- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
1451-1452

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slesvigska stadsrätten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1451

Slidrugtanne-Slingelandt

1452

mindre än på horisontal bana; tärningen flyttas då
in emot kulissens midtpunkt, fyllningen minskas, och
ångan kommer därigenom att arbeta med större expansion
än i de förra fallen. Är lutningen så stor, att ånga
icke behöfver uppoffras för tågets framdrifvande,
flyttas tärningen till kulissens midt, hvarigenom båda
excentrarna utöfva lika stort inflytande på rörelsen,
det ena positivt, det andra negativt; expansions-
och kompressicnsperioderna i cylindrarna bli då lika
och upphäfva hvarandra.

I detta sammanhang må framhållas, att den kraft, som
drar ett bantåg på en järnväg, i själfva verket är
en annan än ångtrycket i lokomotivcylindrarna. Ångan
används endast till att uppväcka och underhålla
drifkraften. Ångtrycken å ar-betskoifvarna motsvaras
alltid af lika stora och rakt motsatta ångtryck
å cylinderbottnarna. Dessa krafter, inflyttade
till bantågets tyngdpunkt, upphäfva hvarandra och
kunna därför icke bidra till att flytta denna
punkt och sålunda icke heller till att drifva
fram tåget. Kolfstängernas tryck mot tapparna,
som sammankoppla dem med vefstakarna, motsvaras
af lika och rakt motsatta tryck från tapparna mot
kolfstängerna. Dessa tryck kunna ej heller bidra
till att försätta tågtyngdpunkten i rörelse. Detsamma
gäller om alla de af ångan framkallade trycken inom
maskinerna. Funnes ej andra krafter än dessa att
tillgå vid lokomotiven, vore den nuv. järnvägstrafiken
omöjlig. Bantågets drifkraft är en helt annan än
ångans tryck i lokomotivet, nämligen summan af de
aktira friktioner, som framkallas å drifhjulsringarna
vid deras beröringsställen med järnvägsskenorna,
så snart endast tendens till glidning af hjulen mot
skenorna uppstår. Och det bör iakttas att, då ångan
pådra-ges i lokomotivmaskinerna, uppstår, äfven innan
igångsättning kommit till stånd, en tendens till
rotation af drifhjulen omkring hjulaxlarna. Därvid
utvecklas mellan drifhjulsringarna och skenorna en
med den afsedda rörelsen för tåget likriktad, på
dessa ringar verkande aktiv friktion, som, om den
är tillräckligt stor att öfvervinna tågmotståndet,
sätter tåget i gång. (Denna aktiva friktion är
samtidigt passiv i afseende å hjulens rotation.) Äro
drifhjulsringar och skenor alltför glatta, där de
beröra hvarandra, eller är det af lokomotivtyngden
framkallade trycket där otillräckligt, slira
drifhjulen, då ångan drifver kolfvarna fram och
tillbaka i arbetscylindrarna, och tåget kommer
då icke i gång, huru stor effekt än utvecklas
i maskinerna; tågets drifkraft är i sådant fall
otillräcklig. O. E. W.

Slidrugtanne, nord. myt. Se Gyllenborste.

Slidskåp, maskinb., den å en kolfångmaskins
arbetscylinder sittande kammare, i hvilken den
för ångans tillopp å ömse sidor af kolfven afsedda
sliden är rörlig och genom hvilken färskångan ledes
till arbetscylindern och afloppsångan bortledes. Jfr
Cylinder, Slid och Ångmaskin.

Slidstyrning, maskinb. Se Slidreglering.

Slien, hafsvik. Se Schlei.

Slig, den för smältning lämpliga slutprodukten
vid malmers anrikning. Sligen kan ha flera grader
af groflek. Slig, hvars korn är öfver 16 mm.,
kallas stuffslig, mellan 16 och 4 mm. grofkornsslig,
mellan 4 och 1 mm. finkorns- samt under 1 mm. finslig.
Th. N-m.

Sligo [slai’gåu]. 1. Irländskt grefskap i prov.
Connaught, gränsar i n. till Atlantiska oceanen,
i ö. och s. ö. till Leitrim och Roscommon, i s. och
v. till Mayo. Areal 1,789 kvkm. Befolkningen, som
1841 uppgick till 180,886 pers., hade 1911 sjunkit
till 79,045. Landet är i n. och v. genomdraget
af betydande bergåsar, hvilkas högsta toppar,
Knockalongy och Ben Bulbin, uppnå 542 och 522
m. I kusten bilda Sligo- och Killalavikarna
djupa inskärningar. De viktigaste vattendragen
äro Moy, Easky, Ballysadare och Garvogue, Lough
Gills aflopp, hvarjämte äfven finnas flera smärre
sjöar. Af arealen äro 19 proc. odlad jord och 51,3
proc. betesmarker. Hufvudnäringar äro boskapsskötsel,
sades- och potatisodling samt fiske. Linne- och
ylleväfnader fabriceras till invånarnas behof. –
2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid Garvogues utlopp
i Sligoviken och vid Mullingar–S.-banan. 11,163
inv. (1911). Säte för den katolske biskopen
af Elphin. Liflig skeppsfart samt handel med
landtmannaprodukter, kol, järn och virke. Staden,
som fordom var befäst, eger god hamn, tillgänglig för
fartyg om högst 4 m. djupgående, ståtlig katolsk
katedral (uppf. 1869) och vackra ruiner af ett
kloster, grundlagdt 1252. S. uppväxte kring ett 1242
uppfördt slott och erhöll stadsprivilegier 1613.
(J. F. N.)

Sliktklinga. Se Sliktning.

Sliktning, en behandling af garfvadt läder för
dettas utjämning eller förtunning. Lädret spännes
eller upphänges i en ram och tilldrages stramt med
ena handen, medan den andra i långa drag för en
slikt-(l. släkt-)klinga öfver lädrets med
krita bestrukna köttsida. Nämnda instrument består
vanligen af en rund stålskifva med skarp egg och
i midten försedd med ett med skinn utfodradt hål,
hvilket tjänar till handtag.
Fmn.

Sliktningslinje, skpsb. Se Spant.

Slimes [slai’ms], eng. Se Guld, sp. 581.

Slimminge, socken i Malmöhus län, Vemmenhögs
härad. 3,191 har. 1,594 inv. (1915). Annex till
Efverlöf, Lunds stift, Torna kontrakt.

Slinga, bot., namn på arter af släktet Myriophyllum.

Slinga l. Slingra, sjöv., en koj betyder att sjöreda
en koj. Se Koj.

Slingelandt [sli’nche-], holländska
statsmän. 1. Godefred (Govert) van S., f. 1620 i
Dordrecht, d. 3 juli 1690 i Haag, var en af Johan De
Witts förtrogna och stod i spetsen för den ambassad
(dess öfriga medlemmar voro van Dorp, de Hijbert
och Isbrandts), som 1656-60 bevakade Hollands
intressen under Karl X Gustafs krig med Polen och
Danmark. Den pressade svenskarna till fördraget i
Elbing (sept. 1656) och afslöt konventionen om dess
tolkning (dec. 1659), den utfärdade i Helsingör
deklarationen om vänskapens återställande mellan
Sverige och Holland (nov. 1659) och undertecknade i
egenskap af medlare jämte Frankrikes och Englands
ambassadörer det svensk-danska fredsfördraget i
Köpenhamn 27 maj 1660. S. blef 1664 sekreterare hos
prov. Hollands statsråd. Han ansågs som en af sin tids
lärdaste ministrar och framträdde äfven som skald. -
2. Simon van S., den föregåendes son, f. 14 jan. 1664
i Dordrecht, d. l dec. 1736 i Haag, efterträdde 1690
sin fader som sekreterare hos holländska statsrådet
och gjorde under de krigsfyllda åren fram till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0768.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free