Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 221-222 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nedre del försedd med ett stort antal kokrör (se
fig. 2 III), som tillsammans ha en mycket stor yta,
liksom tuberna i en ångpanna, och som upphettas af
ångan från näst föregående panna i systemet, med
undantag af pannan n:r 1, hvars kokrör upphettas
medelst ånga från en vanlig ångpanna. För att
detta afdunstningssystem skall bli möjligt, måste
naturligtvis kokningen i de särskilda pannorna ske vid
fallande temperatur, t. ex. för ett system af 5 pannor
vid omkr.: I, 112°, II, 100°, III, 87°, IV, 74° och V,
60°. Ångan från I är då tillräckligt varm att hålla
saften i II kokande vid 100° o. s. v. Koktemperaturen
bestämmes af trycket i de olika pannorna, hvilket
åter regleras medelst en luftpump. För att t. ex. i
sista pannan bringa ned koktemperaturen till 60° måste
trycket sänkas till omkr. 150 mm. kvicksilfver. Den
från filtrerpressarna kommande tunnsaften, som i
allmänhet har en sockerhalt af 11-13 proc., införes
i pannan I och suges därifrån successivt öfver i
de följande pannorna. Då saften passerat den sista,
är den i allmänhet koncentrerad till en halt af 55 à
60 proc. fasta ämnen och kallas nu tjocksaft. Den
sista inkokningen, för sockrets erhållande i
fast form, försiggår i en särskild vakuumpanna,
skild från de föregående. Här kokas saften, tills
den håller blott omkr. 7 proc. vatten, jämte 85
proc. socker och omkr. 8 proc. icke sockerartade
ämnen. Kokningen sker här, som det heter, "på korn",
d. v. s. tills större delen af sockret afskilts i fast
form som små kristaller, inbäddade i en tjock sirap
af mättad sockerlösning. - 4) Råsockrets skiljande
från sirapen. Den från sista vakuumpannan uttappade,
trögflytande kristallgröten, fyllmassan, får under
omröring i s. k. "sudmaischar" afsvalna till ungefär
50°, hvarunder ytterligare något socker kristalliserar
ut, samt öfverföres därpå i trumformade centrifuger med genomborrade väggar (fig. 3),
täckta af finmaskig mässingstrådsväf. När nu dessa
försättas i snabb rotation (800-1,000 hvarf i
minuten), utslungas den sockret vidhängande
sirapen och uppfångas af den centrifugen
omgifvande manteln.

Fig. 3. Råsockercentrifug

Man erhåller på detta sätt
råsockerfabrikernas första och viktigaste
slutprodukt, råsocker I. Sirapen inkokas på nytt, långsamt i vakuum
"på korn", d. v. s. så, att ytterligare en del
socker kristalliserar ut. Sockrets afskiljande,
hvilket nu på grund af den stora mängden
främmande ämnen i sirapen sker mycket långsamt,
får därefter fortgå vid ungefär 40° under 3-5
veckor i liggande, med rörverk försedda cylindrar,
s. k. kristallisatorer. J. Bock (d. 1914 i Weimar) har
nämligen visat, att en fortsatt omröring väsentligt
underlättar och påskyndar sockrets (så väl som många
andra ämnens) utkristallisering ur tjockflytande
lösningar. Det sålunda efter andra inkokningen medelst
centrifugering utvunna sockret benämnes råsocker II,
bocksocker l. eftersocker och är mindre rent och
starkare brunfärgadt än I. Till sist erhålles en
sirap, som innehåller så mycket främmande ämnen, att
det däri kvarvarande sockret icke vidare genom enbart
indunstning kan bringas att kristallisera. Denna
affallsprodukt vid råsockertillverkningen benämnes
restsirap l. melass (se d. o.) och utgör en
tjockflytande, brunsvart, illasmakando vätska.

Afkastningen af produkter vid en betsockerfabrik kan
för 100 kg. betor med 16 proc. socker beräknas till
vid pass följande:

13,5	kg.	råsocker	I,	à 96	proc.	=	12,96	kg.	socker.
1,2	»	»	II,	à 92	»	=	1,10	»	»
2,0	»	melass		à 50	»	=	1,00	»	»
		Summa					15,06	kg. socker.

Härtill komma som biprodukter: 50
kg. pressad eller 6 kg. torkad snitsel samt 10
kg. slamkalk. Fabrikationsförlusten i socker utgör
O,7-1 proc. af betvikten och beror till större
delen, O,5 proc., på ofullständig utlakning vid
diffusionsprocessen, hvartill kommer förlust
genom ofullständig uttvättning af slamkalken
m. m. - 5) Råsockrets raffinering. Då råsockret
har en mer eller mindre gulbrun färg och därjämte,
åtminstone då det erhållits ur hvitbetor, i följd af
vidhängande sirap en obehaglig bismak, används det
sällan som sådant, utan renas eller raffineras först
till hvitt socker, raffinad. Detta sker dock
vanligen ej i råsockerfabrikerna, utan i särskilda
sockerraffinaderier. Enklast sker raffineringen genom
s. k. däckning, som består däri, att råsockret
fuktas med ren sockerlösning och centrifugeras,
hvarvid den sockerkornen vidhängande sirapen slungas
bort. Denna enkla raffineringsmetod kan dock användas
endast för ett i och för sig tämligen rent, af
stora kristaller bestående råsocker. Bättre sorter
på detta sätt framställd raffinad benämnas stundom
kristallsocker, sämre gå under namn af melis, farin och pilé. I de flesta fall måste emellertid
det genom däckning renade råsockret för fullständig
raffinering ånyo lösas i vatten, lösningen renas
med kalk och satureras (mättas) med kolsyra eller
svafvelsyrlighet. Lösningen kallas nu klärsel och blir slutligen, för fullständig affärgning,
i värme filtrerad genom höga cylindrar, fyllda med
benkol (se d. o.). Den sålunda renade tjocksaften
inkokas i vakuum "på korn" (se ofvan under 3) till en
"fyllmassa" med ungefär 10 proc. vattenhalt. Till
sist formas sockret efter många olika metoder
till toppsocker eller bitsocker, så framt det ej
efter centrifugering sändes i handeln som löst
kristallsocker. Vid tilverkning af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>