- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
15-16

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smethwick - S.M.I. - Smichow - Smiciklas - Smid - Smidbart järn - Smide - Smideskol - Smideskonsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kvkm. 70,694 inv. (1911). Glasbruk, maskinverkstäder
och kemiska fabriker m. m.

J. F. N.

S. M. I., förkortning för fr. Sa Majesté Impériale,
hans (hennes) kejserliga majestät.

Smichow, förstad till Prag, s. om dess "lilla
sida", på vänstra stranden af Moldau. 51,791
inv. (1910). Gymnasium och tekniskt realgymnasium;
botanisk trädgård samt en mängd industriella anläggningar.

J. F. N.

Smiciklas [-tsik-], Tade, kroatisk historieforskare,
f. 1845, d. 1914, universitetsprofessor och
president i Sydslaviska akademien i Agram,
författade Poviest Hrratske (Kroatiens historia;
2 dlr 1879, 1882), Dvijestogodisnjica oslobodjenja
Slavonije
(Slavoniens historia, 1891), Spomenici o
Slavoniji u XVII vijeku
(1891) och utgaf i "Monumenta
spect. hist. slav. merid." A. Krcelic’ "Annuae 1748
-67". I Sydslaviska akad:s handl. ("Rad") publicerade
han minnesteckningar öfver Racki, Strossmayer,
Mazuranic (1892), Kukuljevic-Sakcinski m. fl. samt
kulturstudien Obrana i razvitak hrvatske narodne
ideje od 1790 do 1838 god
.

A–d J.

Smid 1. Smith (lat. Faber), Henrik, dansk humanist,
f. omkr. 1495 i Malmö, d. 1563, studerade 1514–19
i Rostock och Leipzig och användes redan då
vid korrekturläsning af skrifter af Kristiern
Pedersen. Efter hemkomsten gick han i tjänst
hos Hans Mikkelsen och var hans medhjälpare
vid öfv. af N. T., som utkom 1524. Han följde
också med honom, då Kristian II 1523 drog bort
till Nederländerna, och blef där 1528 inspärrad i
fängelse som veterlig lutheran, men befriades genom
konungens mellankomst. Under Grefvefejden 1534
återkom S. till sin födelsestad och blef 1536 sin
broder Herman Vägares efterträdare som vågmästare,
en befattning, som han innehade till sin död. Redan
1520 hade han utgett skolboken Hortulus synonymorum,
och efter 1536 utvecklade han ganska betydlig och
mångsidig författarverksamhet: en katekes (1537),
ett slags konkordans öfver de bibliska böckerna
(1560), hvilken af regeringen anbefalldes alla
kyrkor, och en latinsk ordbok (1563), innehållande
6,300 latinska ord med dansk öfv. Mest bekanta äro
dock hans örta- och läkarböcker (utg. 1546-57 och
samlade 1577), som ännu på 1800-talet omtryckts 3
gånger (sist 1867). Dessutom efterlämnade han en
handskrifven världskrönika, sedan 1006 i annalistisk
form, hvaraf utdrag (bd I) ha utgetts af H. Rördam i
"Hist. kildeskrifter" och af M. Weibull i "Samlingar
till Skånes historia" (bd 3, 1871). - Se M. Weibull,
"H. Smith" (i "Skånska samlingar" IV, 2, 1897).
E.Ebg.

Smidbart järn, metall. Se Järn, sp. 383.

Smide, metall., gemensamt namn för alla de metoder,
genom hvilka tackjärn förvandlas till smidigt järn. Se
vidare Bessemerprocessen, Franche-comté-smide,
Halfvallonsmide, Järn, sp. 381 o. f., Lancashireprocessen,
Martinprocessen och Tysksmide.

Smide, Smidning, mek., den operation, hvarigenom järn
eller andra metaller genom slag med hammare bringas
att förändra form och dimensioner. För att lättare
kunna smidas uppvärmas vanligen metallerna till röd-
eller hvitglödgning; dock kan en del metaller smidas
endast i kallt tillstånd, t. ex. zink, tenn och bly,
emedan de smälta redan vid
inträdande glödgningstemperatur, och några legeringar,
hvari dessa metaller i större mängd ingå, såsom
mässing, tombak och nysilfver, hvilka
bli spröda vid glödgning. De andra metallerna
kunna likaledes smidas i kallt tillstånd; men
genom kallhamringen förtätas de, bli hårdare
och styfvare samt förlora i tänjbarhet. Genom
uppvärmning och långsam afsvalning (utglödgning)
återtaga dock de kallhamrade metallerna sina förra
egenskaper. De vid smidning vanligaste arbetssätten
äro uträckning, stukning, ansättning, drifning,
böjning (bockning), skrotning, hålbildning och
svetsning. En mängd olika verktyg används vid dessa
arbetssätt. Se f. ö. Svetsning och Sänksmide. –
För arbetsstyckets upphettning användas smidesässjor
(smideshärdar), flamugnar (glöd- och vällugnar),
retort- eller muffelugnar samt elektriska anordningar.

G. S–n.

illustration placeholder
Smidning i landtlig svensk smedja (Västergötland).


Smideskol. Se Stenkol.

Smideskonsten har gamla anor; järnets bearbetning
omnämnes redan i de äldsta skriftliga sägnerna. Så
betecknas i 1 Mos. Tubalkain som den förste smeden,
israeliternas mästersmed, liksom Hefaistos hos
grekerna var eldens och smideskonstens gud och den
fornnordiska myten har att förtälja om Völund (Valund)
smed. Medan de forntida kulturfolken utvecklade mycken
skicklighet i bronsens gjutning och ciselering,
nyttjade de emellertid järnet hufvudsakligen till
enklare föremål, som kräfde större fasthet än bronsen,
såsom lansspetsar, svärdsklingor, yxor o. d. Om
smedsyrkets ganska höga ståndpunkt i Sverige under
järnåldern vittna t. ex. fibulor, hjälmar, eldstål,
nycklar och bultlås (se pl. I), sköldbucklor af järn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free