Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snabbeldsvapen - Snabbladdare - Snabbskjutande pjäs - Snabbskifningskonst - Snabbsvarfstål - Snabbtelegraf - Snabbvingar - Snabel - Snabelbaggar - Snabelbjörn - Snabelmöss - Snabelsko - Snabelsvärmare - Snack, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snabbladdare-Snack
90
daningsarbete, som på 1890-talet skedde inom
artilleriet och hvarigenom artilleripjäsernas
eldhastighet ökades till fyra- ä femdubbla
värdet, fick denna benämning jämte benämningen
snabbskjutande pjäs för en tid allmänt burskap. De
mest typiska snabbeldsvapnen äro kulsprutorna och
maskinkanonerna. Sedan de nya vapnen blifvit allmänt
införda, faller benämningen vanligen ur bruk. Jfr
Kanon, sp. 785. G. af Wdt,
Snabbladdare, krigsv., kallades en af ryske
vapenfabrikanten Brink konstruerad patronhållare,
afsedd att fästas på ett bakladdningsgevär utan
repeterinrättning för att öka dess skjuthastighet. Den
består af ett magasin af lackeradt papp med
10 vertikala hål för patronernas smalare del
samt en hållare 1. järnbleckshylsa, som omsluter
och fästes vid gevärsstockens undre del, framför
bakladdninssmekanismen. Se Magasinsgevär. ~
fi. W. W.*
Snabbskjutande pjäs. Se Snabbelds vapen.
Snabbskrifningskonst. Se Stenograf!.
Snabbsvarfstål, tekn. Se Specialstål.
Snabbtelegraf. Se Telegraf.
Snabbvingar, zool., benämning på två till
fam. Lyccenidcti (se d. o.) hörande dagfjärilssläkten,
Ze-pliyrus och Thecla, omfattande tills. 6 svenska
arter, de flesta i bakvingarnas utkant med små korta,
svanslika bihang samt på undersidan tecknade med
hvita tvärstreck eller fläckar. Hos släktet Zephyrus
utmärkas honorna genom lifligare färgad öfversida.än
hannarna. Så har hannen af björk-.s n a b b v i n g
e n (Z. betulce), 28-42 mm., nästan
Björksnabbvinge, hona.
enfärgadt svartbruna vingar, medan hon un (se
fig.) har en stor, rödgul fläck på de främre. Denna
art ses i landets södra del ofta i trädgårdarna
flyga omkring i fruktträdens kronor. Den något
mindre e k-s n a b b v i n g e n (Z. quercus) har
likaledes ofvan svårtbruna vingar, hos hannen med
mörkblå glans, hos honan med glänsande ljusblå färg
på fram-vingarnas inre och bakre del. Arten vistas
i södra Sverige uteslutande i ekarnas kronor. Yår
minsta ’.’23-28 mm.) och allmännaste snabbvinge
är h a 1-lonsnabbvingen (Thecla rubi), som saknar
tydliga svansutskott och igenkännes på öfversidans
mörkbruna och undersidans gröna färg, med eller utan
hvita prickar på bakvingarna. Denna fjäril hvilar
med uppåt hopslagna vingar på hallonbuskarnas blad,
hvarvid vingarnas gröna färg nära öfverensstämmer
med bladens. G. A-z.
Snabel, zool., benämnes hos ryggradsdjuren i allmänhet
en förlängning af näsan. (Om snabeln hos elefanten se
Elefantdjuren.) Dock in°;år stundom (hos vissa fiskar)
luktorganet icke i den
likaledes som snabel betecknade förlängningen af
hufvudcts främsta del. Hos de ryggradslösa djuren
utgöras antingen de som snabel betecknade bildningarna
af främsta delen af tarmkanalen, såsom hos flera
maskar, eller är en del af hufvudet näbb-formigt
utdragen, såsom hos snabelbaggarna (se Viflar), eller
ock bildas den af mundelarna, såsom fallet är hos
de med sugsnabel eller sugmun försedda insekterna.
J,-e.
Snabelbaggar, zool. Se V i f l a r.
Snabelbjörn, C o a t i 1. C u a t i, zool. Se N
ä s-björnsläktet.
Snabelmöss 1. Elefantnäbbmöss, Macro-scelididce,
zool., en till ordn. Insectivora (insekt-ät a r e)
hörande däggdjursfamilj. Dithörande former utmärkas
till det yttre genom långt utdragen nos, kort, tjock
kropp och förlängda bakben.
ögon och öronmusslor äro mycket stora. Stortån
är förkrympt eller saknas. Märkligare äro dock
egendomligheterna i den inre byggnaden: förekomsten
af en stor blindtarm, af två rötter hos bakersta
öfre framtanden hos en art och saknaden af öfre
framtänder hos andra, förekomsten af endast två äkta
kindtänder i hvardera öfverkäken, sammanväx-ningen
af sken- och vadben m. m. Kroppsstorleken (förutom
svansen) växlar mellan 10 och 30 cm. Snabelmössens
förekomst är inskränkt till Afrika: de träffas mest
i steniga trakter, mellan buskar och gräs, där do
jaga insekter. Yid minsta buller försvinna de i
någon jordhåla, eller dölja de sig mellan stenarna,
och enär pälsens färg hos flertalet öfverensstämmer
med omgifningarnas, undgå de lätt sina förföljare. De
flesta snabelmössen äro i rörelse om dagen och ej
nattdjur som flertalet öfriga insektätare. Man skiljer
på tre hithörande, hvarandra mycket närstående
släkten, som tills, innefatta omkr. 30 arter.
I"-e.
Snabelsko. Se Skodon, sp. 1036 med fig.
Snabelsvärmare, zool. Se Deilephila.
Snack, Peter, ämbetsman, f. 9 febr. 1632 i Nyköping,
d. 31 juli 1713 i Stockholm, blef 1653 hof kontrollör
hos drottning Kristina, 1655 kanslist och 1661
advokatfiskal i Bergskollegium, 1667 sekreterare
i Kammararkivet, 1668 assessor i Kammarrevisionen,
med rätt att disponera stora-sjötullsmedlen i Sverige
och Finland, 1681 medlem i likvidationskommissionen
och 1685 direktör i nämnda revision. Han adlades 1688
(före adlandet hette han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
