Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skyfos ... - Skylt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1263
Skvlt
1264
1916), eller då värdshusen kallats "Lilljans", "Måns
Öls’ ", "Lassakrogen", "Pungpinan" och "Blå porten". I
flera länder begagnade under medeltiden frånvarande
adelsfamiljer sina med adliga vapen eller minnestaflor
smyckade palats (jfr fig. 8) till härbärgen för
resande. Det var därför naturligt, att vapendjur,
såsom röda, blå och gyllne lejon, gripar o. d.,
ofta förekommo på värdshusskyltar. Småningom uppfann
man för värdshusen namn och skyltar på fri hand:
hufvudsaken var, att skylten roade eller åtminstone
väckte intresse genom sin egendomlighet. Ej minst
märkvärdiga äro de "bibliska värdshusskyltarna" i
England och Holland (fig. 9 o. 10). I en helt annan
genre, men lika egendomliga äro åtskilliga äldre
franska värdshusskyltar: sammanhanget mellan sak och
skylt kan utletas i fråga om sådana som "Den diande
kalfven" (Veau qui tette) liksom "Den förlorade
tiden" (Au temps perdu) med bilden af en lärare,
som undervisar en åsna eller på en annan plats af en
sjöman, som tvättar en neger (fig. 11). Men svårt
är att finna skälet till benämningar och skyltar
sådana som "Den spinnande sug-gan" (Truie qui filé;
fig. 12). Svårförklarlig är ock uppkomsten af en
sådan skylt som "Den hviss-lande ostran" i Drury
lane, London (fig. 13), liksom det ej är lätt
att förklara de skyltbilder, som omnämnas i en
af Koxburgheballaderna: "Djäfvulen", "Nunnorna",
"Tok-thomas" m. fi. I Stockholm funnos - de ha
numera försvunnit - sådana namn som "Kungshatt"
(vid nuv. Handtverkargatan) och "Mäster Anders"
(vid Gamla Kungsholmsbrogatan), "Krypin", krog i
huset "Kyskendal", österlånggatan 34 (utanför hvilken
Fredman sjöng sin ryktbara 23:e epistel), "Tre spisar"
o. s. v. I Uppsala vid Gropgränd hade man "Gröna
jägaren". Exemplen skulle kunna tusenfaldigas. -
En afart af bildskyltar äro s. k. rebusskyltar,
t. ex. den franska, som framställde en bock på ett
jordklot: "Au bouc (bout) du monde". Till dylika
skyltar kan anknytas det gamla brandförsäkringsmärket:
"Fenix i lågorna". - I sammanhang därmed stå
apoteksskyltarna (plastiska bilder), som tidigt
förekomma i Europa och som senast på 1600-talet
infördes i Sverige (se nedan). - Ljusskyltar spela
numera en stor roll, ej minst för nöjesetablissemang,
såsom vissa restauranger, teatrar, biografer m. m. De
belysas vanligen med elektriska lampor inifrån
eller från sidorna, och med dem kunna genom enkla
medel åstadkommas särdeles fina effekter. Vidare
förekomma numera ofta s. k. elektriska skyltar, där
bilden eller vanligare skriften framställes genom
glödlampor, fästa på därför gjorda ställningar,
t. ex. reklamen på restaurang Metropols hus vid
Hamngatan i Stockholm. I de stora världsstäderna,
såsom Berlin och New York m. fl., antar detta
slags skyltning väldiga proportioner och drar
enorma kostnader. Särskildt är den del af New Yorks
Broadway, som kallas "Great white way", en sevärdhet
(jfr fig. 17). En Ijusreklam där kan kosta ända till
80,000 kr. för år. Med dylika är man inne på den art
af skyltning, som kanske numera är den vanligaste, o r
d(skrift)s k y 11 n i n g. Ett slags ljusskyltning af
annat slag än den föregående är den med skioptikon;
bilder, oftast bokstäfver, anordnas så, att drakar
uppsläppas, från hvilka en hvit
duk nedhänger; i mörkret synes hvarken drake eller
duk, utan endast den på den senare projicierade
skioptikonbilden, fritt sväfvande i luften
(fig. 14). Stiliseringen af ordskylten kan
naturligtvis variera i det oändliga alltefter
den skyltandes (eller skylt-makarens) smak eller
bildningsgrad och stundom vara nog så naiv. I en
svensk småstad etablerade sig ett ungt par Lars och
Lovisa A., han målare, hon barnmorska. De uppsatte,
för att spara, en gemensam skylt med inskrift
"L. Andersson, målare och barnmorska". På en julen
1915 vid en af Stockholms hufvudgator uthängd väfskylt
lästes: "Rester af snörlif och linnen". I Shaksperes
födelsehus i Stratford upon Avon inflyttade 1806 en
slaktare, som på sin skylt lät sätta: "I detta hus
föddes William Shakspere. N. B. Häst och kärra finnas
att hyra". Naturligtvis kan en viss form af skyltning
förenas med en annan. Så förekommer ju numera sällan
bildskyltning utan inskrift. I äldre tider var det
ej sällsynt, att man lät skyltbilden åtföljas af en
vers (jfr Sinnebild), så t. ex. den franska (likasom
den holländska och den engelska) skyltbilden utanför
en frisersalong (fig. 16), som föreställde Absalon
hängande vid håret mellan himmel och jord, väntande
dödsstöten af Joabs spjut, med en vers, som betygade,
att "hade hans kongl. höghet", som det står i en af de
holländska versionerna, "haft peruk, skulle malören
aldrig händt". En effektiv art af skyltning är den
helt rörliga, t. ex. de fartyg, som dag för dag segla
omkring i engelska hamnar med inskriften: "Beechams
pills" på seglen, den lefvande dromedaren, som skyltar
för en cigarrettsort, cirkussällskapens promenader
kring städernas gator; hit höra äfven sandwichmän (se
d. o.), som dock numera måste vara mycket sinnrikt
utstyrda för att väcka någon vidare uppmärksamhet
(fig. 15). En förkastlig art af skyltning är den på
brandmurar, som ej täckas af grannhusen, på klippor,
midt i leende natur o. d., hvilket h. o. h. kan
fördärfva ett natursceneri: lagstiftningen har dock
flerstädes ingripit däremot (se Naturskydd). Den, som
vill ha en fullständigare bild af det genom tiderna
i oändlighet skiftande skyltväsendet, i synnerhet
i handelsländerna England, Holland och Frankrike,
hänvisas till bl. a.: Larwood och Hotten, "History of
signboards" (1866), J. van Lennep och J. ter Gouw,
"De uithangeteekens" (1868), J. Grand-Carteret,
"L’enseigne" (1902), samtliga illustrerade, det
senast nämnda arbetet delvis på ett förträffligt
sätt. En kort öfversikt af bildskyltens historia
finnes hos K. Eichhorn, "Skyltar och skyltarmar"
(i "Minnen från Nordiska museet", I, h. 5, 1885).
I Sverige har skylten genomgått ungefär samma
utveckling och haft samma arter som i det öfriga
Europa. Här som annorstädes uthängde skomakaren
stöfveln, skräddaren saxen (med lejon som
"Sköldhållare"), klensmeden nyckeln (fig. 18
o. 19), krukmakaren fatet (fig. 20), tunnbindaren
tunnan (fig. 22), tobakshandlaren utställde öfver
butiksdörren en "murjan" med fjäderbuske och pipa,
perukmakaren satte i fönstret sin prydligt skulpterade
perukstock (se Peruk, sp. 614). Här liksom tidigare i
Frankrike (1567 och 1579) stadgades genom ett k. påbud
1603, att "taver-nerna", de sex (utom Stadskällaren)
öppna värds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
