- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
1343-1344

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skänkelporer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blef klostrets stiftarinna. Klostret kallades
vanligen S:t Martins, någon gång S:t Agnetas samt
äfven S:t Ingrids (1474). Magnus Ladulås utfärdade
1282 skydds- och privilegiebref för klostret;
biskopen i Linköping, hertig Bengt, utfärdade
skyddsbref 1289, och konung Valdemars drottning
Sofia skänkte ett laxfiske i Norrköping 1283. Af
större betydelse voro konung Magnus Erikssons och
hans moder Ingeborgs gåfva 1352 af fastigheter i
Halland, af hvilka endast Faurås ansågs böra lösas
med 200 mark silfver. Gårdarna utgjorde arf efter
konungens halfbröder, de halländske hertigarna Håkan
och Knut, hvarför ock hertig Albrekt af Mecklenburg,
som var gift med deras halfsyster Eufemia, bekräftade
gåfvan (1357). Konung Magnus utbytte dessa gårdar
mot andra i Östergötland och lade Bjälbo socken
under klostret. Äfven hertiginnan Ingeborg skänkte
sina gårdar i nämnda socken (1358), men om dem
uppstod en långvarig tvist, som slutligen, sedan det
bevisats, att de ej voro Uppsala öd, afgjordes till
klostrets förmån. De kungliga skyddsbrefven sluta
med konung Kristian II:s (1521). 1504 läto Hemming
Gadh och Svante Sture nunnorna i Kalmar flytta
öfver till nunneklostret i S. och detta kloster
öfvertaga Kalmarklostrets egendomar, böcker och
kyrkoprydnader. 1527 förebrådde Gustaf I abbedissan
det öfverdåd, som rådde inom klostret, med dess
många präster och många "lärepigor", och tillsatte
en förvaltare öfvei dess egendom. Nunnorna fingo
underhåll af vissa gods, men erlade till kronan
årligen 100 mark örtug (1529). C. S-e.*

Skänninge möte. Se Kyrkomöte, sp. 505.

Skänninge stadga är en i den historiska litteraturen
häfdvunnen benämning för den viktiga förordning,
som utfärdades af Magnus Ladulås troligen på
herredagen i Skänninge 1284. Förordningen inrymmer
de bekanta bestämmelserna om "konungsfrid" liksom
föreskrifter rörande konungens och stormännens
hirder m. m. Stadgan är tryckt, dock under
orätt datum, i "Svenskt diplomatarium", I,
s. 668 ff. Se om den R. Kjellén, "Om dateringen
af Alsnö och Skeninge herremöten under Magnus
Ladulås" (i "Hist. tidskr.", 1894), K. G. Westman,
"Svenska rådets historia till år 1306" (1904), och
S. Tunberg, "Alsnö stadga" (i "Hist. tidskr.", 1911).
S. T-g.

Skäppa (fnisl, skeppa, ty. scheffel], äldre svenskt
rymdmått för torra varor, hvilket räknades t. ex. i
Småland = 1/e tunna, i Bohus län = J/4 tunna, i
Västergötland = 1/5 tunna. Skäppemålet omtalas redan
i midten af 1200-talet. Det aflystes och förbjöds
genom 1733 års förordning.

Skäppland, äldre svenskt åkermått, motsvarande ungefär
8 ar.

Skär, öfvervattensklippa.

Skära. 1. Bot., namn på arter af komposit-släktena
Bidens, Saussurea och Serratula. - 2. Landtbr.,
krökt knifformigt redskap med kort skaft, som man
förr nyttjade för att skära säd, men som numera är
ersatt af lie och skördemaskin.

Skära in, sjöv., att sticka ändan af ett tåg genom
ett block, hål e. d. samt mer eller mindre genom-hala
detsamma. Motsatsen häraf, 1. att hala tåget ut från
blocket, kallas rappa ut, men på örlogsfartyg får
detta äfven nann af att skära ut, syn-nerligast då
tåget är groft. R- N.*

Skäralid, en för sin naturskönhet bekant sprick-dal i
Söderåsens granitmassor, sträcker sig från mynningen
i Riseberga socken, Kristianstads län, omkr. 7 km. i
sydvästlig riktning in i Konga socken, Malmöhus län
På bottnen af dalgången rinner den lilla Skäraån,
som med två armar uppstår något västligare, i Konga
socken, och sedan mellan Bonarps och Ljungby hed
rinner till Rönneån. Vid dalens norra mynning nära
S. station på Klippan-Eslöfs järnväg äro branterna
60 m. höga, men bli lägre, ju längre man kommer åt
s. v. Dessa äro liksom dalbottnen klädda af en rik
och omväxlande vegetation. Mycket besökt turisthotell.

Skärande malmer, metall., förr bruklig benämning
på mycket lättsmälta och kvickfiytande malmer,
hvilkas sammansättning är öfvervägande basisk,
så att de med begärlighet upptaga kisel-syra ur
ugnsväggar af syrerikt materiel eller ur den öfriga
beskickningen. Dylika järnmalmer åtföljas i allmänhet
af mörka järnoxidulrika bergarter, fluss-spat
eller svafvelkis. Vid silfver- och kopparsmältning,
där godset öfver hufvud är ganska skärande, ökas
denna egenskap, ju svafvel-rikare beskickningen är.
C. A. B. (F. S-e.)

Skära ut, sjöv. Se Skära in.

Skärblacka, pappersbruk i Kullerstads socken,
Östergötlands län, vid S. station på Finspång–
Norsholmsbanan och Motala ström, som där bildar
ett fall af omkr. 6 m. Med fall, två elektriska
kraftstationer (omkr. 5,000 hkr), fabriksbyggnader,
kvarn och ålfiske m. m. äro anläggningarna tax. till
2,235,700 kr. (1915) och jordbruksfastigheten till
27,000 kr. Vid S. fanns ännu på 1870-talet ett
gammalt järnbruk med tillverkning af stångjärn
och spik. S. aktiebolag (nuv. aktiekapital 2
mill. kr.) bildades 1870 och anlade trämassefabrik
och pappersbruk. Sedan anläggningarna nedbrunnit
1903, återuppfördes nya ofördröjligen; och där
finnas nu sulfitfabrik med årstillverkning af 8,000
ton, träsliperi for årstillverkning af 4,000 ton
slipmassa samt pappersbruk med årstillverkning af
11,000 ton. En del af den vid kraftstationen alstrade
kraften försäljes i Norrköping med omnejd, bl. a. till
Djurö kvarn. – Något närmare Glan ligger vid ett 3
m. högt fall Ljusfors pappersbruk (se Ljusfors).

Skärbraxensläktet, Pelecus, zool., ett till
fam. Gyprinidce, karpfiskar, hörande fisksläkte
med lång och låg kroppsform; bukkanten skarp;
munspringan nästan lodrät; ryggfenan mycket kort;
analfenan lång. Arten P. cultratus förekommer i de
östliga delarna af Östersjön och de i denna utmynnande
ryska och tyska floderna samt i Svarta hafvet och
dess flodområde. L-e.

Skärf, socken i Skaraborgs län, Valle härad. 2,354
har. 519 inv. (1915). Annex till Norra Ving, Skara
stift, Domprosteriet.

SkärfFrö, löt. So T hl asp i.

Skärfloka, bot. Se F a l c a r i a.

Skärflundra, zool., dets. som mareflundra. Se
Flundiesläktet.

Skärfläckor, Recurvirostrini, zool., underfamilj
under fam. beckasinfåglar (Scolopacidce) och
ordn. Charadriiformes bland fåglarna. Dit höra s
t y 11-löparsläktet (Himantopus) och s k ä r f l ä
c-kesläktet (Recurvirostra). Genom den starkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0712.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free