- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
1095-1096

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skokloster ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

helgedom. Om sålunda den skolastiska filosofien
med afseende på sitt innehåll gjorde sig till en
"trons tjänarinna" (anci’lla fi’de͡ı), så hämtade
den lika osjälfständigt sina former från den antika
filosofiens begreppsförråd, i början framför allt från
platonismen, vanligen mer eller mindre i neoplatonsk
omgestaltning, sedan från aristotelismen. Denna i båda
hänseendena auktoritetsbundna karaktär var en naturlig
följd af skolastikens historiska ställning. Ungdomen
är alltid en tid af öfvervägande receptivitet, och
medeltiden är de moderna folkens ungdomsperiod. Därför
får man ej underskatta det uppfostringsverk, som
skolastiken utfört för dessa i tänkandets historia
nyinträdande folk. Utan den formella skolning,
som skolastiken utförde, skulle tänkandet ej ha
nått sin nuvarande utveckling. Många af den nutida
filosofiens viktigaste grundbegrepp och med dem
följande problem äro arf från skolastikens pedantiska
tankeflit. – Skolastikens metoder präglades af den
nämnda auktoritetsbundenheten. Man sammanställde
kyrkofädernas och de klassiske filosofernas uttalanden
rörande de enskilda frågorna i de stora samlingarna af
"sentenser" särskildt under 1100-talet. Då därvid
auktoriteterna motsade hvarandra, ledde detta i
regel ej till tvifvel på någonderas påståenden,
utan till harmoniseringsförsök, hvarvid man genom
skarpsinniga begreppsdistinktioner sökte ådagalägga,
att motsägelserna endast voro skenbara. Så fick man
det omständliga schemat af påståenden, invändningar
och instanser mot invändningarna, allt helst med
citat af erkända auktoriteter, hvarpå slutligen
föifattaren löste motsägelserna och formulerade sin
egen åsikt. Därvid användes den aristoteliska logikens
former för definitioner, divisioner, distinktioner,
klassifikation och deduktiva slutledningar för
uppförande af de teologiska och filosofiska
systembyggnader, som föreligga i 1200-talets
väldiga s. k. "summor" (se Summa). För öfrigt
röjde den skolastiska litteraturen sitt ursprung
ur den skolmässiga undervisningen genom de två där
vanliga formerna för specialafhandlingar, antingen
föreläsningen (lectio), som innehöll en fortlöpande
kommentar till någon skrift af en erkänd auktoritet,
eller ock disputationen (disputatio) med pröfning af
argumentationerna för och emot i någon tvistig fråga
efter föredömet af de skolmässiga meningsstriderna
vid universiteten. – Med afseende på innehållet
var den skolastiska lifsåskådningen transcendent:
det jordiska lifvet fattades alls icke såsom
själfändamål, utan på sin höjd såsom ett medel för
evighetslifvet. Ofta tillspetsades denna uppfattning
till asketism (se Askes), men på sin höjdpunkt
mildrades i detta hänseende den skolastiska teorien
genom den aristoteliska läran om naturens inneboende
sträfvan till det högsta målet. Uppfattningen af det
öfvernaturliga var inom den egentliga skolastiken
ensidigt intellektualistisk. Den utgick ej såsom
mystiken från fromhetslifvets inre upplefvanden,
utan började omedelbart med det förståndsmässigt
fattade, dogmatiska gudsbegreppet och sökte därur
härleda både metafysik och etik. – I skolastikens
utveckling urskiljas tre perioder:

I. Skolastikens ungdomstid (omkr. 800–1200), under
hvilken man ännu af Aristoteles kände endast en del
bland hans logiska skrifter och
därför ännu öfvervägande påverkades af platonismen,
i mer eller mindre neoplatonsk form. Den egentlige
uppslagsmannen var den till Karl den skalliges hof
kallade irländaren Johannes Scotus Erigena (se
Erigena; d. omkr. 880), som förutom af Augustinus
förnämligast var påverkad af den af honom öfversatte
pseudo-Areopagita. Han uppställde skolastikens
program i påståendet, att den sanna filosofien
och den sanna religionen äro identiska, och ehuru
de kyrkliga auktoriteterna förkastade hans lära
såsom icke rättrogen, innebar den fröna både
till skolastikens dialektik och till medeltidens
mystik. Men det dröjde länge, innan han fick någon
jämbördig efterföljare. Man sysselsatte sig mest
med logiska undersökningar, som dock mynnade ut i
reala problem. Så uppstod den genom hela den följande
medeltiden fortsatta s. k. universaliestriden mellan
realister och nominalister (se Realism, sp. 1113,
och Nominalism). Realismen var den äldre af dessa
åsikter, under inflytande från Platon och Augustinus,
och den bibehölls i mildrad form hos skolastikens
främsta målsmän. Mot den uppträdde nominalismen
som en oppositionsrörelse. Hufvudrepresentanterna
under denna period voro för den förra åsikten
Anselm af Canterbury (se Anselm; f. 1033, d. 1109),
den förste klassiske skolastikern, "skolastikens
fader", och för den senare Roscellinus
(se denne; omkr. 1050–omkr. 1120). Genom sin klara
sammanfattning och själfständiga bearbetning af
de augustinska tankarna gaf Anselm för lång tid
skolastiken dess hufvudriktning med afseende på
innehållet, under det att den främste utbildaren af
den skolastiska metoden var Abailard (se d. o.;
1079–1142), som i Gilbert de la Porrée (se
d. o.; f. omkr. 1070, d. 1154) fann en meningsfrände,
men i det hela ej lyckades utöfva något varaktigt
inflytande på läroinnehållet. Om Abailard var en djärf
nyhetsman, så representerade däremot victorianerna,
korherrar vid augustinklostret S:t Victor vid Paris,
det konservativa augustinska elementet. Hugo af
S:t Victor
(se denne; f. omkr. 1097, d. 1141) lade
grundvalen för den medeltida skolteologien; Rikard af
S:t Victor
(se denne; d. 1173) och Valter af
S:t Victor
(se denne; d. 1180) utvecklade åsikten
i afgjordt mystisk riktning. Skolan i Chartres,
grundlagd af Fulbert af Chartres (se Fulbert; d. 1028)
och sedan representerad bl. a. af bröderna Bernhard
(d. mellan 1124 och 1130) och Thierry af
Chartres
(d. 1150), gjorde genom sin beundran
för antiken ett humanistiskt inslag i skolastiken
och väckte nytt intresse för naturfilosofien. Från
denna skola utgick ock Alanus från Lille (se
Alanus; verksam hufvudsakligen under senare hälften
af 1100-talet), som för sin allsidiga lärdom
fick hederstiteln magister universalis och med
matematisk-deduktiv metod försvarade kyrkoläran mot
angreppen från judar, muhammedaner och kättare. Johan
från Salisbury
(se denne; d. 1180), hvilken slutade
som biskop i Chartres, representerade mot de andre
skolastikernas dialektiska spetsfundigheter det sunda
förståndets och den praktiska nyttans ståndpunkt. Den
klassiska skolboken för teologien och filosofien
under flera århundraden skref Petrus Lombardus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:01:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfce/0578.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free