- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
217-218

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom protoplasmans hudskikt. Först efter molekylens
hydrolytiska spjälkning genom enzym (se nedan)
blir en förflyttning till andra växtdelar möjlig
(jfr Kolhydrat, sp. 534).

Rörsockret bildar vid långsam kristallisation stora
prismatiska kristaller, hörande till det monoklina
systemet (kandisocker, se d. o.). Det
smälter vid 160° C. och stelnar sedan till en amorf,
glasig massa, som dock efter någon tid åter blir
kristallinisk. Vid starkare upphettning sönderdelas
det under afspaltning af vatten och ger amorfa,
brunfärgade ämnen (karamell, sockerkulör). Det är
mycket lättlösligt i vatten, redan i hälften af sin
vikt vid 20°. Lösningarna äro optiskt högervridande,
hvilket ligger till grund för bestämning af
sockerhalten i sockerbetor o. a. växter, i sirap,
råsocker m. m. (se Sackarimetri). Med
baser bildar rörsockret sackarat (se d. o.). Det
är en disackarid (se Sockerarter, sp. 228)
och ger vid hydrolytisk spjälkning medelst utspädda
syror eller enzym en molekyl drufsocker och en
molekyl fruktsocker, en blandning, som kallas
invertsocker (se d. o.). Rörsocker är alltså
en anhydrid af de 2 nämnda sockerarterna; och då
detsamma saknar monosackaridernas reducerande
egenskaper (se reaktionerna med silfver- och
kopparlösning i art. Sockerarter, sp. 228), måste
de 2 monosackaridernas aldehyd och ketongrupper ha
medverkat vid anhydridbildningen, så att de icke
finnas kvar som sådana i rörsockret. Däremot är
rörsockret, i motsats till de enkla sockerarterna,
beständigt mot baser, såsom kali, natron och
kalk, hvilket är af väsentlig betydelse för
sockrets framställning ur sockerrör och betor (se
nedan). Rörsockret är icke direkt jäsbart, utan måste
först spjälkas till enkla sockerarter, innan det
undergår alkoholjäsning. Men då jästsvampen afsöndrar
enzymet invertas, som har denna spjälkande
verkan, kan en rörsockerlösning småningom förjäsas
af vanlig alkoholjäst.

Framställning. A. Ur sockerröret. Den tekniska
sockerframställningen innebär endast ett afskiljande
i fast form af det i vissa växtdelar befintliga,
färdigbildade sockret. Af alla sockerproducerande
växter äro sockerröret och sockerbetan de utan all
jämförelse viktigaste. Tidigast, troligen omkr. 500
e. Kr., synes tillverkningen af socker i större
skala, genom indunstning af sockerrörets saft,
ha egt rum i Ostindien; därifrån utbredde sig
sockerrörets odling inom tropiska och subtropiska
länder (se därom vidare Sockerröret). På många
håll står dock ännu sockerrörets bearbetning till
socker på en mycket primitiv ståndpunkt. Saftens
utpressning medelst roterande valsar af gjutjärn
sker ofta ej fullständigare, än att 15-30 proc. af
hela sockerhalten stanna kvar i pressåterstoden,
den s. k. bagassen, hvilken ej har bättre användning
än som bränsle under sockerpannorna. I dessa sker
sedan saftens inkokning under tillsats af en ringa
mängd, 0,2-0,5 proc., kalk. I följd af saftens
halt af invertsocker samt kokningens utförande vid
lufttillträde blir saften under indunstningen starkt
mörkfärgad. Sedan dess sp. v. genom indunstningen
stigit till 1,21, afbrytes kokningen, och den
klara lösningen aftappas från bottensatsen i andra
pannor, där inkokningen fortsattes, tills sockret
kristalliserar ut. Numera äro dock de större
sockerfabrikerna äfven i tropikerna, t. ex. på Java, Cuba,
Hawaii, utrustade med lika fullkomnade hjälpmedel för
saftens filtrering och indunstning samt sockrets
skiljande från sirap som de bästa europeiska
betsockerfabrikerna. Och härigenom har, hvad man
en lång tid ansåg otänkbart, sockertillverkningen i
tropikerna under senare tider kunnat hålla jämna steg
med betsockertillverkningen i de tempererade länderna
(jfr nedan, sp. 225). Så t. ex. har Cubas produktion
af socker från 815,894 ton året 1892-93 stigit ända
till 2,428,537 ton 1912-13. Sockrets utdragande
i diffusörer (se nedan) har man dock ej kunnat
tillämpa på sockerröret. Sockerbehållningen i de
bättre tropiska fabrikerna håller sig vid omkr. 10
proc. af sockerrörets vikt, vid en ursprunglig
sockerhalt i detta af 14-18 proc. För 1908-09 har
man beräknat produktionen af socker ur sockerröret,
s. k. kolonialsocker, till omkr. 7,650 mill. ton,
hvaraf i Brittiska Indien erhållits 1,87, på Cuba
1,5 samt på Java 1,24 mill. ton. Mera orent, gult
eller brunt, kolonialråsocker benämnes stundom
maskovad. Ibland renas det på produktionsorten
genom att öfvertäckas med våt lera, hvars vatten
undantränger den råsockret vidhängande sirapen. Detta
kring midten af 1500-talet uppfunna förfaringssätt
kallas däckning, och det sålunda renade
sockret går stundom under namn af terre-socker
l. kassonad. Det mesta kolonialsockret raffineras
emellertid i Förenta staterna och i England,
hvarvid en värdefull matsirap (se Sirap) erhålles
som biprodukt.

B. Tillverkning af socker ur betor omfattar följande
olika processer: 1) sockersaftens framställning;
2) dess rening; 3) dess inkokning; 4) råsockrets
skiljande från sirapen; och 5) dess raffinering.

illustration placeholder
Fig. 1. Diffusörer.


1) Sockersaftens framställning. Det äldre
förfaringssättet härvid, som bestod i betornas
sönderrifning och betmosets pressning i presspåsar,
är numera h. o. h. undanträngt af den s. k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:37:22 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free