Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smörjmedel - Smörjning - Smörjningsanordningar - Smörjoljerening - Smörjoljeundersökning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faktum torde kunna fastslås, att vid axlar och lager
med rå, ojämn yta, speciellt vid inslipning af
nya lager, grafittillsats till smörjolja visat
sig fördelaktig. Grafiten måste vara fri från
mineraliska beståndsdelar för att ej nöta på
metallytorna. Sannolikt utöfvar äfven ren grafit
en viss poler-verkan. Vid mycket höga lagertryck
och långsam irång torde grafiten minska verkan
af den direkta metallfriktionen. Vid inträffad
varmgång lär tillsats af grafithaltig olja bidraga
till snar afkylning af lagret och afvärjande af
driftstörningar. Vid olje-grafitsmörjning måste
tillses, att smörjnings-anordningarna äro lämpliga,
så att grafiten ej bildar afsättningar. som täppa
igen kanaler, eller af sättningar i maskinerna. Ur
emulsionsartad grafitoljeblandning, t. ex. oil
dag, fälles grafiten af vatten och sura ämnen.
E–t N–n.
Smörjning, mek., afser att nedsätta friktionen
mellan glidande metallytor hos maskindelar. Genom
smörjningen hindras metallytorna i större eller mindre
grad från att direkt beröra hvarandra. Härigenom
skydda de mot slitning och nötning, samtidigt som
den direkta torrfriktionen mellan metallytorna så
långt som möjligt ersattes med den afsevärdt mindre
inre friktionen hos smörjmedlet. Torrfriktionen har
nämligen mycket högre friktionskoefficient än den inro
friktionen i oljan. Därför bör torrfriktionsgraden
vara så liten som möjligt. Blir metallfriktionen för
stor, inträffar lätt varmgång. Smörjningsförloppet
är beroende af oljans vidhäftningsförmåga till
metallytorna, dess tjockflutenhet l. viskositet,
temperaturen, de glidande metallytornas relativa
hastighet och trycket på metallytorna. Genom
vidhäftningsförmågan fästes oljan på metallytorna,
så att glidningen kommer att sko inne i oljeskiktet,
så länge detta är helt. Vidare pressas oljan genom
kapillärkrafternas verkan in mellan metallytorna
särskildt på ställen, där de äro tryckta nära intill
hvarandra. Feta oljor ha god vidhäftningsförmåga. Hos
mineraloljorna är denna ej fullt så stor, men ökas
med viskositeten, så att tjocka mineraloljor häfta
bättre vid metall än tunnare. En tjockare olja
pressas ej så lätt ut från mellanrummet mellan
metallytorna som en tunn. – Viskositeten är ett
mått på den inre friktionen hos en olja och står
därigenom i direkt samband med smörjningsförmågan. En
tunn olja smörjer ur denna synpunkt sedt bättre
än en tjock. Viskositeten och oljefriktionen äro
i hög grad beroende af temperaturen, ty vid högre
temperaturer bli oljor hastigt tunnflytande. Denna
viskositetsminskning är mindre hos feta oljor än
hos mineraloljor. - Sambandet mellan riskositeten,
hastigheten och trycket kan uttryckas sålunda: vid
stor hastighet och lågt tryck bör man använda tunn
olja, vid stor hastighet och måttligt högt tryck
bör man använda olja med medelstor viskositet och
vid liten eller medelstor hastighet och högt tryck
tjock olja. Vid svårartade smörjningsförhållanden,
såsom vid mycket stora hastigheter och höga
tryck, användas speciella anordningar, såsom
vattenkylning. I allmänhet bör man smörja med så
tunna oljor som möjligt, men den undre gränsen för
tillåten viskositet är beroende på nödvändigheten
af, att oljan har tillräcklig vidhäftningsförmåga,
så att den ej pressas ut ur lagret med åtföljande
för stor metallfriktionsgrad
(varmgång). Ett smörjmedels praktiska användbarhet är
beroende äfven på ekonomiska förhållanden, såsom pris
och förbrukning. Genom användning af de. lämpligaste
smörjanordningarna (se Smörjapparat) och oljerening
bringas dessa faktorer att spela en mera underordnad roll.
E-t N-n.
Smörjningsanordningar. Se Lokomotiv, sp. 1020.
Smörjoljerening, mek. Oljor, som längre tid användts
i ringsmörjningslager liksom annan använd smörjolja
och spillolja, kunna renas genom filtrering. I
handeln finnas goda oljereningsapparater. Genom
filtreringen aflägsnas fasta partiklar, såsom damm,
metallstoft och asfaltfällning, vidare vatten och
äfven kolloidalt utfällda sönderdelningsprodukter i
oljan. Dylik filtrerad olja är mörkare till färgen,
vanligen tjockare och med större halt fria syror
än den ursprungliga oljan. Oftast är den mättad på
asfaltämnen, hvarför sådana vid fortsatt användning
genom ytterligare Juftoxidation utfalla. För sådana
smörjningsändamål, där förhållandena ej kräfva högsta
möjliga kvalitet hos oljan, kan äfven flera gånger
filtrerad olja användas, förutsatt att den är af
lämplig viskositet.
E-t N-n.
Smörjoljeundersökning, mek., utföres i syfte att lära
känna oljors egenskaper De viktigaste bestämningarna
därvid äro följande: 1. Specifik vikt bestämmes med
areometer. Sp. v. är ofta mycket karakteristisk
för oljor. Den är dessutom det egenskapstal, som
lättast kan bestämmas, t. ex. då det snabbt gäller
att jämföra olika delar af ett och samma oljeparti. –
2. Viskositet är ett mått på oljors tjockflutenhet
och anger förhållandet mellan utflytningstiden för
200 kbcm. olja i "Englers viskosimeter" vid en bestämd
temperatur och utflytningstiden för samma volym vatten
vid + 20° C. Helst bör viskositeten bestämmas vid en
serie olika temperaturer, t. ex. 20, 50, 80 och 100°
C., och ett diagram uppgöras öfver sambandet mellan
viskositeten och temperaturen. -
3. Flampunkt, d. v. s. den temperatur,
vid hvilken en vätska afger antändbara
ångor, bestämmes hos smörjoljor antingen i
Pensky-Martens apparat med sluten degel eller i
Marcussons apparat med öppen degel. Vid den
förra apparaten iakttages genom flampunkten
närvaro äfven af små mängder lättflammande oljor.
Flampunkten, hvilken hos lågflammande oljor,
t. ex. fotogen, är ett mått på eldfarligheten,
är vid mineralsmörjoljor ett mått på oljans
jämna beskaffenhet. Hos mineraloljor, som ha
lika viskositet, men olika flampunkt, anger en
högre flampunkt bättre raffineringsgrad och
mera enhetlig sammansättning. –
4. Förhållande i köld. Vid oljor, som
användas utomhus eller vintertid i ej uppvärmda
lokaler, spelar konsistensen vid lägre temperaturer
en afsevärd roll. Oljorna ha liksom kolloida
substanser i allmänhet ej någon konstant
stelningspunkt, utan öfvergå småningom från
flytande till fast tillstånd. Genom frysningsprof
kan konsistensen bestämmas vid olika
temperaturer, och följande beteckningar
ange på ett praktiskt sätt en lämplig skala: tunn
oljekonsistens, tjock dito, tunn vaselinkonsistens,
tjock dito, talgkonsistens. Vid oljekonsistens
flyter oljan, vid vaselinkonsistens är den kort och
vid talgkonsistens fast. –
5. Fria syror bestämmas titrimetriskt med känd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
