- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
1197-1198

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skridt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1197

Skriciulaupen-Skrif konst

1198

s k r i d t, som rides i långsammare tempo och med
större samling som medel vid ryttarens och hästens
utbildning, samt ökad sk rid t, som rides i

Fig. 1. Skridt

hastigare tempo och med friare hållning än
ma-növerskridt samt används som medel för att
upparbeta hästens skridtrörelser. I s. k. spansk s k
r i d t lyfter hästen frambenen högt upp och sträcker
dem rakt fram, innan de åter sättas i

Fig. 2. Spansk skridt.

marken (fig. 2). Rörelsen anses icke tillhöra
skol-ridning, utan är eg. blott att betrakta
som cirkuskonststycke; den används emellertid
som föröfning till s. k. spansk traf. Ordet
betecknar ej någon rörelse, som har med
spansk ridkonst att göra, utan är troligen en
förvrängning af it. spasseggio, spatsergång. En
felaktig form af skridt är pass (se d. o.).
2. B. C-m.

Skridulaupen, en 2,137 m. hög fjällrygg
med den från Jostedalsbrseen utlöpande
Skridulaupbrse mellan Raudalen i s. och
Grjotlien i n., Kristians amt, Norge.
K- V. H.

Skrifapparat, Mö rses. Se T el e gr a f.

Skrifbläck. Se Bläck.

Skrifkonst, förmåga 1. färdighet att åstadkomma skrift
(se d. o.), att skrifva. I väsentlig mån identiskt
med ordet skrifkonst är ordet skrifkunnig-het. Sättet
att skrifva, handskriften 1. handstilen, är olika hos
olika människor och för dem något karakteristiskt
samt har gett uppslag till en särskild vetenskap,
graf ologi (se d. o.). Handstilen bör vara vårdad,
lättläst och flytande; skönskriften 1. kalligratien
lägger därjämte an på estetisk verkan genom vacker

linjeföring och sirater. Om den medeltida
utsmyckningen af begynnelsebokstäfver se
Initial. Bibringandet af skrifkonsten ingår som
ett viktigt undervisningsämne (v ä l s k r i f n i
n g) i allmänna läroverk, folkskolor, seminarier,
folkhögskolor, militär-, handels- och tekniska
skolor. Det har dock länge i Sverige mera varit ett
öfnings- än ett läroämne, och bristen på metodik
(med utbildning af skriforganen och formsinnet)
har vållat mycken tidsspillan utan motsvarande
godt resultat. På senare årtiondena har man (med
anknytning till medeltidens skrifsätt) flerstädes i
undervisningen prof vät don s. k. lodräta stilen, vid
hvilken papperets läge är parallellt med bordskanten
och ögonens sammanbindningslinje. Syftemålet därmed
har varit att hos eleverna främja en rakare och
icke snedvriden kroppshållning och så förebygga
ryggradskrökningar. Skrifningen utfördes på det sättet
prydligt af de unga, men det visade sig, att dessa
i 15-16-årsåldern, då behofvet att skrifva fortare
gjorde sig gällande, lätt fingo en bakåt-lutad
och vårdslösad stil. Man har därför åter (liksom
renässanstidens människor) öfvergått till den mer
eller mindre högerlutande stilen, betingad af naturlig
handställning och därmed sammanhängande behof att
vrida papperet något åt vänster. Den lodräta stilen
har följaktligen öfver-getts i Tyskland, England ocn
Amerika, i Danmark och Norge samt väsentligen likaså
i Sverige. Litt.: bl. a. "Anvisning till Påhlmanska
skrif-metoden" (5:e uppl. 1911) och F. Holmqvist,
"Om skrifning och skrifundervishing. I. Metodik"
(1910). Om rundskrift se d. o. Skrifkun-nighetens
spridning hos ett folk utgör en af de viktigaste
omständigheterna för bedömande af dess
bildning. Personer, som sakna skrifkunnighet,
benämnas analfabeter (se d. o.). I åtskilliga
länder, t. ex. Italien, är läs- och skrifkunnig-het
villkor för rösträtt vid riksdagsmannaval. Se vidare
Skrifmaterial och Skrift. Jfr Skrifning.

Modern konstskrift kallas ett i senare hälften
af 1890-talet i England och Österrike ut-bildadt
och numera äfven i svenska tekniska yrkesskolor
infördt förfaringssätt att medelst särskildt
konstruerade skrifverktyg åstadkomma snabb
och ledig textning med tusch, präntning af
rubrikstilar o. d. i de mest omväxlande vedertagna
och nya former. Denna konstskrift synes bli af
stor nytta för mönsterritare, bokhandtverkare,
litografer, typografer, dekorations- samt yrkes-
och skyltmålare, arkitekter, ingenjörer, kartritare,
gravörer m. fl. samt till affärsskyltning i butiker. -
Inom arten skiljes på "tråd"- 1. "stafskrift" (med
jämnfluten linje) och "bandskrift", där linjen ter
sig som ett växelvis på kant eller med sin breda sida
uppåt-vändt band. För trådskrift nyttjas som verktyg
antingen en ur tät kork framställd spolformig penna,
hvars spets medelst fint smärgelpapper afrundats till
önskad groflek, eller ock den af stål förfärdigade
s. k. redispennan, försedd med tuschtunga som
vätskebehållare och i spetsen en cirkelrund platta,
ställd i nära rät vinkel mot pennan. För bandskrift
nyttjas en trästaf eller rörstängel med i ändarna
anbragta mejselformiga och vanligen snedt afskurna
korkspetsar, eller ock begagnas som nyare ersättare
för dessa redskap några sorters stålpen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free