Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutsedelsblankett ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1493
Släpa-Slätt
1494
Släpare 1. släptåg, bogsertåg. – B å t s l ä-p a r e,
eg. bogsertåg till båtar, men i dagligt tal ett groft
tåg, hvaruti båtarna förtöjas akter om fartyget. Jfr
Bogsera. R. N.*
Släpa, ett slags kördon, som tillverkas af
färska eller ännu hellre half torra, omkr. 6
m. långa, så vidt möjligt jämtjocka slanor af
t. ex. gran. Slå-norna skrädas från rotändan på en
längd af omkr. 2 m. för att bilda skaklar, och där
bakom anbringas bäddningen till en längd af l m.;
denna göres af bräder eller klufna, smala trästammar,
hvilka, sedan en ribba blifvit lagd öfver bäddningens
Fig. 1. A med, B bäddning, C skakel.
ändar, fastsurras vid slanorna (se fig. 1). Vid
placering af lasten, till en vikt af omkr. 200 kg.,
iakttages, att den omsorgsfullt fastsurras. Då släpans
framvikt är rätt betydlig, bör selens däckel vara stor
för att fördela trycket på så stor yta som möjligt,
eller ock bör en tjock filt läggas under däckeln för
att skydda hästens rygg mot tryckskada.
Finnes tillgång på likformigt krokvuxna granar eller
tallar, kan släpan tillverkas så, som fig. 2
Fig. 2. A med, B bäddning, C skakel.
utvisar; därvid iakttages, att bäddningen
lägges så, att den, då hästen är förspänd
släpan, ligger parallellt med marken; en
last af omkr. 350 kg. kan forslas på en dylik
släpa. Släpan nyttjas, då terrängen hindrar
framforsling af förnödenheter på vanliga fordon.
B. C-m.
Släpare, sjöv. Se Släpa.
Släpbalk, artill. Se La vett a ge, sp. 1426.
Släpbord, sjöv., en af plankor eller bräder
sammanfogad beklädnad, som vid lossning och lastning
hänges på utsidan af ett fartyg midtför en lastlucka
för att skydda skeppssidan för skamfilning (nötning)
af de tunga varor, som firas ned eller hissas upp.
R- N-*
Slseper, no. Se Hardangervidda, sp. 1449.
Släpförhuggning, fortif. Se Förhuggning 1.
Släpjakt, jaktv. Se Jaktridning.
Släpkläder, krigsv. Se Mundering.
Släplavettage [-taj], artill. Se Lavettage.
Släplina. Se Luftballong, sp. 1281.
Släplod, sjöv. Se Lödning och Signallod.
Släplogg, sjöv. Se Logg, sp. 977.
Släpmma, krigsv. Se Torped.
Släpmundering, krigsv., förr den sämre mundering,
som af arméns manskap användes till dagligt bruk
(se Mundering); numera detsamma som daglig dräkt.
Släpningsfriktion, fys. Se F r i k t i o n, sp. 1431.
Släpnotfiske. Se F i s k e, sp. 422.
Släppa, geol. Se Aflossning och Fogar.
Släp-planka, skpsb. Se Skeppsbygger i, sp. 962.
Släppsköl, bergsv. Se S k ö 1.
Släpribba, skpsb. Se Skeppsbyggeri, sp. 962.
Släpsko, artill. Se Rekylhämningsmedel.
Släptåg, sjöv. Se Släpa.
Slätbaken, vik af Östersjön, intränger i nordvästlig
riktning i Östergötland mellan Vikbolandet
(Björkekinds härad) i n. och Hammarkinds härad i
s. Viken afstänges från den utanför liggande stora
skärgården med Aspö-, Lönshufvud- och Trönöfjärdarna
af Eknön (med Pålsundet i s. och Ettersundet, genom
hvilket sjöfarten går, i n.). Innanför Eknön är vikens
längd 15 km., bredden högst 3 km., vid Stegeborgs
slottsholme, där färjeförbindelse är anordnad till
Vikbolandet, ej fullt 300 m.; djupet är högst 45 m., i
den innersta delen 9–15 m. Stränderna ha en del mindre
vikar och bukter och äro i allmänhet skogbevuxna och
bergiga, i synnerhet den norra stranden. Några mindre
öar och holmar finnas. Innerst i viken vidtager Göta
kanal, hvarför liflig trafik råder på S. Största
tillflödet är Gusumsån.
Slätborradt vapen, eldvapen med glatt lopp,
skjutande rundkulor, till skillnad från de i midten
af 1800-talet införda rafflade vapnen, som skjuta
spetsprojektiler. Se Handeldvapen och K a-non.
G. afWdt.
Slätduk, sjöv., den yttre jämna, släta delen af ett
segel, som vid beslagningen täcker den öfriga delen
af seglet och bildar liksom ett kapell (öfver-drag)
till detsamma. Jfr Beslå 1. B. N.*
Slätharf, landtbr. Se Harf, sp. 1466.
Släthåriga (människoraser). Se Hud, sp. 1199, och
Människoraser, sp. 275.
Slätlöpning, sportv., ett slags kapplöpning
(se d. o.), som försiggår uteslutande på slät
mark i motsats till häcklöpning, hinderlöpning
och steeple-chase, som utföras i hinderströdd
terräng. B. C-m.
Slätprick, sjöv. Se Prick.
Slätputs. Se Puts, sp. 635.
Slätriggadt, sjö». Se Slättackladt.
Slätrockan, zool. Se Rock or.
Slätskonert, sjöv. Se Skonert. - S l ä t-skonertskepp,
sjöv. Se Skonertskepp.
Slätt, geogr., kallas hvarje landsträcka, inom hvilken
endast relativt små höjdskillnader förekomma. Ingen
slätt af större omfång har en fullkomligt horisontell
yta, utan slätten har merendels en lutning, vare sig
åt periferien eller mot midten, där då ett större
eller mindre vattenbäcken bildas. Man skiljer mellan
vågformiga slätter, hvilka genom tämligen regelbunden
växling af höjningar och sänkningar förete bilden af
en vattenyta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
