Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skottland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bl. a. alla parlamentsbeslut sedan 1633
förklarades upphäfda och konungamakten faktiskt blef
enväldig. "The covenant" upphäfdes, och biskopsämbetet
återinfördes i skotska kyrkan. Argyll afrättades
(24 maj 1661). S:s verklige styresman var till
1680 statssekreteraren Lauderdale (se Maitland 4)
och därpå (från 1681) konungens broder,
hertigen af York; båda förföljde skoningslöst de
presbyterianske ifrare, som vägrade foga sig i
den nya kyrkoordningen. Som konung af S. (1685–88)
bar den sistnämnde namnet Jakob VII. En i Monmouths
intresse företagen resning under earlen af Argyll (se
Campbell 2) krossades (1685), och Argyll afrättades,
liksom hans fader efter restaurationen. Med sina
skotska undersåtar kom Jakob snart i skarp konflikt
genom sin öppet visade katoliseringsifver, och 1688
års revolution i England möttes i S. ej af något
nämnvärdt motstånd. En "convention" förklarade
formligen (11 april 1689) S:s tron ledig och erbjöd
kronan åt Vilhelm af Oranien (1689–1702) och hans
gemål Maria (d. 1694), hvilka i Whitehall (11 maj)
mottogo anbudet och inför skotska ständerdeputerade
aflade sin kröningsed. Deras välde i S. hotades
emellertid af en farlig höglandsresning under ledning
af Graham of Claverhouse (se Graham 4), hvilken 27
juli med sin klanhär vid Killiecrankie besegrade
regeringstrupperna under general Mackay. Graham
stupade emellertid själf i striden, och därigenom blef
Jakobs sak hopplös. Hans anhängare (se Jakobiter 2)
ledo 21 aug. vid Dunkeld ett afgörande nederlag,
och denna första jakobitresning hann därigenom
aldrig framkalla ett verkligt inbördeskrig. Skotska
parlamentet återställde under ledning af konungaparets
kommissarie, lord Melville, presbyterianismen (1690),
och i högländerna återställdes snart ordningen,
hvarvid från regeringshåll en grym oförrätt begicks
mot klanen Macdonald (den s. k. Glencoemassakern,
febr. 1692; se Glencoe 1). Genom de moderate
presbyterianernas slutliga seger i 1690 års parlament
och genom de af 1693 års allmänna synod antagna
kyrkostadgarna slötos för lång tid de kyrkliga
striderna i S., och handelsintressena började
nu upptaga det förut af den religiösa konflikten
behärskade allmänna intresset bland befolkningen. Ett
kolonisationsförsök vid Darienbukten i Syd-Amerika
(se Darienkompaniet) fick en synnerligen snöplig
utgång (1700), och denna händelse gaf ökad fart
åt de unionssträfvanden, som från drottning Annas
tronbestigning (1702) på allvar upptogos i både
S. och England. Förhandlingskommissarier tillsattes,
23 för England och 21 för S. (nov. 1702), men dessa
första förhandlingar blefvo resultatlösa. Ordnandet
af tronföljden nödvändiggjorde emellertid snart nya
förhandlingar. Skotska parlamentet antog 1703 en
Act of security, enligt hvilken S:s ständer skulle,
20 dagar efter suveränens död utan arfvingar, utse en
efterträdare, som skulle härstamma från huset Stuart
och tillhöra den protestantiska trosbekännelsen. Denne
efterträdare skulle emellertid ej få vara den af
engelska parlamentet designerade, om ej på förhand
åt S. garanterades fullständig frihet i fråga om
styrelsesätt, religion och handel. Under trycket af
denna skotska åtgärd beslöt man sig i England
för nya unionsförhandlingar, och i skotska parlamentet
föranledde 1705 unionsfrågan lifliga debatter, under
hvilka "jakobiterna" (den Stuartske pretendentens
anhängare) förgäfves sökte välta det främst af
earlen af Mar (se d. o., sp. 851) och hertigen
af Queensberry (se Douglas 22) förfäktade
unionsförslaget. Nya kommissarier, 21 från hvartdera
landet, utsagos 1706 och utarbetade (16 april–23
juli) ett detaljeradt förslag till unionsartiklar,
hvilket efter långvariga förhandlingar antogs af
skotska parlamentet 16 jan. 1707 och efter att
ha godkänts äfven af det engelska erhöll kunglig
sanktion 6 mars s. å. Unionsfördraget stadgade
gemensam tronföljd (den hannoverska i enlighet med
engelska parlamentets Act of settlement af 1701),
de båda konungarikenas förening till United kingdom of
Great Britain med gemensamt parlament, hvari S. skulle
företrädas af 16 valda peerer i öfverhuset och 45
underhusledamöter. Skottarna fingo full handelsfrihet
i England och dess kolonier och bibehöllo sina egna
domstolar, skatteväsendet ordnades med hänsyn till
S:s mindre ekonomiska bärkraft, och en summa af
inemot 400,000 pd st. anslogs från engelskt håll som
ersättning för S:s ekonomiska förluster (särskildt
i Darienföretaget) och dess framtida delaktighet i
ansvaret för den engelska statsskulden. Till den
presbyterianska kyrkoformens skydd fogades till
unionsfördraget en särskild kyrklig säkerhetsakt,
på engelsk sida motsvarad af en liknande för Englands
kyrka.
Om S:s historia efter 1707 se Storbritannien.
Litt.: Den modernaste handboken i skotsk historia är
P. Hume Brown, "History of Scotland" (3 bd, 1902–09),
som äfven innehåller utförlig bibliografi. Bland
äldre sammanfattande arbeten märkas Buchanan,
"Rerum scoticarum historia" (1582), D. Dalrymple
(lord Hailes), "Annals of Scotland" (2 bd, 1776–79),
R. Heron, "History of Scotland" (6 bd, 1794–99),
M. Laing, "History of Scotland from the union of
the crowns to the union of the kingdoms" (2:a uppl.,
4 bd, 1804), P. Fraser-Tytler, "History of Scotland
from the accession of Alexander II to the union of
the crowns" (9 bd, 1828–43, ny uppl. i 10 bd, 1866),
samt sir Walter Scott, "History of Scotland" (2 bd,
1829–30) och "Tales of a grandfather" (1828–31;
"Morfars sagor", 1829–33). Bland moderna arbeten må
nämnas J. Hill-Burton, "History of Scotland" (2:a
uppl., 8 bd, 1873–74), Cosmo Innes, "Scotland in the
middle ages" (1860), W. F. Skene, "Celtic Scotland"
(3 bd, 1876–80) och "The highlanders of Scotland"
(1837), A. Bellesheim, "Geschichte der katholischen
kirche in Schottland" (1882), Ch. Rogers, "Social
life in Scotland" (3 bd, 1884–86), J. Mackintosh, "The
history of civilization in Scotland" (2:a uppl., 4 bd,
1892–97), Stephen, "History of the scottish church"
(1896), A. Lang, "History of Scotland" (4 bd. 1900–07)
och "A short history of Scotland" (1912), C. H. Craik,
"A century of scottish history from the days before
1745" (2 bd, 1901), R. S. Rait, "Outline of the
relations between England and Scotland, 500–1707"
(s. å.) och "The scottish parliament before the union
of the crowns" (s. å.), J. Mac Pherson, "History of
the church
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
