Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slemhinna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1435
Slemhinna-Slentrian
1436
af en ljus ring omgifna fläckar; längd omkr. 22 cm.
Allmän längs hela Sveriges västkust, går in i
Fig. 2. Tejstefisken.
Östersjön åtminstone till Ålands
haf. - Om h a f s-k a 11 en se d. o.
L-e.
Slemhinna, Membrana mucosa, anat., kallas den
epitelbelagda bindväfshinna, som kläder inre väggen
i de kropps- eller inälfshålor, hvilka kommunicera
med de yttre kroppsomgifningarna. Slemhinnan är
vanligen utsatt för beröring med främmande, i
kroppen införda ämnen, såsom luft och födoämnen,
eller med af söndringsprodukter, hvadan dess yta
öfverdras med ett skyddande, klibbigt, i vatten
svällande mucinhaltigt slem. Af dettas närvaro har
hinnan fått sitt namn. En slemhinnas byggnad liknar
hudens och är följande. Yttersta delen utgöres af en
fintrådig, föga elastisk, rätt ofta adenoid bindväf,
som öfvergår i den bindväf, hvarmed den, slät eller
veckad, luckert eller stramt, fästes vid den yta
den bekläder. Detta slemhinnans corium (se Hud)
1. tunica propria täckes af det hvarje slemhinna
utmärkande ytepitelet. Liksom under huden finnes en
i regel fettförande under-hudsbindväf, så finnes
ofta äfven under slemhinnan, membrana mucosa, en
submucosa, d. v. s. sub-mukos bindväf. På gränsen
mellan båda uppträder ej sällan glatt muskulatur,
som ger slemhinnan lokal rörlighet, och därjämte
finnas i slemhinnan blod-och lymfkärl samt nerver,
hvilka dels förse muskelcellerna, dels sträcka sig ut
i epitelet. Slutligen träffas i eller under hinnan
små säckrör eller druf-formiga körtlar, hvilka på
dess fria yta tömma af-söndringar af olika art,
somliga specifika, andra slem. – Man talar om
särskilda slemhinnor för de olika lokalerna, men
i själfva verket äro de alla en sammanhängande
instjälpning af den yttre huden, digestionsröret,
med dess Öfre-främre tu-delade mun-näsöppning, dess
nedre-bakre kloaken-stolgången. Från detta rör öppna
sig de andra kroppshålorna och fortsätter sig dess
beklädnad. Från näshålan utgår slemhinnan i kraniets
luftfö-rande hålor (sinus) och i tårvägarna med
ögats bindehinna; från -munhålan i spottkörtlarna;
från svalgets öfre del i mellersta örat, från dess
nedre i lungorna; från tolff in gertarmen i lefverns
gallgångar och gallblåsa samt i pankreas; från
kloaken i inre könsorganen, i urinblåsa, urinledare
och njurar. Hos människan stå sistnämnda organ
icke i samband med digestionsröret i någon kloak,
utan ha sin särskilda mynning, och genom denna viker
deras slemhinna direkt om i huden. - Med hänsyn till
de olika funktioner dessa många organ ha att utföra
och med afseende på strukturens kända adap-tion till
ändamålen, är det klart, att slemhinnan i organen,
ehuru typiskt densamma, måste förete stora olikheter
på skilda ställen (se under de särskilda organen). -,
Frän alla slemhinnor försiggå normalt en ständig
undergång och nybildning af epitelet. Detta sker
omärkligt eller föga märkligt under friskt tillstånd
i slemhinnorna, men vid vissa sjukliga tillstånd i
dem blir utförseln märkbar, ymnigare och äfven af
ändrad beskaffenhet; där
uppstår flytning, katarr. Jfr Katarr och M a g s a
f t samt illustrationerna till E p i t e l ock Mage.
G. v. B.*
Slemkanaler, zool. Hos fiskarna finnes i läderhuden
såväl på hufvudet som på kroppens sidor ett
förgrenad! kanalsystem, slemkanaler, hvilka genom
sidokanaler på bestämda kroppsställen öppna sig utåt;
i deras epitel ligga sinnesorgan.; Den på fiskarnas
kroppssidor befintliga delen af käualsyste-met
betecknas som sidolinjen. Äfven hos gälgrod-djuren
samt hos amfibiernas larver finnas sådana kanaler. Att
dessa organ förmedla något slags känselintryck,
är bevisadt. L-e.
Slemkräfta, med. Se Kräfta, sp. 144. ,
Slemkörtel, anat., en vanligen liten, i eller under
slemhinnor belägen och på deras fria ytor utmynnande
körtel, som afsöndrar slem. , G. v. D,*
Slemmestad, fabriksort i Röken (se d. o.), Norge.
Slemmig jäsning, kem. Se Jäsning, sp. 471.
Slemmögel, svampbildningar tillhörande släktet
Fusarium (se d. o.), fam. Hyphomycetes. Af dess arter
bildar h vi t röta, F. SoJani, hvita, ulliga
Potatis, angripen af slemmögei, hvftröta.
vårtor på potatisknölar (se fig.), särskildt
på vinter-lager, och kan leda till knölarnas
torruttnande. På svagt angripna knölar, brukade
som utsäde, uppstår följande vår ett andra
utvecklingsskecle , ai svampen i form af små,
ockrafärgade, vårtformigä sporhus, hänförliga till
svamparten Nectria Soläni, af klotsvamparnas grupp
(Nectriacece). - Snarlika, hvitgulä slemmögélartér
kunna förekomma på l’a grad^, betor (F. Betce)
samt på rofvor och/kalrötter (F. Brassicce).
J. E-n.
Slempolyper. Se Näss j ukdoMn ar, sp.; 350.
Slemskifling,~ bot. Se Gomphl dius. !
Slemsyampar, bot. Se M y c e* t o z a a,
Slemsäckar, Bursas mucosw, anai:y säck- eller
klyftlika, slutna hålor, belägna i bindväf ven, under
eller kring senor, i samband med ledgångar, under
huden m. fl. ställen. Fyllda af en vätska, som dock
långt ifrån alltid innehåller slem, ha dessa hålor
den betydelsen, att de mildra tryck eller,underlätta
glidning. De ha ganska stor utbredning i kroppen, på
bestämda platser. Yid behof kmina snarlika bildningar
uppstå äfven på ovanliga ställen, t. ex. under
liktornar. G. v. D.*
Slemvandling, bot. Se Cell, sp. 1392.
Slemväfnadssvulst, med. SeMyxom.
Slemämnen. Se Miiciner.
Slenta^dp [-då], it., mus. Se Lentand.o.
Slentrian (ty. schlendriän, urspr. Schlender-Jan,
person med sömnig gäng, af schlendern, gå och dra
benen efter sig), häfdvunnet och i tillämpnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
