Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skutting ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nära stationen S. vid Uppsala–Gäfle järnväg. Det
anlades 1869–70 af firman Astrup & Sörensen, köptes
1885 af Stora Kopparbergs bergslag för 4 mill. kr.,
däri inbegripet försäljningssumman (3,8 mill. kr.) för
firmans skogar och fastigheter i Dalarna, och har af
denna egare utvidgats, så att det nu intar främsta
rummet bland svenska sågverk. Sågverket, till hvilket
stockarna (öfver 1 mill. stockar försågas årligen)
framföras genom en 11 km. lång kanal från Dalälfven,
omfattar 16 ramar, 6 kantverk och 5 stafverk, 5
hyflar och 4 klyfsågar samt 1 bandsåg, lådfabrik och
mek. verkstad. Årstillverkningen är omkr. 40,000 stds
sågade och hyflade trävaror. 1900 anlades en
sulfitfabrik (6 kokare, 3 torkmaskiner), som
producerar omkr. 25,000 ton prima sulfitcellulosa,
hvaraf en del används till framställning af
omslagspapper i en med sulfitfabriken förenad
pappersfabrik, som färdigbyggdes 1912, och 1904 en
sulfatfabrik (6 kokare, 2 torkmaskiner), som med
utskottsträ från sågverket framställer omkr. 18,000
ton oblekt, blekbar och stark sulfatmassa. Af
utskottsluten från Domnarfvets pappersbruk och
S:s sulfitfabrik, som förr fick rinna bort oanvänd,
tillverkas numera etylalkohol (sulfitsprit) af högsta
kvalitet. Af ångorna, som bortgå från sulfatkokarna,
vinnas terpentin och harts. Hamnen har en kajlängd af
1,800 m. och intar fartyg af nära 6 m. djupgående. För
arbetarnas kvinnliga familjemedlemmar har bolaget
inrättat en husmodersskola. Hela anläggningen
var 1915 tax. till 3,523,000 kr. och bolagets
jordbruksfastigheter vid S. (1,67 mtl) till 154,200
kr.
Wbg.
Skutting, sportv. Se Issegling, sp. 1009.
Skuttu kallas inom Dalarna (Transtrands och Lima
socknar) de långa stänger, hvarmed, vid färd i älfvar,
båten skjutes uppför forsarna; båten "skottas".
E. E.
Skuttunge, socken i Uppsala län, Bälinge härad. 7,970
har. 1,039 inv. (1915). S. utgör ett pastorat i
Uppsala stift, Ulleråkers kontrakt. Inom socknen,
vid Sotmyra, påträffades 1916 en stenåldersboplats,
belägen 40 m. ö. h., den högst belägna af de hittills
inom Uppland påträffade. Folkmålet i S. är behandladt
af E. Grip i en afh. 1901.
Skvader, i Norrland mycket omtaladt fabeldjur,
bastard mellan hare och tjäder.
Skvadron (fr. escadron), benämning för en viss
afdelning kavalleri. Ordet förekom första gången
under förra hälften af 1600-talet och betecknade
då en för taktiskt ändamål bildad truppstyrka
af vare sig infanteri eller kavalleri. Småningom
blefvo skvadronerna mera fasta, och vid infanteriet
utbyttes benämningen mot slutet af 1600-talet mot
bataljon. Kavalleriskvadronen blef fortfarande
endast en taktisk förening af 2–4 kompanier,
hvilka i administrativt hänseende voro regementets
underafdelningar. Mot slutet af 1700-talet blef
skvadronen småningom äfven den administrativa enheten,
då kompaniindelningen bortföll. Den senare bibehölls
dock af fransmännen under de napoleonska krigen och
finnes ännu kvar i engelska armén, och skvadronen
bildas där af 2 kompanier, kallade troops. Skvadronen
är kavalleriets grundenhet, den, som under vanliga
förhållanden alltid uppträder samlad på slagfältet,
och dess styrka utgör inom de flesta arméer numera
omkr. 150 man,
i Sverige 120. – Inom franska armén indelas trängen i
skvadroner (bataljoner) på 4 kompanier; i tyska armén
har benämningen trängskvadron fått ersätta det förut
brukliga kompani. – Chef d’escadron utgör i franska
armén benämning på majorsgraden vid kavalleriet
och artilleriet.
C. O. N.
Skvadronera (ty. schwadronieren, af schwadron,
skvadron), skryta, skräfla, vara stortalig.
Skvadronshingsthållning, ett åtagande af
vissa rusthåll att, mot befrielse från alla
rusthållningen åtföljande skyldigheter med undantag af
trosspassevolansen, hålla en s. k. skvadronshingst,
som kostnadsfritt tillhandahölls för betäckning
af skvadronens nummerston och mot bestämd
afgift äfven af ston tillhöriga enskilda
personer. Skvadronshingsthållningen, grundlagd
1776, till en början gällande blott Lifregementet
till häst, erhöll sin senare organisation mellan
åren 1818–40 och bestämdes genom k. bref 1 mars
1901 skola upphöra med utgången af 1904, men hade
långt dessförinnan förlorat sin praktiska betydelse.
E. T. N.
Skvadronspredikant, krigsv. Se Fältpredikant.
Skvalbank, väg- o. vattenb. Se Bankett 2.
Skvallerkompass, sjöv. Se Hängkompass.
Skvallerkål, bot., namn på Ægopodium Podagraria
L. (se Ægopodium).
Skvalpbleck. Se Cisternvagn, sp. 352.
Skvalperup, fordom fiskeläge. Se Malmö, sp. 674.
Skvalpljud. Se Perkussion, sp. 500.
Skvalthjul. Se Vattenhjul.
Skvaltkvarn. Se Kvarn, sp. 368–369.
Skvaltorre, jaktv., äldre benämning på orrtuppar,
som spela ensamma.
G. G.
Skvattram, bot. Se Ledum.
Skvira, stad i ryska guv. Kiev, vid Skvirka, en biflod
till Ross. 16,295 inv. (1897).
Skvär, stundom förekommande stafning i st. f.
square (se d. o.).
Skvättesläktet, Saxicola, zool.) tillhör
fam. trastfåglar (Turdidce), ordn. tättingar
(Passeri-formes) bland fåglarna. Näbben är svag och
rak, med en smal upphöjd kant mellan näsborrarna;
mungiporna äro försedda med borsthår. Vingarna äro
af medelmåttig längd och stjärten kort, vanligen med
ett hvitt band vid roten. Skvät-torna äro lifliga,
parvis lefvande fåglar, som uppehålla sig på steniga
och öppna ställen, på åkrar och bland buskar, men
aldrig i större skogar. Deras föda består uteslutande
af insekter, maskar och andra smådjur. Sina bon
lägga de på marken eller i hål bland stenar. De äro
flyttfåglar, som lämna oss om hösten och återkomma
tämligen tidigt om våren till sina häckplatser. S
t e n-skvättan (S. oenanthe; se fig.) har ryggen
gråaktig, men pannan och ett band öfver ögonen hvita
samt är inunder hvit-aktig. Kroppslängd 150-160
mm. Ungarna äro på hufvudet och halsen beströdda med
små rost-gulaktiga fläckar samt på bröstet tecknade
med mörkare tvärband och fläckar, således mycket olika
de gamla. Stenskvättan har mycket vidsträckt geo-
Stenskvätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
