Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slingra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1457
Sliparebacken-Slipning
1458
en kätting eller grof ståltross, ledd till speltrumman
af ett elektriskt eller ångspel, eller ock ined
hydraulisk press, hvar? kolfstång, som har 2 ä 3
m. slaglängd, medelst ett antal hopkopplade järnlänkar
af samma längd som slaglängden är förbunden med
vagnarna. Efter hvarje kolislag f rånkopplas en
länk, kolfven åter-föres till sitt nedersta läge,
och nästa länk inkopplas. Sjösättningen sker på
motsvarande sätt. Jfr Bädd 2 a och Skeppsbygger i. -
3. Se Propeller, sp. 381. 2. C. K. S.
Sliparebacken. Se Lund, sp. 1366.
Sliper (eng. sleeper). Se Järnvägssyllar.
Siiphake, sjöv., en med gångjärn försedd hake,
som kan öppnas, vanligtvis därigenom, att en ring,
som griper omkring hakens nacke och spets, slås
åt sidan, så att hakspetsen blir fri. Slip-hakar
använder man mycket i båtgineblock för att
förenkla båtfirningsapparaten, för surrningar m. m.
U. N-*
Slipmaskiner. Se Slipning.
Slipmassa. Se Trämassa.
Slipning, en inom handtverk och industri mycket
använd arbetsmetod, har till uppgift att skärpa
eggarna å skärstål, att färdigbearbeta (putsa) en
del smidda eller gjutna föremål, exempelvis inom
den s. k. Eskilstunaindustrien, eller slutligen
att justera metallföremål, i synnerhet af härdadt
stål, till ytterst noggrann form och storlek
(precisionsarbeten). De vanliga slipmedlen äro af
mineraliskt ursprung, oftast i kristallform. De böra
vara hårdare än det material, som skall slipas; dock
kan en mindre hårdhetsgrad ersättas genom större
hastighet hos slipverktyget, t. ex vid slipning af
glas med roterande kopparskifvor. - Yid torrslip-ning
(utan slipvätska) går arbetet visserligen fortare
än vid våtslipning, men den förra bör i allmänhet
undvikas, enär det därvid uppkomna slipdammet inverkar
skadligt på lungorna, hvarför arbetaren i sådant fall
bör använda respirator, hvarjämte slipskifvan bör vara
omgifven af en kåpa i förbindelse med en rörledning
och sugfläkt för bortsugning af slipdammet. Vid
våtslipning används antingen vatten eller olja. I
förra fallet går slipningen fortare, men den slipade
ytan blir ej så slät och vacker, som om slipningen
sker med olja. Slipning af fina stålvaror sker alltid
med olja, på det att föremålen ej må rosta.
Slipmedlen äro antingen i fast form eller i
pulverform, i förra fallet antingen af naturlig sten,
slipstenar, eller af konstgjordt material, vanligen
af smärgel (en järnhaltig korundart, se K o-r u n
d. sp. 1115) med lämpligt bindemedel. Slipstenar
tillverkas vanligen af sandsten, ha ofta mycket
stora dimensioner, ända till 2 ä 3 m., och stor
periferihast (5 m. för eggstål, 10 å 15 m. för
annan slipning) samt böra vara omgifna af en
stark kåpa till skydd vid eventuell sprängning
genom centri-fugalkraften. Svenska slipstenar för
skärstål erhållas från Gottland, Dalarna, Yisingsö
m. fl. st. De förstnämnda bestå af öfversilurisk
sandsten samt ha ljusgrå färg. Brynstenar
för justering af eggar och borttagande af
s. k. råegg å skärstål äro af lerskiffer eller
kiselhaltig dolomit (levantinska eller turkiska)
eller äro starkt kvarts-haltiga (Arkansasstenar,
oljebrynstenar). Svenska brynstenar erhållas från
flera ställen i Dalarna,
såsom Öre, Orsa och Transtrands socknar,
och bestå af kvartshaltig lerskiffer
("brynstensskiffer"). Skärslipning är ett yrke, som
sedan gammalt utöfvats af kringvandrande handtverkare,
"skär-
Gammaldags skärslipare.
slipare" (se fig.; på senaste tiden ett stort
antal från Ryssland), hvilka erbjuda sitt arbete
i hemmen. Deras vanligen mycket primitiva redskap
bestå af en mindre, med trampa drifven slipsten
jämte brynsten och strigel. Smärgelskifvor äro
mest använda inom manufakturerna. Den bästa
slipsmärgeln brytes på ön Naxos, något sämre
anses Karolinasmärgeln från Förenta staterna samt
Gällivaresmärgeln. Alltefter bindemedlets beskaffenhet
ha de i handeln förekommande smärgelskif-vorna
olika benämningar: silikatskifvor, metallskif-vor,
vulkanitskifvor, gummilackaskifvor, tannitskif-vor,
celluloidskifvor och kaolinskifvor. Mycket använda äro
karborundskifvorna, hvilkas mycket hårda kristaller,
utgörand3 en kemisk förening af kol och kisel, först
erhöllos vid försöken att vid mycket hög temperatur
på konstgjord väg framställa diamanter. (Om
diamantslipning se f. ö. Diamant.) I Sverige
tillverkas slipskifvor vid Lomma (råvara korund från
Naxos eller Ca-nada). Största tillverkningen eger
rum hos Norton Emery wheel Co, Worcester. Råvaran
framställes i elektriska ugnar vid Niagara samt
kallas "alun-dum" (af aluminium och karborundum,
bindemedel sintrad kaolin). De nortonska slipskifvorna
klassificeras dels efter hårdhetsgraden (A-Z),
dels efter finleken (16-150, finast). Konstgjorda
slipskifvor arbeta med en periferihastighet af
25-30 m. per sek. I vissa fall användas slipskifvor
af trä med arbetsyta af smärgelpulver, fäst med
limlösning. På likartadt sätt tillverkas smärgelduk af
starkt lärft och smärgelpapper af starkt papper. De
pulverformiga slipmedlen tillverkas af smärgel,
sandsten, flinta, pimsten, smidesslagg (glödspån),
träkol etc. För skärpning af blankslitna smärgelskif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
