Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrift ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1213
Skrock- och offsokner-Skromberga
1214
ning, sägen om öfvernaturliga krafters ingripande i
sinnevärlden o. d.
Skrock- och offsokner, jur., ett uttryck, som
förekommer i den yngre medeltidsrätten i fråga
om konungens domsrätt. Det säges i Landslagen,
att konungen må återbryta alla "skroksokner ok
alla ofsokner", d. v. s. rätta hvad som på grund af
falska berättelser blifvit orätt dömdt (skroksokner)
eller hvad som blifvit för mycket utsökt eller för
strängt dömdt (offsokner). Äfven sedan en fast
instansordning upprättats, bibehölls uttrycket
för att beteckna konungens personliga rätt att
återbrvta dom. Så i fullmakten för Svea hofrätt
af 14 febr. 1614, hvari hof-rätten bemyndigas att
döma konungens dom, konungens rättmätiga höghet
att bryta alla skroksokner och alla offsokner
efter lagen oförkränkt. Dessa ord synas dock redan
på Gustaf II Adolfs tid icke längre ha varit i
allmänt bruk. Uttrycket förekommer emellertid ännu i
1700-talets grundlagar, men användes icke i 1809 års
regeringsform, som i denna del föreskrifver allenast,
att det tillkommer Högsta domstolen att upptaga
och afgöra alla ansökningar att konungen må bryta
dom åter, som vunnit laga kraft, eller återställa
laga tid, som försuten är. Numera tillkommer
motsvarande befogenhet dels Högsta domstolen, dels
Kegeringsrätten, den senare i mål af beskaffenhet
att kunna tillhöra dess slutliga pröf-ning, den förra
beträffande alla öfriga sådana ansökningar. R. F. §
18. Jfr ock 31 kap. Rättegångsbalken.
V. Sgn.
Skrof, skpsb., själfva fartygskroppen utan rigg,
skorsten, inredning och inventarier. J-
G. B.*
Skrofelkällan. Se Gr e n n a f o r s a.
Skrofler, Skrofulös (lat. scrophulce, scrophu-losis,
af scrofa, sugga), med., en nästan uteslutande hos
barn eller yngre individer förekommande kronisk
sjukdom, som i sin utbildade form karakteriseras
af ansvällda lymfkörtlar på halsen, hvarigenom
denna missbildas och arsväller - däraf det
egendomliga namnet, som antyder likheten med den
klumpiga halsen på ett svin -, samt vidare af
vissa sjukdomslokalisationer till och symtom från
huden, slemhinnor, sinnesorgan (ögon och öron), ben
och ledgångar. - Angående skrofulosens orsaker ha
långvariga vetenskapliga strider stått. Redan Laénnec
(d. 1826) ansåg den på grund af lymfkörtlarnas
ostigt förändrade utseende vara identisk med
tuberkulos, Virchow bestred detta. Efter Kochs
upptäckt af tuberkelbacillen och sedan man i
ett stort antal fall uppvisat närvaron af dylika
baciller i de af sjukdomen angripna körtlarna och
benen, ansågs skrofulosens identitet med tuberkulos
för en afgjord sak. Mån^a auktoriteter (Baumgarten
m. fl.) bibehålla och försvara fortfarande denna åsikt
(den uni-tariska). Mycket synes dock tala för en viss
skillnad (dualism) mellan begreppen skrofulos och
tuberkulos. Skrofulosen är enligt denna ståndpunkt
en kronisk infektionssjukdom, sannolikt orsakad af
mi-krokocker, i hvilkas gynnsamt beredda jordmån
inom körtlar och bensystem en tuberkulos, uppvisad
genom närvaron af baciller, sedermera sekundärt slår
sig ned. Således ett exempel på en infektiös symbios
(samlefnad af olika smittämnen). Skrofulosens uppkomst
gynnas säkerligen af en medfödd eller genom dålig
hygien förvärfvad konstitutionell
svaghet. Skrofulosen uppenbarar sig därigenom,
att en rad inflammatoriska processer uppträder i
huden och å slemhinnor, särskildt läpparnas, näsans
och ögonens, med ansvällning af de lymfkörtlar, som
afleda lymfströmmen från de inflammerade slemhinnorna
inåt kroppen, således i första hand svalgmandlarna
och halsens ytliga eller djupa lymfkörtlar, samt
därigenom, att inflammationer uppstå i ledgångar
och benändar. Ju längre sjukdomen fortskridit, desto
vanligare blir förekomsten af tuberkulos i de djupare
liggande inflammations-härdarna (körtlar och ben)
genom tuberkelbacillens växt ned genom de angripna
lymfbanorna. - Sjukdomen angriper företrädesvis
de fattigare klassernas, under dåliga hygieniska
förhållanden lefvande barn under de tjugu första
lefnadsåren. Den är något vanligare hos flickor än
hos gossar. Man brukar sedan gammalt skilja mellan en
s. k. torpid och en er etisk form af skrofulosen. Den
torpida formen karakteriseras af osundt klumpiga
ansiktsdrag, svullna, såriga läppar och näsvingar och
af ea viss andlig och kroppslig tröghet hos den sjuke,
under det att den eretiska typen har en spenslig,
mager kroppsbyggnad, tunn genomskinlig hud och
visar en ökad allmän liflighet. Skrofulosen visar tre
sjukdomsstadier, af hvilka det första, "den exsudativa
diatesens" stadium, kännetecknas af hudutslag,
slemhinnekatarrer, ?nsvällning af svalgmandlar,
inflammation i ögats bindehinna (ögon-skrofler,
flykten) samt af ringa körtelansvällning å halsen. I
det andra stadiet nå körtelsvullnaderna starkare
utveckling, ostvandlas och kunna smälta till variga
abscesser med fistelbildningar utåt huden. Det
tredje stadiet åter är sjukdomens öfver-gång
efter pubertetsåldern till ett kroniskt lidande
i luftvägarnas och digestionskanalens slemhinnor,
ofta kompliceradt af tuberkulos samt af tuberkulösa
benaffektioner. Förloppet af en skrofelsjukdom kan
i sitt tidiga stadium vara gynnsamt, men de äldre,
svårare formerna föra tyvärr alltför ofta till döden
i tuberkulösa sjukdomar med olikartad lokalisation, i
lungor, tarmar eller bensystem. Skrofulosens profylax
är allmän god hygien i den tidiga barnaåldern. Mycket
göres i var tid för att underlätta de fattiga
klassernas kamp mot detta barnens lidande,
t. ex. genom skollofskolonier och sanatorier (se
Sanatorium) särskildt vid kusten eller fjällen för de
utbildade eller svårare fallen. Frisk luft, stärkande
diet, ljumma salta bad äro våra hufvudmedel mot det
onda. ofta lämpligen understödda af medikamentösa
medel, särskildt jod-preparat, såsom fiskolja,
jodjärv o. s. v. I. H.
Skrofulos [-lås], detsamma som skrofler (se d. o.). -
Skrofulos, behäftad med skrofler.
Skromberga, stenkolsfält i Ekeby socken, Malmöhus
län. omedelbart s. om Bi.lesholmsfältet, bear-betadt
af S. stenkols- och lerindustri-a.-b. (bildadt
1886; aktiekapital 1,505,000 kr.), i hvilket
Höga-näs-Billesholms a.-b. har majoriteten. Fastän
de båda här förekommande kolflötserna (se Skånes
stenkolsförande formation) sammanhänga med dem i
Billesholms- och Bjufsfälten och tillhöra samma
växtförande zoner som dessa, skilja de sig icke
obetydligt från dem både i lagerbeskaffenhet och
mäktighet. Yid S. har hufvudsakligen den undre flötsen
varit föremål för brytning, enär den öfre flötsen
öfverallt är föga mäktig och utgöres på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
