- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
1297-1298

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skytts härad ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1297 Skåne 1298

målningar från 1881 och 1882 representerar S.
såväl på Nationalmuseum (Regnväder vid S. Maria
della Salute
, Båtvarf, Fruktbål m. fl.) som i
Göteborgs museum (Trädgård utanför Rom, Kanal m. fl.). Sistnämnda
museum eger äfven ett Strandparti från Dalarö, Nationalmuseum en stockholmsk
vinterstämning från Östermalms utkant (1882). En Månuppgång i Venezia finns
i norska nationalgalleriet. – I den parissvenska konstnärskretsen under 1870- och
början af 1880-talet spelade den i sitt uppträdande originelle S. – puckelryggig,
bråkmakare, impulsiv, hänsynslös,
humoristisk – en mycket bemärkt roll.

illustration placeholder
Karl Skånberg. Målning af Karl Larsson. Nationalmuseum.


Hans yttre
bevaras i de porträtt hans kamrater K. Larsson
och E. Josephson målade (resp. i Nationalmuseum,
se fig., och Göteborgs museum); en hatfylld
novellistisk bild af S. gaf Strindberg i berättelsen
”De små”.
G–g N.

illustration placeholder
Fig. 1. Skånes vapen.


Skåne (om namnet se nedan, sp. 1313), Sveriges
sydligaste landskap, beläget mellan 55° 20′ 18″ och
56° 32′ n. br. samt 3° 28′ och 5° 36′ 38″ v. lgd fr.
Stockholm, begränsas i n. af Halland och Småland,
i ö. af Blekinge och Östersjön, i s. af Östersjön och i v. af Öresund och Kattegatt.
Hela ytinnehållet är 11,288,8 kvkm., hvaraf omkr. 320 kvkm. vatten.
Största afståndet i n. och s., från Loshults sockengräns till Kåseberga, utgör 128 km.,
största afståndet i ö. och v. från Kullens spets till Immelns östra strand, 120 km.
Gränsen mot n. följer från Laholmsbukten Hallandsås, går sedan mot n. ö., tills den vid
Storsjön träffar gränsmärket mellan Halland och
Kronobergs län, skär sedan flera små sjöar,
Kraxasjön och Öresjön, buktar mot n. kring
Loshults socken och når österut vid Grytsjön
Blekinge. Landgränsen mot detta landskap går ned
till sjön Immeln, viker så af österut öfver Holjeån
och följer sedan Ryssbergets höjdsträckning ned
till Svanviken af Hanöbukten (om rubbningar i
det gamla S:s gräns se sp. 1315 o. 1319). Kusten
är, om man undantar en sträcka mellan Hälsingborg
och Landskrona, Laholmsbuktens och, delvis,
Skeldervikens södra stränder, som ha hög klippkust,
och Linderödsåsens branta stupning vid
Stenshufvud, en flack låglandskust med
långsluttande stränder, i allmänhet utan några

inbuktningar och öppen för vindar och vågsvall (jfr fig. 7),
utom ett kort stycke af Hanöbukten. Följden däraf
är, att S. nästan alldeles saknar naturliga hamnar
eller tillräckligt djupa, för vågsvallet skyddade
platser vid land. Man har därför varit nödsakad
att med stora kostnader på konstgjord väg anskaffa
hamnplatser dels genom muddring och fördjupning af
hafsbottnen, dels genom uppförande af stendammar
och vågbrytare ut i hafvet. S:s sydvästra udde
skjuter långt ut i hafvet och är känd under namnet
Falsterboref. Flygsandsfält och dynbildningar finnas
vid Falsterbo och Sandhammaren, S:s sydligaste udde,
och längs västra sidan af Hanöbukten. – Den högländta
nejd, som från Småland sträcker sig i sydlig riktning
genom en del af Kristianstads län, påminner starkt
om den småländska naturen; den har sin fortsättning
i Linderödsåsen, som delvis bildar gräns mellan
de bägge skånska länen. Åt n. v. utskjuter en med
detta högland sammanhängande bergås, Hallandsås,
som skiljer S. från Halland. Linderödsåsen fortgår,
mer eller mindre tydligt markerad, ända tills
den något n. om Simrishamn når Östersjökusten vid
Stenshufvud. Rönneåns dal afskiljer i nordvästra
S. de nämnda höglandssträckningarna från Söderåsen,
hvilken åt s. ö. fortsattes af en ganska kuperad och
tämligen skogig bygd, som i trakten kring Ringsjön
berör Linderödsåsens västra förgreningar. Längst i
n. v., på näset mellan Skelderviken och Kattegatt,
höjer sig Kullaberg (se d. o. med fig.) med
flera bergstoppar (den högsta 188,2 m.), hvilka
tillsammans bilda en ganska brant kedja längs efter
Skelderviken. Längst i ö., på några ställen kring
Ifösjön, finnas smärre höjder, och i sydvästra
S. stryker från s. ö. till n. v. Romeleåsen. Men
till sin betydligaste del utgör S., om man
bortser från låga kullar och smärre skogslundar
här och där, en jämn, bördig och skogfattig slätt
(se fig. 2–6). Särskildt större delen af södra S.,
liksom hela kuststräckan utefter Öresund, från s. om
Malmö till n. om Hälsingborg, företer anblicken af ett
bördigt, tätt befolkadt slättland med högt uppdrifven
odling. Det enda återstående typiska exemplet på
den forna naturen i västra och södra S. företer
den skog- och växtrika Dalby hage omkr. 10 km. från
Lund, och starka krafter arbeta på dess bevarande
som naturminnesmärke. Betydligare sjöar äro endast
Ringsjön i mellersta S., omgifven af en vacker nejd,
samt Ifösjön i ö., nära Blekingegränsen, hvilken
sjö upptar genom Holjeån Immelns, Filkesjöarnas och
Raslångens vatten och genom Bäckaskogsån Oppmannasjöns
och afflyter genom Skräboån. Ringsjöns aflopp är
Rönneån, som framflyter i nordvästlig riktning
och faller ut i Skelderviken. Helgeån kommer från
Småland, genomflyter i ungefär sydöstlig riktning
Kristianstads län, upptar några mindre sjöars och
sumpmarkers vatten och faller ut i Östersjön genom
två utlopp. Vattnet från Våmbsjön i södra S. rinner
genom Käflingeån (Löddeån) ut i Öresund n. om Malmö
(i den s. k. Lommabukten). Andra vattendrag till
västra kusten äro Segeån, Höjeån, Saxån, Råån och
Vegeån. Ö. om Ystad utfaller den på Linderödsåsens
sydligaste utlöpare upprinnande Nybroån. – Klimatet
är ett utprägladt öklimat med en medeltemperatur
för året af + 7°, för juli af + 16° och för jan. af
-0,5°. Den årliga temperaturamplituden är för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:01:34 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0689.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free