Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrift ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1215
Skrot-Skruf
1216
de ställen, där den brutits, af ett enda kollager,
10-25 cm. kol n:r l, åtföljdt af eldfast lera,
nie-dan den nedre utgöres af två, stundom tre
kollager, skilda af tunna lager svart kolhaltig
skiffer. Kol-mäktigheten är i allmänhet 40-60 cm.,
men kol n:r l utgör endast en liten del af hela
uppfordringen. Underlaget för den nedre flötsen är i
allmänhet en klinkerlera, som utgör råmateriel för
hufvuddelen af fabrikationen. Sedan grufbrytningen
började, 1876, ha 7 schakt anlagts, af hvilka
3 nu äro i verksamhet. Under de senare åren har
uppfordringen af kol upgått till 35-50 tusen ton
(1915: 43,141 ton, hvaraf 2,449 ton n:r 1), hvaraf
endast en ringa del försålts. 1915 uppfordrades
51,414 ton lera, hvaraf 47,298 ton klinkerlera, som
förarbetas till klinkerbrända varor (trottoarsten),
saltglaserade varor (kloakrör, fasadsten) och
syrefasta produkter. Tillverkningen utgjorde 1910
43,120 ton (1,784 ton eldfast tegel, 12,895 ton
rörfabrikat och 28,441 ton klinkervaror), med ett
sammanlagdt värde af 1,258,250 kr. Fabriksanläggningen
omfattar l fabrik för eldfast tegel, 4 rör- och 4
klin-kerfabriker. Bränningen sker med generatorgas,
framställd i Hillerska generatorer, i ring- eller
kammarugnar. Antalet arbetare 1910: 715 (267 i
grufvan, 448 i fabrikerna). Bolagets fastigheter
inom socknen voro 1914 ta., till 1,701,500 kr.,
hvaraf 114,500 kr. å jordbruksfastighet.
Skrot (mhty. schröt, någonting sönderskuret).
1. Krigsv., den vanliga benämningen på de små
kulor af bly, blylegering eller järn, hvilka finnas
i granatkartescher och kartescher. I dagligt
tal förstås med skrot regelbundna eller oregelbundna
bitar af någon metall. Jfr Projektil. -
2. Myntv. Eg. en afhuggen bit metall från den
tid, då betalning erlades medelst afhuggande af
ett stycke af metallen. Numera beteckning
för ett mynts bruttovikt, i sammanställningen
skrot och korn (hvarvid korn betecknar
myntets nettovikt af ädel metall). Förhållandet
mellan korn och skrot kallas halt. 1. II. W. W.*
2. (K. A. W.)
Skrota!, hvad som har afseende på scrotum (se d. o.).
Skrota sig, sjöv. Se Segling, sp. 1459.
Skrotmejsel, tekn. Se M e j s e l 1.
Skrotsäck, krigsv. SeDrufhagel.
Skrott, jaktv.t afpälsad (flådd) djurkropp af sådan
villebrådsart, hvaraf endast skinnet används och
hvars kropp sålunda är mer eller mindre värdelös.
G-G-
Skrottäthet, artill., vid artilleriskjutningar
den täthet, med hvilken de af projektiler alstrade
skroten, sprängstyckena, öfversålla målet. Då målet
i allmänhet består af flera små och spridda delar,
kan denna täthet ej mätas på annat sätt än så, att
man tänker sig en skärm, vanligen lodrät, stående
på målets plats, och sedan mäter antalet skrot,
som falla på hvarje kvm. af denna. Skrottäthetens
värde kan i hvarje särskildt fall beräknas, då man
känner antalet skrot, som bildas vid projektilens
krevad, och hela den yta, öfver hvilken de
sprida sig. Då skrottätheten är känd, kan man
beräkna verkan i målet genom att multiplicera
skrottätheten med den sårbara yta målet visar. Som
lämplig skrottäthet anses i allmänhet värdet 1.
G. af Wdt.
Skroven [skrå-]. Se Skraaven.
Skrubba. Se Stockholms stads uppfostringsanstalt
vid Skrubba.
Skrubba 1. Skrubbar e, sjöv., kvast på långt skaft,
används till rengöring af däcket. R- N.*
Skrubbelbänk, text. Se Hargreaves, J.
Skrubbelmaskin. Se K ar d a i n g, sp. 923.
Skrubber. SeScrubber.
Skrubbskäddan, zool. Se Flundresläkte t, sp 659.
Skrubbsår, Erosion (af lat. erödere, gnaga, skrapa),
kir., kallas en ytlig sårnad, där endast yttersta
hudlagret är bortskafvet därigenom, att den skadade
kroppsdelen skrapat emot något hårdt föremål. Huru
lindriga dessa "små sår" än må vara, böra de rengöras
och täckas med ett förband, ty om infektion uppstår,
kunna de likaväl som djupa sår ge upphof till farliga
sjukdomar: bulnader, rosfeber, stelkramp o. d. Se
vidare Sår. O.T.S. (J.A.)
Skruf, maskinb., en af de mest använda enkla
maskindelarna. En skruf utgöres af en vanligen
cylindrisk kärna, försedd med en rundt om gående,
från kärnans ena ända stigande slinga - skruf-g ä n
g a n -, hvars tvärsektion och lutnins;svinkel mot
axellinjen äro konstanta. Ofta hör till skruf-vea
en s. k. m u 11 e r, ett med en gängad ur-borrning
försedt stycke, i hvilket skruf ven passar och
medelst hvilket en förflyttning i axelriktningen
åstadkommes antingen genom skrufvens kringvrid-ning,
då muttern fasthålles, eller genom mutterns vridning
vid skrufvens fasthållande. Med skrufvens stigning
förstås den axiella förflyttningen vid skrufvens
vridning ett hvarf i förhållande till muttern eller
tvärtom. Efter gängans omloppsriktning skiljer man
mellan högergängade och vänster-gängade skruf var, af
hvilka de förstnämnda äro de vanligaste. Skrufven är
i allmänhet försedd med en enda gänga, men kan äfven
vara flergän-gad. Man kan tänka sig den flergängade
skrufven bildad därigenom att två, tre eller flera
lika och sinsemellan parallella rännor utskurits ur
det cylindriska skruf ämnet. Man använder sådana
skruf-var i st. f. de enkel-gängade, när mycket
stor stigning erfordras. Skrufvar begagnas för de
mest olikartade ändamål: för att förena de särskilda
delarna af metall- eller träarbeten (i senare fallet
används ett eget slags skarpgängade och något koniska
skrufvar, s. k. t r ä s k r u f v a r), för ut-öfning
af större eller mindre tryck (t. ex. i pressar och
domkrafter), för noggrann inställning af maskindelar
(s. k. s t ä 11 s k r u f v a r, som böra kunna få
ett växlande läge), för långsam fram-flyttning af
maskindelar längre stycken (t. ex. ledars k rufvar på
vissa svarfstolar och borrmaskiner), för upplyftning
af tyngder, för noggrann mätning af små längder
(s. k. m i k r o m e-t e r s k r u f v a r) m. m. Då
skrufven tjänar att sammanbinda skilda delar med
hvarandra, bör stigningsvinkeln vara liten, endast
några få grader, på det att stor sammanhållande
friktionskraft må erhållas vid gängan. Men då den
begagnas som transmissionsorgan, d. v. s. som medel
att öfverföra mekaniskt arbete från en punkt till
en annan, bör stigningen vara jämförelsevis stor, ty
eljest blir arbetsförlusten i följd af gängfriktionen
betydande. Verkningsgraden blir ett maximum, då
stigningsvinkoln är 45°- -^ (p- betecknar
här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
