Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 117-118 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snickeri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fastnitade på tvärslåarna, en konstruktion, som
ännu används allmänt på landet vid lador och
uthusbyggnader och för öfrigt, då man hastigt vill
spika ihop en dörr. De konstruktiva element, som
denna medeltida smideskonst upptog till dekorativ
behandling, äro företrädesvis gångjärnsskänkeln,
nyckelskylten och det ringformiga handtaget med sitt
plåtbeslag. Gångjärnsskänklarna få grenar med blad och
blommor (fig. 12), och hela dörren fylles småningom
med plåtornament. I Spanien upptog man i stället
nithufvudena som dekorationsmotiv (fig. 13). Bräderna
nitades där

Fig. 13. Port till Casa de los inocentes i Córdoba.

Fig. 14. Porten till Casa del ayuntamiento i Sevilla.

merendels på ett ramverk. Nithufvudena bibehöllos
sedermera som ett dekorationsmotiv, äfven då porten
utfördes af fyllningar och ramstycken (fig. 14). I
Stockholm finnas ännu kvar gamla 1600-talsportar,
hvilkas yttersida består af bräder, fastnitade på
en inre stomme. Nithufvudena, portklappen med sitt
beslag och låsskylten spela äfven här en viktig roll
i dekoreringen. Bräderna

Fig. 15 A. Fig. 15 B. Ytterportar i Stockholm (inre staden), från 1600-talet.

äro antingen på varierande sätt snedställda (fig. 15
A), eller ock äro i dem utkälade rombiska figurer
(fig. 15 B).

Vanliga innerdörrar göras antingen som enkeldörrar
med ett breddmått af intill 1,1 m. och med en höjd
af 2,1 à 2,2 m., eller ock, om karmens dagermått
är bredare, anordnas dubbeldörrar (flygeldörrar,
döbattanger). Dessa göras i allmänhet dubbelt så
höga som breda. Vanliga måtten i våra boningsrum äro
2,4 x 1,2 m. Anordningen med dubbeldörrar – naturligt
vid stora ytterportar – utträngde i senrenässansens och
barockens stora höga slottssalar den äldre enkeldörren
och gjorde under 1700- och 1800-talen sitt segertåg
in till och med i det enklaste hem. På senaste tiden
synas enkeldörrar åter ha kommit till heders. I små
våningar kan det vid vissa tillfällen vara önskvärdt
att af två rum göra ett. Dörrhålet göres då 2,5 à
4 m. bredt och så högt, som taklisten tillåter. Det
stänges med skjutdörrar, om rummens bredd det medger,
eljest med vikdörrar. Skjutdörrarna hängas på hjul,
som rulla på en järnskena, uppsatt i ett mellan två
väggar bildadt mellanrum, i hvilket dörren eller
dörrhalfvan skjutes in. Vid vanlig rumshöjd är
skjutdörrsanordningen estetiskt otillfredsställande;
öppningen och dörren bli för stora enheter i
förhållande till allt annat i rummen. Är utrymmet
på sidorna om den stora dörröppningen icke så stort,
att en skjutdörrshalfva kan skjutas in, måste vikdörr
användas; man uppdelar då de båda dörrhalfvorna i
två eller flera partier, af hvilka partiet närmast
karmen hänges på gångjärn från karmen,

Fig. 17. Roterande vindfångsdörrar.

förekomma drag, kan icke svängdörr användas, utan såväl
inre som yttre dörren måste förses med lås och
gångjärn på vanligt sätt. Vid kyrkor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>