Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skutting ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyddstullen har åberopats i synnerhet tysken Fr. Lists
teori, att ett lands "manufakturkraft" icke
utan skyddstullar skulle kunna komma till full
utveckling, hvadan ett "uppfostrande" skydd
borde lämnas handtverks- och fabriksindustrien
genom tullar å hel- och halffabrikat, hvaremot
råvaror (särskildt äfven jordbruksprodukter i
allmänhet) borde vara tullfria. Äfven den jämte
List mest åberopade tullteoretikern, amerikanen
Carey, förordade skydd endast för den egentliga
(råvaruförädlings)-industrien, hvars kraftiga
utveckling (i "industriella centra") skulle
indirekt komma jordbruket och andra nyttiga
näringar till godo. Jordegarna ha dock i allmänhet
– när de haft makten – föredragit att skaffa sig
direkta fördelar genom tullar å jordbruksalster,
och skyddstullsystemets fall i England inleddes
faktiskt med de förutvarande höga spannmålstullarnas
afskaffande 1846. Den tullskyddsvänliga strömning,
som under senaste årtionden gjort sig gällande i flera
europeiska länder, utmärkes särskildt genom införandet
af nya eller ökade tullar å jordbruksprodukter; "skydd
för det nationella arbetet" i gemen är f. ö. dess
lösen. Att detta skydd verkligen var en faktor
af betydelse, visade särskildt den tyska och den
nordamerikanska industriens väldiga uppsving under det
protektionistiska systemet, men äfven i andra länder
gjorde man liknande erfarenhet. Följden häraf har
varit, att frihandeln, ehuru mestadels försvarad af
teoretikerna, alltmer fått vika (se härom Frihandel)
och numera tills vidare är härskande endast i några
få stater, främst bland dem Storbritannien. Till
skyddstullsystemets återuppblomstring ha likväl
bidragit äfven andra omständigheter, såsom
staternas ökade behof af statsinkomster till
täckande af nya utgiftskraf, icke minst för ökade
försvarsutgifter. Ett annat förhållande, som i senare
tider framtvingat en återgång till skyddstullsystemen,
är nödvändigheten att hindra s. k. dumping (se
d. o.). – Den viktigaste tvistefrågan mellan
frihandeln och tullskyddets anhängare angår
införseltullarnas inverkan på en skyddad varas
pris. Tullskyddsifrarna, protektionisterna, förneka,
att priset alltid höjes med tullens fulla belopp, enär
i många fall den inhemske producenten icke är i stånd
att hålla priset så högt. Den omständigheten, att en
näring är skyddad mot utländsk konkurrens, medför
nämligen ofta, att den inländska företagsamheten
kastar sig öfver denna näringsgren, hvarigenom
priset på dess alster nedtryckes icke så litet
under hvad priset på den utländska varan ökadt
med tullen skulle vara. Äfven om härigenom priset
faller så mycket, att det ej skulle sjunka vidare,
om ock tullsatserna afskaffades, äro dessa dock icke
utan gagn, ty de förebygga införsel af utländska
varor, enär landet icke behöfver dem, tack vare sin
egen industri. Som regel torde dock kunna påstås,
att genom skyddstullarna varuprisen nog i viss mån
höjas. Skyddstullarna böra därför icke vara så höga,
att införsel alldeles omöjliggöres. Införseln medför
nämligen det gagnet, att den bidrar till att hålla
den inhemska produktionen uppe i fråga om metoder
och eggelse att följa med industriens utveckling
i utlandet.
J. Lr. (J. F. N.)
Skyddstält (fr. tente-abri), krigsv., kallas
små tält, hvilkas såväl duk som stång kunna
sönder-
tagas i flera delar, så att hvarje man kan bära
en del däraf på packningen. Skyddstält ha länge
användts af de franska arméer, som fört krig
i Afrika. De reglementerades 1854, och hvarje
tält utgjordes af 3 eller 6 delar, hvilka sattes
tillsammans som ett tak, i förra fallet med ena
gaf-veln öppen. Skyddstälten afskaffades i Frankrike
1878. I ryska, tyska och andra arméer användas
skyddstält af ungefär samma slag som de franska. I
svenska armén infördes de 1864 och utgöras där af
4 delar, som sättas tillsammans till en pyramid,
eller ock af flera delar, som på olika sätt hopfogas.
C. O. N.
Skyddsvall, befästningsk., kan visserligen
hvarje skyddande vall inom en befästning
kallas, men benämningen används företrädesvis
för en sådan vanligen mera undandragen vall,
som tjänar till skydd för under eldgifning ej
varande trupper samt för hästar och fordon.
L. W:son M
Skyddsväfnad, bot., detsamma som hudväfnad Se
Cellväfnad, sp. 1405.
Skyddsvärn, befästningsk., anordnas vid
fältbefästningarna för i striden icke insatta
truppdelar, som ej på annat sätt kunna erhålla
nöjaktigt skydd i terrängen, och utföras i hufvudsak
efter samma grunder som skyttevärn (se d. o.),
men utan arm-bågsstöd, enär de ej äro afsedda
för eldgifning. De läggas så mycket som möjligt
undandragna fientlig insyn och eld samt böra helst
skydda till manshöjd och vid behof förses med
tvärvallar (se d. o.), hvarjämte trappsteg eller
gångbara sluttningar anordnas vid ändarna och vid
bakre graf-kanten. I skyddsvärnen kunna inbyggas
skyddsrum (se d. o.), förbandslokaler, kokgrafvar,
latri ner, m. m. Äfven för eldledare och observatörer
bruka skyddsvärn anordnas. L. WrsonM.
Skyddsvärnet, en 9 maj 1910 i Stockholm
konstituerad, sedan 1913 själfständigt verksam
förening, som i samarbete med andra institutioner
eller sammanslutningar i likartadt syfte och
intresserade privatpersoner har till uppgift
att "verka för främjande af det allmänna och
enskilda räddningsarbetet bland frigifna fångar,
villkorligt dömda, lösdrifvare, alkoholister,
prostituerade och i liknande afseenden
hjälpbehöf-vande". Initiativ till samfundets
bildande togs först och främst af Allmänna svenska
prästföreningen och Svenska fattigvårdsförbundet,
under hvilken senare organisation Skyddsvärnet af
vissa praktiska skäl till en början ställdes som
filial. Skyddsvärnets verksamhet är förgrenad
på följande sätt. Förundersökningar anställas
beträffande personer, som kunna bli föremål för
villkorlig straffdom, och därtill anknyter sig
i erforderliga fall öfvervakning af villkorligt
dömda. Förundersökning afser att om den tilltalade
inhämta sådana upplysningar, som lämna en objektiv
bild af dennes lefnadslopp, karaktär, vanor m. m.,
för att möjlighet må vinnas att bedöma, huruvida
en villkorlig straffdom bör meddelas eller ej. Då
öfvervakning sker, utföres denna af föreningens
egna funktionärer eller af frivilliga krafter. Som
synes, innefattar denna verksamhet flera för den
s. k. barndomstolen karakteristiska moment. Vid
räddningsarbetet bland alkoholister och dem närstående
måste en längre tids systematiskt ordnad, personlig
påverkan försiggå. För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
