka, och liknande bref utfärdades äfven
af lydbiskoparna (1297 och 1298). Ärkebiskop Nils
Allesson invigde klosterkyrkan 28 aug. 1300,
ehuru invigningsdagen sedan ändrades till 4
sept. Broderskapsbref med löften om delaktighet
i andra andliga samfunds goda verk utfärdades af
predikarordens provinsialprior i Norden (1478),
minoritordens "minister" (1480), S:t Antonius’
kloster i Wien (1496), Strängnäs kloster (1498),
Vadstena kloster (1508), helgeandshuset i Söderköping
(1510), Mariefreds kloster (1511) samt Helga lekamens
gille i Stäkes län, Uppland (1513). I sin välmakts
dagar egde klostret mellan 200 och 300 gårdar samt
flera hus i Stockholm och Uppsala. Bland gifvarna
märkas konung Magnus Ladulås samt hertigarna Bengt,
Erik och Valdemar. Ärkebiskoparna i Uppsala afstodo
domkyrkans inkomster från Sko socken, och då nunnorna
(1488) läto uppföra ett bönehus samt dormitorium,
uppmanade ärkebiskop Jakob Ulfsson inbyggarna i
Dalarna och Bergslagen att, mot löfte om aflat, lämna
bidrag därtill. 1502 ödelades klostret fullständigt
af vådeld. Biskoparna tilläto då nunnorna att i
stiften utsända sina bud för att tigga ihop hjälp,
och klostret tyckes snart åter ha kommit i flor. Vid
fastlagstiden plägade ungdom uppföra fastlagsspel
inom klostrets murar, hvarvid Jakob Ulfsson ansåg
sig böra utfärda förmaningar (1509), att allt måtte
gå anständigt till. – Sedan riksrådet Joakim Brahe
blifvit afrättad, sökte hans änka, Margareta Vasa,
en fristad i S. med sina två döttrar, men ärkebiskop
Gustaf Trolle ogillade, att "världsmänniskor"
insläpptes där. Abbedissan fick äfven anledning att
inför electus i Uppsala Johannes Magnus frambära
klagomål mot fru Margareta, som visat sig missnöjd
med förhållandena inom klostret. Då hennes yngsta
dotter Ölgerd i klostret aflidit, erhöll klostret bref
af Gustaf I (1527), som i hårda ordalag for ut mot
abbedissan, hvilken "tubbat ett menlöst barn att i sin
dödsnöd begära klädas i nunnornas fariseiska dräkt";
han lät då föra den andra dottern ur klostret. Kedan
förut hade abbedissan erfarit hans sinnelag. 1522
underrättade nämligen borgmästare och råd i Uppsala
henne om, att "unge herr Gustaf Eriksson, riksens
höfvidsman", sagt, det han ej ville, att några
gårdar vidare skulle gå ifrån kronans skatt och i
"prästahänder", hvarför hon ej finge fritt förfoga
öfver sin gård i Uppsala, utan skulle sälja den till
någon borgare. 1527 tillsatte konungen syssloman för
klostret, som nu hemsöktes med borgläger och annan
tunga. Nunnorna fingo likväl stanna kvar, och 1566
tillät konung Erik de kvarlefvande att under hans
skydd där njuta sitt uppehälle, dock med villkor
att de upphörde med alla "papistiska ceremonier". –
Klostrets kyrka, numera sockenkyrka (se fig.),
byggdes under senare delen af 1200-talet. Den utgör
ett intressant prof på det byggnadssätt, som införts i
Sverige af dominikanorden. I stil och karaktär sluter
den sig närmast till Mariakyrkan i Sigtuna. Den är
en romansk tegelbasilika, hvälfd enligt det bundna
systemet. Portalen på västfasaden är rikt ornerad. De
starka sträfpelarna där äro senare
tillsatser. Kyrkan, som brändes 1502, sattes i stånd
1620–24 och har för ej länge sedan blifvit måttfullt
restaurerad. Lämningar efter klostrets
 |
| Skoklosters sockenkyrka. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
