Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sköldpaddor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1375
Sköldpaddor
1376
radsdjur de kunna komma öfver, t. o. m. så stora som
änder. Ägg liksom köttet af de unga djuren uppskattas
som förträfflig människoföda.
2. Testudinidce. Bäckenet ej sammanväxt
med skalet. Hufvud och hals kunna fullständigt
dragas inom skalet. De denna familj tillhörande
släktena innesluta alla gradationer mellan
fullständiga landt-sköldpaddor och sådana,
som uteslutande lefva i vatten; många föra
ett amfibiskt lefnadssätt. Den förr uppställda
skillnaden mellan landtsköldpaddor (Chersidce)
och sump-, kärr- 1. sötvattetissköld-paddor
(timydidce) kan således ej anses ge uttryck för en
naturlig gruppering. Som allmän regel gäller,
att de typiska landtsköldpaddorna ha en mera
höghvälfd ryggsköld, att tårna äro korta
och ända ut till klorna sammanväxta med hvarandra
samt att äggen äro ovala eller runda. De
äro hufvudsakligen växtätare. De egentliga
vattenformerna ha flatare ryggskal, med
simhud försedda tår, ofta med långa
klor, äggen äro mera cylindriska; de föra
animalisk diet. Hithörande äro kosmopoliter
(förekomma dock ej i Australien och på närliggande
öar). Släktet Testudo (landtsköldpaddan i
inskränkt mening) utmärkes genom de ofvan för de
typiska
landtsköldpaddorna anförda kännetecknen. Ehuru
i allmänhet stränga vegetarianer, kunna de
stundom uppblanda dieten med maskar, insekter
och blötdjur. Hannarna äro vanligtvis mindre än
honorna, och bukskölden hos de förra är - för att
underlätta kopulationen - konkav, ej flat som
hos honorna. 3 arter Fig 3 Testudo ^va
* södra Europas Medel-yraca, ’ välbekant
hafsländer (jfr fig. 3). De s. k. europeisk
landt- jätte- 1. elefantsköld-sköidpadda.
paddorna (se d. o.) skilja sig från de
öfriga Testudo-arterna i intet annat
väsentligt afseende än till storleken.
I tertiärlagren i Siwalik (Indien) har man funnit
lämningarna af den största kända landtsköldpaddan (T.
[Colossichelys] atlas), hvars ryggskal är 2 m. långt.
Om E m y s se d. o.
3. Chelydidce kunna icke draga in sin hals,
som är af påfallande längd, utan böja den åt sidan
under ryggsköldens kant, då de vilja dölja den;
bäckenet är sammanväxt med skalet. Matamata-
sen och hakan bära hela eller fransade hudbihang. som
förläna djuret ett egendomligt utseende; tårna äro
försedda med simhud; ryggsköldens längd når till
1,25 m. Den lefver i Guyanas och norra Brasiliens
floder. Köttet ätes af den färgade befolkningen,
men icke af de hvite, som afsky denna sköldpadda för
dess synnerligen fula utseende.
4. Läppsköldpaddorna (Trionychidce) utmärkas
såväl därigenom, att hudförbeningen hos^ dem är
föga utbildad, som ock därigenom, att
öfverhuden ej är förhornad. Den ovala, vanligen
platta ryggskölden är nämligen blott
i midten försedd med en hornig benskifva, och
buksköldens benplåtar äro skilda genom oförbenade
partier. Ej blott hela skölden är beklädd med mjuk
öfverhud. utan också käkarna äro försedda med köttiga
läppar. Nosen är snabelformigt utdragen. Tårna äro
försedda med simhud. Dessa sköldpaddor bebo
floder i Asien, Afrika och norra Amerika
samt lif nära sig af fåglar, fisk och smärre
vattendjur. En amerikansk art af släktet Trionyx har
ett synnerligen välsmakande kött.
5. Hafssköldpaddor (Chelonidce). Bäckenet är ej
sammanväxt med skalet. Ryggskölden är hjärtformig;
bukskölden är ofullständigt förbenad; fötterna äro
ombildade till fenor, de främre mycket längre än de
bakre; klor blott l-2 på hvarje fot. Hufvud och ben
kunna ej dragas in under ryggskölden. De 4 kända
arterna lefva i hafvet. Till släktet Chelone, hvars
båda arter lefva i de tropiska och subtropiska hafven,
hör den bekanta sopp-
Fig. 4. Matamatasköldpadda.
sköldpaddan, Chelys fimbriata (fig. 4), har en mycket
tillplattad ryggsköld med tre längs-rader starka
knölar; hufvudet är plattryckt och trekantigt med
stor munöppning och tämligen lång snabel; käkarna
äro svaga; hufvudets sidor, hal-
Fig. 5. Soppsköldpadda.
sköldpaddan (Chelone viridis; fig. 5), som uppges
kunna uppnå en längd af 2 m. och en vikt af 500 kg.,
ryggsköldens hornplåtar ligga bredvid, ej tak-
Fig. 6. Karettsköldpadda.
tegellikt öfver hvarandra; hos äldre individer
vanligen blott en klo på hvarje fot. Denna för
sitt kött högt värderade art kommer i stora massor,
vanliffei*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
