- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
1417-1418

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slangång ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1417

Slatersville-Slavejkov

1418

John S. 1806 upprättade Slatersvilles fabrikssamhälle
i Smithfield township (likaledes i Rhode
Island). Senare var S. intresserad äfven i omfattande
ylle- och järnmanufakturer och vann stor förmögenhet.

2. John Fox S., son till den föregåendes broder,
den ofvannämnde John S., amerikansk donator,
f. 4 mars 1815 i Slatersville, d. 7 maj 1884 i
Norwich, donerade 1882 l mill. doll. till höjande
af sydstaternas emanciperade befolkning och dess
ättlingar genom kristen uppfostran. Fonden, som
1909 vuxit med mer än */2 mill. doll., har varit
af stort värde för upprättande af och understöd åt
industriella normalskolor o. d. för Förenta staternas
negerbefolkning, särskildt i sydstaterna.

Slatersville [sléVtasvil]. Se Siat er 1.

Slatin (S.-pascha), Rudolf Carl von, österrikisk
Afrikaresande, f. 1857 i Ober S:t Veit, nära Wien,
generalguvernör, kom som ung köpman till Egypten,
följde Heuglin 1875 till Kartum, utnämndes af Gordon
1881 till generalguvernör i Dar-Fur och kämpade
länge med framgång mot mahdisterna, men måste
1884 ge sig och var sedan nära 11 år fånge hos
Abdullah, mahdins efterträdare i Omdurman, tills
han i febr. 1895 lyckades fly till Egypten. Hans
skildring af vistelsen hos mahdisterna, Feuer und
schwert in Sudan (1896; sv. bearbetn. 1897), var den
första utförligare redogörelsen för mahdistrikets inre
förhållanden. Upphöjd till egyptisk pascha, ingick han
i engelskegyptiska arméns generalstab, och i slaget
vid Omdurman i aug. 1898, där mahdins makt bröts,
deltog han på engelsmännens sida och blef för sina
förtjänster adlad såväl i England som Österrike. 1900
utnämndes S. till generalinspektör i Sudan och fick
1907 generalmajors rang 1914 återvände han till
Österrike. Han har varit sitt lands representant
vid Röda-kors-konferensen i Stockholm (se Sjukvård,
sp. 731).

Slatina. 1. Hufvudstad i rumänska länet (okrug)
Olt (2,863 kvkm., 171,086 inv. 1912), på vänstra
stranden af Olt (Aluta) och vid järnvägen Bukarest
–Verciorova. 9,825 inv. (1912). Gymnasium. – 2. By
i Serbien n. v. om Knjaževac. Under Världskriget
1915 slogos serberna vid S. af de förbundne 22
okt. och i trakten af denna by af bulgarerna 29 s. m.
2. L. W:son M.

Slating battens [slei’tiŋ bä’tns],
eng., träv., läkt af olika dimensioner.
W. E-n.

Slatopol [-tåpål], Zlatopol,
köping i ryska guv. Kiev. 8,122
inv. (1897). Gymnasium. Kvarnindustri.
J. F. N.

Slatoust, Zlatoust ("guldmun"), stad
i ryska guv. Ufa, vid Ai, i södra
Ural. 20,973 inv. (1897). Staden är
hufvudort i ett stort grufdistrikt, har
betydande järnindustri med staten tillhöriga
kanonverkstäder, gevärsfaktori, arsenal m. m.
(J. F. N.)

Slava, slav., heder, rykte; slavernas bifalls-eller
hyllningstillrop, hell, lefve, hurra!

Sla’vata, Wilhelm, von Chlam und K o-schumberg,
bömisk ädling, f. l dec. 1572, d. 19 jan. 1652 i Wien,
framträdde jämte J. B. von Martinitz (se d. o.) i den
bömiska regeringen som ledare af motståndet mot den
protestantiska oppositionen och principiell fiende
till den genom

majestätsbrefvet 11 juli 1609 (se Majestäts-bref)
skapade ordningen. Då konflikten mellan kejsaren och
de oppositionella landtständerna 1618 tillspetsades,
beslöto grefve Mattias af Thurn och några andra
ytterliga protestantiska partimän att genom ett
anslag mot dessa mäns lif framkalla en ohjälplig
brytning. Vid det bekanta uppträdet i Hradschin
13-23 maj, då de protestantiska ständerna ställde
regeringen till ansvar för dess politik, lyckades de
sammansvurna draga sina förbittrade kamrater med sig:
Martinitz och S. samt skrifvaren Fabricius kastades
"efter bömisk sed" ut genom fönstret. Alla undsluppo
med lifvet. Efter slaget på Hvita berget (1620)
kommo en snabb befordran och lysande utmärkelser
S. till del. S. är äfven känd som författare af
ett historisk-biogra-fiskt verk i 14 handskrifna
folianter, hvaraf två utgetts af Josef Jirecek under
titeln "Paméti Viléma hrabéte Slavaty 1608-1619"
(1866-68). – I Wallensteinsdiskussionen erhöll
S:s namn en tillfällig aktualitet, då en bömisk
forskare, E. Sche-bek, i sina arbeten "Die lösung der
Wallenstein-frage" (1881) och "Kinsky und Feuquiéres"
(1882) utan grund sökte återföra alla för Wallenstein
ofördelaktiga fakta och hans slutliga katastrof
till S:s - visserligen obestridliga - fiendskap.
B. B-s.

Slavejkov. 1. PetkoRajtjovS., bulgarisk statsman och
författare, f. 1827, d. 1895, var lärare i Trnova,
men afsattes efter en satirisk dikt om det grekiska
prästerskapet och förde sedan ett kringirrande lif
(var 37 gånger fängslad af turkiska myndigheterna). I
Bukarest utgaf han 1852 diktsamlingen Pésnopojka ili
razliöni pésni, saturi i galanki och 1855 i Petersburg
Bolgarskija pésni. 1867 uppsatte han tidskriften
"Makedonija", som indrogs 1872. S. var president
i den första bulgariska riksdagen, 1880-81 först
undervisnings- och sedan inrikesminister i ministären
Karavelov, men måste fly till Öst-Rumelien, där han
utgaf tidskriften "Nezavisimost". För den bulgariska
folkskolans utbildning verkade S. kraftigt och
öfversatte delar af bibeln på bulgariska, men större
delen af hans bibliotek och papper förstördes af
eldsvåda 1877, då turkarna härjade Stara Zagora. Ett
urval af hans dikter, Izbrani sotjinenija, jämte
biografisk inledning, utgaf s 1901 af hans son
Pentjo S. - 2. Pentjo S., den föregåendes son,
bulgarisk skald, f. 1866, d. 1912 i Brunate vid
Como-sjön, blef efter utländska studier anställd
vid nationalbib-lioteket i Sofia, men entledigades
från direktörsbefattningen 1911 och flyttade till
Italien. En tid var han också chef för bulgariska
nationalteatern. Han debuterade 1888 med den erotiska
diktsamlingen Mominski solzi (Liljekonvaljer). 1896
utkom första bandet Episceski pésni, andra delen 1898,
Blénove (Svärmerier, omarbetad 1907). 1896 utgafs ock
den lyriska diktsamlingen Son za stjastie (Drömmen
om lyckan). En utmärkt diktsam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:33:49 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0751.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free