Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smolensk - Smolenski (Smolenitz), Konstantin - Smoler - Smolika - Smolka, Franciszek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämligen af Valdaihöjden. De viktigaste floderna i
S. äro: de för flottning kanaliserade Vazuza och
Ugra till Oka, Düna med Kasplja och Mezja, Dnjepr
med Vop, Vjazma, Sosj och Desna samt Gzjat, biflod
till Volga. Klimatet är fuktigt och rått. Jordbruket
lämnar blott under goda år tillräckligt med säd
för guv:s eget behof. Företrädesvis odlas hafre och
råg, därjämte äfven korn och bohvete samt lin och
hampa. Bristen på goda betesmarker utgör ett hinder
för boskapsskötseln; hästar och nötkreatur äro små
och svaga. Industrien lämnar hufvudsakligen läder,
olja, talg, brännvin och öl. Handeln, som främjas
af liflig samfärdsel på floderna, har i lin, trä,
husgerådssaker af trä, hafre, talg, läder och
olja sina viktigaste exportartiklar. Befolkningen
uppgick 1897 till 1,525,279 pers. samt beräknades
1914 till 2,163,600 pers., hvaraf i östra delen
mest bo stor-ryssar (omkr. 43 proc.), i västra
mest hvitryssar (omkr. 55 proc.). – 2. Hufvudstad i
nämnda guv., på ömse sidor om Dnjepr, vid Orel–Riga-
och Moskva–Warschau-banorna, är omgifven af tjocka,
ehuru nu mycket förfallna murar med 17 torn, och eger
f. ö. ruiner af ett citadell (kremlj), en jordvall
med fem stora bastioner samt flera utanverk, allt
lämningar af ett oerhördt stort fäste, som efter 1596
anlades af Boris Godunov. 75,183 inv. (1913). Bland
stadens många gamla, egendomliga kyrkor må särskildt
nämnas Maria-himmelsfärdskyrkan. Staden är hvarken
i industriellt eller kommersiellt hänseende af
någon betydenhet. Den omtalas redan under 800-talet
och eröfrades 882 af Oleg, förmyndare för Igor,
Ruriks son. 1395 och 1404 intogs staden af litauer,
men återeröfrades 1514 af ryssarna under Vasilij
Ivanovitj. Staden befästes af Boris Godunov,
belägrades af polske konungen Sigismund III 1609–11
och måste efter 20 månaders tappert försvar ge
sig. (De bägge försvararnas, Sjejns och Gortjakovs,
arkiv togs af svenskarna under Karl X Gustafs krig;
största delen däraf förvaras i Skoklostersamlingen
i Riksarkivet och utgafs 1912 genom J. V. Gautier af
ryska kejs. historie- och antikvitetssamfundet.) 1654
kom S. åter i ryssarnas händer. 1812 segrade
Napoleon I vid S. öfver ryssarna, hvarvid staden till
hälften blef uppbränd. – S. har alltid betraktats
som nyckeln till Moskva och var såväl under Karl
XII:s som Napoleon I:s krig i Ryssland en viktig
operationspunkt.
1–2. (J. F. N.)
Smolenski (S mö
len it z), Konstantin, grekisk militär, f. 1842,
son af krigsministern Leo-ni d a s S. och yngre
broder till krigsministern (1895-97) Nikolaus
S., studerade vid militärskolan i Bruxelles
och blef 1864 löjtnant vid artilleriet, där han
1895 befordrades till öfverste. Under kriget mot
Turkiet 1897 var han brigadchef. Som befälhafvare
för en härafdelning försvarade han med framgång
Revenipasset och ställningen vid Yelestino 30 april,
blef mycket populär samt utnämndes till general och,
i okt. 1897, till krigsminister, men afgick från
denna befattning i nov. 1898. I febr. 1899 tog han
afsked ur militärtjänsten, men ingick i febr. 1910
åter i aktiv tjänst som divisionsgeneral och ordf. i
revisionstribunalet, en nyskapad befattning,
hvars innehafvare jämte krigsministern skulle
vara försvarsväsendets till lands högste målsman
i fred. I maj 1911 lämnade han definitivt armén.
(TI. J-dt.)
Smoler [små^ej], Jan Ernst, vendisk språk-och
litteraturforskare, f. 1816 i preussiska Lausitz,
d. 1884 i Bautzen, studerade på gymnasiet i Baut-zen
och vid universitetet i Breslau, tog 1840 teologisk
examen, men fick af Fredrik Vilhelm IV ett preussiskt
statsunderstöd för slaviska språkstudier och bevistade
1841-42 Celakovskys föreläsningar i Breslau. Han
utgaf 1841-43 den stora samlingen vendiska folkvisor,
Pésnicki hornych a delnych iuziskich Serbow (2
bd) och s. å. ordböckerna Maly Serb abo Serbske a
némske rozmolwenja och Némsko-serbski slownik samt
öfversatte Celakovskys "Ohlas russkich pisrii" och
Königinhof-handskrif-ten. 1846 stiftade han i Bautzen
det nationella litteratursällskapet Maéica Srbska och
redigerade till 1852 dess tidskrift ("Casopis"). I
Leipzig medarbetade han på 1840-talet i Jordans
"Jahr-biicher fiir slavische literatur, kunst und
wissen-schaft", öfvertog ledningen däraf 1852-56,
utgaf 1862-64 "Zeitschrift fur slavische literatur,
kunst und wissenschaft", 1865-68 "Centralblätter fiir
slavische literatur und bibliographie" och från 1848
den lausitz-sorbiska tidningen "Tydenni no-viny"
(efter 1854 "Serbske noviny"). När det "sorbiska"
språket blef valfritt ämne i gymnasiet i Bautzen,
tjänstgjorde han som förste lärare däri 1850-59
och redigerade den skönlitterära månadsskriften
"Luzican" till 1881. Utom smärre läroböcker
på slaviska öfversatte han till tyska flera af
Hilferdings arbeten samt författade 1881 sin ännu
delvis otryckta själf biografi. I den "vendiska"
litteraturhistorien intar S. ett hedersrum genom sitt
flitiga, oegennyttiga kultur- och folkbildningsarbete.
A-d J.
Smolika, bergstopp. Se P i n d o s.
Smolka. 1. Franciszek S., polsk-österrikisk politiker,
f. 1810 i Kalusz (Galizien), d. 1899 i Lemberg,
juris doktor 1836, advokat i Lemberg 1840, fängslades
1841 för deltagande i den hemliga föreningen Mlada
Polska, som på demokratisk grund sökte pånyttföda
Polen, och dömdes efter 4-årigt rannsakningshäkte
till döden, men benådades och försattes i frihet,
ehuru med förlust af doktors- och advokattiteln,
som han återfick först 1848. Han blef då medlem af
Rada narodowa (Na-tionalrådet), undertecknade 1848
års petition till regeringen om Galiziens kraf och
var 1840-49 medlem af österrikiska riksdagen. Efter
oktoberdiplomets utfärdande 1861 uppträdde han åter i
det politiska lifvet och invaldes i riksrådet, där han
kraftigt ifrade för. federalismen och för Galiziens
fulla autonomi. Från den polska resningen 1863 höll
han sig tillbaka och deltog under de närmaste tio
åren ej i det politiska lifvet. 1875 blef han vice
president och var 1881-93 president i riksrådet samt
utnämndes 1893 till medlem af herrehuset, men drog
sig då tillbaka. Personligen var S. högt skattad. -
2. StanislawS., den föregåendes son, historiker,
f. 1850, blef 1876 professor i österrikisk historia
och 1883 professor i polsk historia vid Krakaus
universitet sarnt är chef för landsarkivet i Krakau
och direktör i Krakaus Gzartoryski-bibliotek. Han
är medlem af österrikiska herrehuset, led. af
vet. akad. i Krakau och var 1891-1903 dess
generalsekreterare. Bland hans många historiska
skrifter må nämnas Pol-nische annalen bis zum anfange
des XIII. jahr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
