Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socialdemokraten - Socialdemokraten - Socialdemokraten - Socialdemokrati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
partiets. Under storstrejken 1909 redigerade
Socialdemokratens redaktion den af strejkledningen
utgifna tidningen "Svaret".
Bland tidningens medarbetare under åren må utom de
förut nämnde antecknas H. Bergegren, K. Tengdahl,
K. Gabrielsson, Fr. Nilsson, Sv. Persson, A. Örne,
E. A. Hedén, litteraturrecensent, och fru A. Branting,
teaterrecensent. Tidningen utkom först med ett
nummer i veckan, var jan.–maj 1887 halfveckotidning,
men återgick sedan till veckotidning. Från 1 april
1890 har den utkommit som daglig morgontidning. Dess
format, från början endast fyrspaltigt och fyrsidigt,
har efter hand utvidgats, och den utkommer numera
i ett fullt modernt sex- till sjuspaltigt format
med ett sidoantal, som kan stiga till 32. Sedan
1910 utges tidningen i två upplagor, en landsorts-
och en hufvudstadsupplaga. Dagliga upplagorna uppgå
sammanlagdt till omkr. 40,000 ex., hvaraf större
delen utgöres af fasta prenumeranter. Tidningen eges
af en på andelar byggd ekonomisk förening, till
hvilken äro anslutna andelsegande fackföreningar
och politiska organisationer inom Stockholms stad
samt Stockholms och Uppsala län och tillhörande
det socialdemokratiska arbetarpartiet. Tidningens
redaktions- och administrationslokaler, sätteri och
tryckeri äro sedan 1901 inrymda i Folkets hus.
Socialdemokraten, dansk daglig tidning, som började
utkomma 1874 som organ för de nybildade danska
fackföreningarna under redaktion af A. Mundberg. Bland
dess redaktörer märkas E. Winblad (1881–1911)
och F. J. Borgbjerg (1911 ff.). Tidningen är
f. n. en af Danmarks mest spridda och inflytelserika.
Socialdemokraten, norsk daglig tidning, som är en
fortsättning af det af boktryckaren Chr. H. Knudsen
i maj 1884 uppsatta och af honom redigerade
veckobladet "Vort arbeide" samt sedan nyåret 1886
utkommit i Kristiania, i början som ett privat,
men från 1893 som ett af partiorganisationen
öfvertaget och för dess räkning skött företag.
K. V. H.
Socialdemokrati (af lat. socialis,
samhällelig, och demokrati, folkvälde), en
politisk partibeteckning, som används af och om
socialistiska arbetarpartier i skilda länder efter
mönstret af Socialdemokratiska arbetarpartiet (Die
socialdemokratische arbeiterpartei) i Tyskland
af år 1869. Partibeteckningen är ett uttryck för
dessa partiers syfte att omdana det bestående
"borgerliga" och "kapitalistiska" (se Kapitalism)
samhället i socialistisk anda (se Socialism) genom att
organisera arbetarklassen, folkets stora massa, till
revolutionär klasskamp för eröfring af den allmänna
och lika rösträtten samt, med majoritet i de statliga
och kommunala representationerna, den politiska
makten (folkvälde). Partiskiljande programpunkter
– från andra radikala folkpartier i länder, där
allmän rösträtt i princip är genomförd – utgöra
framför allt klasskampen och socialiseringen af de
viktigaste produktionsmedlen. Den socialdemokratiska
partibildningen leder sitt ursprung från Marx och Engels
(se dessa och Socialism) och
den revolutionära propaganda, som utgick från
Internationalen (se d. o.). De socialdemokratiska
partiernas betydelse i skilda länder under senaste årtionden är
hänförlig till arbetarrörelsens växande omfattning
och den moderna samhällsutvecklingens obestridliga
tendenser till ökad stats- och kommunaldrift samt ett
allsidigare upptagande af arbetarfrågan (se d. o.),
genom den moderna socialpolitiken (se d. o.). De
partiskiljande programpunkterna ha i öfrigt gjort
sig mindre gällande utom i stridigheter mellan
olika partiriktningar (se Revisionism och
Syndikalism).
Tysklands första socialistiska arbetarparti, Der
allgemeine deutsche arbeiterverein, bildades af
Lassalle 1863 genom afsöndring från liberalismens
"borgerliga" demokratiska flygel (Fortschrittspartei,
framstegspartiet). I en rad stridsskrifter och
föredrag, hvilkas glänsande talang och bitande
skärpa fäste hela Tysklands blickar på den väldige
agitatorn, nedref Lassalle i stora arbetarkretsar tron
på de härskande lärorna om naturlig harmoni mellan
kapital och arbete och om statens "nattväktar-roll",
som han kallade dess non-intervention i det
ekonomiska lifvet, och öppnade i stället sinnena
för den moderna socialismens åskådningssätt. Som
eminent praktisk politiker betonade han dock på
samma gång mycket starkt de närmaste målen: allmän
rösträtt samt i socialt afseende som öfvergångsförslag
produktionsföreningar med statskredit. Efter Lassalles
död (1864) framträdde rörelsens nationella karaktär
ensidigare; de lassalleska öfvergångsförslagen
tillmättes betydelse som grunddogmer, och under
v. Schweitzers ledning blef förbindelsen med den
bismarckska regeringen betänkligt intim. Dessa
omständigheter föranledde bildandet af ett nytt
socialdemokratiskt arbetarparti i Eisenach 1869, under
ledning af Marx’ vän, skriftställaren W. Liebknecht,
som för sina åsikter lyckades vinna den unge energiske
svarfvarmästaren Aug. Bebel, redan inflytelserik
ledare i arbetarföreningar. Eisenacharna, som
de kallades i motsats till Lassalleanerna, voro
internationella och republikaner samt ställde sig i
allo på rent marxistisk grund. De båda fraktionerna
bekämpade i början hvarandra häftigt, men tillväxte
dock båda i styrka och antal, trots ständiga
förföljelser med både polisens och domstolarnas
hjälp. Det alltmer stegrade trycket uppifrån, som 1874
tog sig uttryck i föreningsrättens upphäfvande för
socialisterna i Preussen, åstadkom dock slutligen en
sammansmältning af de bägge riktningarna och bildandet
af Tysklands socialistiska arbetarparti i Gotha
1875. "Gotha-programmet", länge nästan oförändradt
gällande som den tyska socialdemokratiens officiella
program, innehöll följande hufvudpunkter:
"I. Arbetet är källan till all rikedom och all
kultur, och då allmängagneligt arbete är möjligt
endast genom samhället, tillhör hela arbetsprodukten
samhället, d. v. s. alla dess medlemmar, under allmän
arbetsskyldighet och med lika rätt efter hvars och
ens förnuftsenliga behof. I det nuv. samhället äro
arbetsmedlen monopol för kapitalistklassen; det
arbetarklassens beroende, som däraf är en följd,
är orsaken till eländet och träldomen i alla dess
former. Arbetets frigörelse kräfver, att arbetsmedlen
förvandlas till samhällets gemensamma egendom och
att produktionen samhälleligt regleras samt att
arbetets afkastning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
