Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sköldpaddor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
estetiska intressen, intressera sig för
skönhetsvärlden. Detta intresse består i en benägenhet
att försänka sig i den estetiska betraktelsen eller
egna sig åt det konstnärliga skapandet. Men för den
estetiska så väl kontemplationen som produktionen är
det utmärkande, att den är, såsom Boström framhållit,
en verksamhet för verksamhetens egen skull (jfr
L’art pour l’art). "Intresselösheten" hos det
estetiska består sålunda i friheten från intressen,
som ligga utanför verksamheten själf, ändamål,
för hvilka verksamheten blott är medel. Härigenom
skiljer sig skönheten så väl från det nyttiga som
från det etiskt goda. Genom detta oberoende af ett
ännu icke uppnådt ändamål är det, som det estetiska
lifvet har sin egendomliga prägel af befrielse från
jordelifvets smärtor och bekymmer, såsom särskildt
pessimisten Schopenhauer betonat. Härmed är det ock,
som skönhetslifvet är befryndadt med å ena sidan
leken (Spencer, K. Groos m. fl.) och å andra
sidan med religionen (Segerstedt) och i sina naivaste
former rent af sammanfaller med den första och i de
sublimaste öfvergår i den senare. Intresselösheten
i den angifna bemärkelsen utgör ock i viss mån ett
gemensamt kännetecken för skönheten och sanningen. Men
den sistnämnda visar dock utöfver sig själf på ett
sätt, som icke gäller om det estetiska. Yid den
estetiska verksamheten går subjektet upp i sitt eget
tillstånd och begär intet mer än att få lefva detta
fullt och helt. Sanningen däremot innebär alltid
förhållande till något annat, till den objektiva
verkligheten. För innehållets förhållande till
denna verklighet är den estetiskt intresserade
indifferent. Flera nutida estetiker (K. Lange
m. fl.) se just i "det sköna skenet", i ett "medvetet
själfbedrägeri" det för den estetiska uppfattningen
särskildt utmärkande. Andra estetiker tillämpa
en annan sida af det estetiska åsidosättandet af
motsatsen mellan subjekt och objekt, i det de betona,
huru vi i de estetiska föremålen inlägga, våra egna
känslor (genom "einfühlung", Volkelt, Lipps)
eller liksom själfva lefva med i deras lif genom
"innere nachahmung", Groos). Så t. ex. tillägga vi
kolonnerna, som uppbära en takbyggnad, ett organiskt
lif, en spänstig kraft, som gör den tunga bördan lätt,
eller tvärtom fatta vi det lågt liggande taket i
en byggnad som något hotande, tryckande, äfven om
vi veta, att det alls icke är tyngre än det högt
uppburna taket i en annan byggnad. På samma sätt är
det ock våra egna känslor och tankar, som vi inlägga
i naturen, när vi tolka vårens späda grönska som
spirande lif eller vinterns frost som en förlamande
boja. Så är all konst symbolisk, låter det yttre
och kroppsliga betyda något inre och andligt
(Cherbuliez). Men symboliseringen måste härvid
noga skiljas från allegorien. Den senare opererar
med abstrakta begrepp, den estetiska uppfattningen
och konsten med konkreta åskådningar. Det estetiska
inläggandet af våra känslor i föremålen är icke ett
resultat af associationer, utan har en långt mera
omedelbar och ursprunglig karaktär, jämförlig med det
späda barnets ärfda förmåga att före all vägledande
erfarenhet ana betydelsen af minspelet i moderns
ansikte eller tonfallen i hennes röst. – Huru
förfeladt Guyaus försök att h. o. h. utplåna
skillnaden mellan det estetiska och det praktiska
lifvets områden än må vara och huru berättigad
man än må finna Grant Allens sträfvan att äfven på
kulturens lägsta stadier uppspåra rent estetiska
intressen, så stå dock skönheten och konsten ej
isolerade inom människolifvet, utan i innerligt
samband med dess öfriga yttringar. Att hos de
primitiva folken konstdriften utvecklats i nära
samband med de praktiska och teoretiska intressena,
har den etnografiska och jämförande konstforskningen
(E. Grosse, Y. Hirn) nogsamt ådagalagt,
och huru nära detta samband är äfven på högre
kulturstadier, har den geniale arkitekten
Semper betonat i sitt påvisande af, hur särskildt
rörande byggnadskonst och konsthandtverk den rätta
estetiska uppfattningen förutsätter insikt om
föremålets praktiska användning och hänsyn till
material och teknik. Så t. ex. förstår man icke
formen för den höga, nedtill spetsiga och upptill
smala grekiska amforan (se d. o. och fig. 2, sp. 845
i band I), om man icke vet, att detta kärl användes
för förvarande af vin, i källaren med sin nedre
spets trycktes ned i den mjuka sanden och behöfde
en smal öppning, för att vinet bekvämt skulle kunna
skyddas genom ett oljelager. På samma sätt påverkas
den estetiska uppfattningen af en byggnad af hänsyn
till ändamål och till byggnadsmaterialet, och äfven
inom textilkonsten spelar tekniken en estetiskt
bestämmande roll. En i detta hänseende "fri skönhet"
tycks finnas endast inom musiken, som nog ej har sitt
upphof ur talspråket, utan som ett själfständigt
uttrycksmedel för känslolifvet (Stumpf). –
Skönheten och konsten utgöra en viktig sida af den
mänskliga kulturen. De äro själfva kulturprodukter och
äro kallade att utöfva en förfinande och förädlande
inverkan på kulturen i det hela. Detta har redan
kraftigt framhållits af Schiller (se d. o.,
sp. 1038), som i konsten ser den harmoniska föreningen
och försoningen mellan det sinnliga och det andliga
hos människan. Behofvet af en estetisk folkuppfostran
har särskildt i våra dagar allt allmännare blifvit
erkändt. Det gäller därvid ej blott att lära så
många som möjligt att njuta af skönheten i konst och
natur, utan äfven att gestalta hela vårt lif efter
skönhetens fordringar, utan att därvid förfalla
till en ensidig esteticism, som glömmer etiska kraf
och praktiska eller teoretiska arbetsuppgifter. I
sträfvandena för hemslöjden och hembygdsvården ha
dessa intressen äfven i vårt land i någon mån börjat
tillgodoses. Utgifningen af goda reproduktioner af
svenska konstverk liksom det nyvaknade lifvet inom
vår byggnadskonst äro ock i detta hänseende glädjande
tidstecken. Och för den folkliga skönhetskulturen har
Ellen Key i "Skönhet för alla" (1899; 6:e uppl. 1913)
och andra skrifter tagit till orda. – Förutom till
den litt., som anföres i art. Estetik, hänvisas
särskildt till E. Meumanns båda innehållsrika, små
skrifter "Einführung in die ästhetik der gegenwart"
(2:a uppl. 1912) och "System der ästhetik" (1914). –
Motsatsen till skönhet är fulhet (se d. o.).
S-e.
Skönhetsmedel, medel att upphjälpa en ful,
"brouillerad" hy, såsom smink (se d. o.), diverse
parfymerade pastor med lämpliga färgämnen i till
utgnidning på huden, välluktande pomador i håret o. d.
C. G. S.
Skönlitteratur. Se Litteratur.
Skönnarbo, f. d. bruksegendom i norra Östergötland,
Tjällmo m. fl. socknar, vid ett till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
