Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skottland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordbrukssynpunkt, enär större delen af marken är olämplig
för styckning i småbruk. Mycket är också ett arf från
äldre tider, från de stora jordagods, som innehades
af låglandsfamiljer, som Scott och Douglas, eller
höglandsklanerna Campbell af Argyll och Breadalbane,
Murray af Atholl och hertigen af Sutherland, och
en följd af fideikommisslagen af 1685, hvarigenom
de största egendomarna kommo att odelade gå i arf
inom de gamla familjerna. Den nästan enväldiga makt,
som jordegarna förfogade öfver, hindrade uppkomsten
af en själfständig jordbrukarklass, och det var
först efter upphäfvandet (1748) af den ärftliga
domsrätten, som jordbruket kunde göra verkliga
framsteg. Systemet med 19-åriga arrenden visade sig
afgjordt öfverlägset det enåriga arrendet, som varit
så allmänt i England. Hufvudprodukterna af jordbruket
äro hafre, som utgör arbetarbefolkningens brödsäd,
korn, som används mest till brännvinsbränning, hvete
samt potatis, rofvor, kålrötter och hö. I medeltal
skördades 1914 och 1915 1 mill. hl. hvete, 2,7
mill. hl. korn, 15,18 mill. hl. hafre, 1,04 mill. ton
potatis, 7 mill. ton rofvor och kålrötter samt
820,000 ton hö. 1915 funnos 198,700 hästar, 1,223,900
nötkreatur, något öfver 7 mill. får och 159,000
svin. Af särskilda hästslag må nämnas Shetlands- och
höglandsponnyer samt Clydesdale- och Shirehästarna
(se fig. 2 o. 3 å pl. III till art. Hästen). Som
mjölkkor hållas företrädesvis kor af höglandsras och
Ayrshireras; kor af Angusrasen äro mera värdefulla
som gödboskap. – S. erbjuder de jaktälskande britterna
utmärkta jaktmarker. Rådjursparkerna upptogo 915,000
har 1900, ripmarkerna äro ännu större. Orre och annan
skogsfågel samt harar och kaniner äro allmänna i många
trakter, rapphöns och fasaner skonas omsorgsfullt,
tjäder, en gång utrotad, har införts till några
af höglandsskogarna. Räfjakt är en omtyckt sport,
utterjakt har upphört. Björn, varg och bäfver, en
gång vanliga, ha för länge sedan utrotats (den sista
vargen lär ha skjutits 1680). Vildkatten torde ännu
finnas i högländerna; iller, hermelin och mård finnas
ännu. Örnen häckar i mera vilda och otillgängliga
bergstrakter, hvaremot fiskgjuse och glada bli
sällsynta. Öarna och klipporna samt några insjöar äro
rika på sjöfågel. – Fisket är en mycket viktig näring
och sysselsätter omkr. 40,000 yrkesfiskare, förutom
omkr. 50,000, som arbeta i salterier och yrken, som
stå i samband med fiskerinäringen, samt (1912) 8,000
fiskefartyg. Värdet af fiskeriprodukter (436,000 ton,
hvaraf 227,000 ton sill) uppgick 1912 till 3,588,600
pd st., hvartill kommer värdet (omkr. 70,000 pd) för
skaldjur (ostron, musslor, krabbor, räkor m. m.). –
Industri. Bergshandteringen lämnar företrädesvis
stenkol och järn. I stenkolsindustrien arbetade 1911
157,237 pers., och brytningen uppgick 1912 till
16,9 mill. ton i Lanarkshire och 23,26 mill. ton
i det öfriga S. eller tillsammans 15 proc. af
brytningen i hela Storbritannien. I järngrufvorna
brötos omkr. 850,000 ton. Järnindustrien räknar
sin början från 1760, då Carronverken nära Falkirk
anlades, men först järnvägarna gåfvo fart åt
tackjärnsindustrien. 1830 tillverkades omkr. 38,000
ton och f. n. omkr. 1,4 mill. ton, vid ett hundratal
masugnar. Eldfast lera upptas i Lanarkshire, som ger
nära hälften, och
Argyll. Granit brytes i nästan alla grefskap,
mest i Aberdeenshire, kalksten företrädesvis i
Midlothian och Fife, skiffer i Argyll, sandsten
i nästan alla grefskap, mest i Lanark; blymalm
brytes i Dumfries och Lanark, 1905 erhöllos 2,167
ton bly och 354 kg. silfver. Något zink erhålles
från Dumfries och baryt från Renfrew. Aluminium
tillverkas i Inverness vid Foyers (nära Loch Ness),
där god vattenkraft omsättes i elektricitet. –
Järn- och stålindustrien är företrädesvis hemma
i låglandet i nära grannskapet af skeppsvarfven
och kolfälten och sysselsatte 1911 i förening med
maskinindustrien, gjuterier m. m. 170,700 pers.,
tillverkningen af fordon (motorvagnar, järnvägsvagnar,
cyklar m. m.) 11,800 pers. – Ylleindustrien (22,890
pers. 1911) daterar sig från införseln af maskiner
på 1800-talet. Mattfabrikationen har haft sitt
hufvudsäte i Kilmarnock sedan 1817, men bedrifves
nu på många andra ställen. Tartan tillverkas i stor
skala i Tillicoultry, Bannockburn och Rilmarnock,
schalar och pläder flerstädes, strumpgarn och
andra sorters ullgarn i Alloa, hufvudorten för
denna industri. Linneindustrien (23,572 pers. 1911)
är gammal; mot slutet af 1500-talet utfördes mycket
skotska linneväfnader till England och främmande
länder. Den är hemma företrädesvis i Forfar,
Perth, Fife och Aberdeen. Dundee är hufvudsätet
för gröfre tillverkningar, Dunfirmline för bords-
och finare linne, Paisley för tråd. Juteväfnader
tillverkas mest i Dundee. Den första bomullsfabriken
anlades 1779 i Rothesay; nu äro Lanark och
Renfrew hufvudsätena. 17,500 pers. arbetade
1911 i bomullsindustrien. Sidenindustrien (1,275
pers.) har sina hufvudorter i Paisley och Glasgow,
tillverkningen af trikåvaror i Hawick. Hela
antalet i textilindustrien sysselsatta var 1911
185,400, inberäknadt 20,800 pers., som sysslade
med blekning, färgning m. m. af textilvaror. – Mer
än 4/5 af Storbritanniens brännerier ligga i S.,
de flesta i Argyll, Banff, Elgin, Inverness och
Aberdeen. Tillverkningen har nått utomordentligt
omfång, för några år sedan 5,5 mill. hl. som
hemindustri och 1,44 mill. hl. i fabriksdrift. Visky
är nationaldrycken, men äfven mycket öl
tillverkas. Pappers- och tryckeriindustrierna med
besläktade grenar sysselsatte 56,000 pers. 1911. Det
första sockerraffinaderiet anlades 1765 i Greenock,
som jämte Leith, Glasgow och Dundee fortfarande
är hufvudorten för sockerindustrien. I Kirkcaldy
tillverkas (sedan 1877) linoleummattor, och
Glasgow är hufvudsätet för den kemiska industrien
(26,500 pers.). Skeppsbyggen idkas företrädesvis
vid Clyde samt i Dundee, Leith och Aberdeen och i
mindre omfattning vid de flesta af landets hamnar
(tills. 63,000 pers.). För många af de viktigaste
förbättringarna i konstruktionen af fartyg och
särskildt af ångfartyg står Storbritannien i skuld
till skeppsbyggarnas vid Clyde skicklighet. Från
den tid (1840), då Rob. Napier byggde den första
ångbåten för Cunardlinjen, ha skeppsbyggerierna
vid Clyde njutit ett oöfverträffadt anseende för
sina stora oceanångare. 1905 hade S. 3,248 fartyg
om 3,717,898 ton, hvaraf 918 segelfartyg om 578,340
ton. – S. har 4 kanaler: Kaledoniska kanalen (se
d. o.) och Crinankanalen (se d. o.), som tillhöra
staten, Forth–Clydekanalen (se Forthviken), som
från Grangemouth vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
