Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sofia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
255
Sofia
256
ihågkommas, och 1913 invigdes Oskars och Sofias
guldbröllopshem (se d. o.). Bland de många af
drottning S. beskyddade och understödda eller
efter henne uppkallade institutionerna må
följande nämnas: Sällskapet för inrättande af
småbarnsskolor, föreningen Lapska missionens
vänner, där hon efter prinsessan Eugénies död
många år var en synnerligen intresserad ordf.,
Stockholms stadsmission, K. F. U. K. och K. F. U. M.,
Drottning Sofias förening till understödjande af
härens och flottans sjukvård (se Drottning Sofias
förening) och Skolhemmet för blinda döfstumma
och sinnesslöa (Drottning Sofias stiftelse; se
d. o.) samt åtskilliga välgörenhetsinrättningar
i Norge, såsom Eugeniastiftelsen, Kristianias
börnehjem, Börnehjemmet i Kvsenangen (Finmarken),
Samariterforeningen, Unge kvinders kristlige samfund,
det genom medel ur Oskars II:s jubileumsfond uppförda
vanförehemmet Sophies minde i Skaadalen vid Kristiania
och det genom drottningens understöd upprättade
kustsanatoriet vid Fredriksvsern. - Hufvudföremålet
för drottning S:s hängifna omsorger om sjukvården var
utvecklingen och höjandet af sjuksköterskebildningen i
Sverige, l jan. 1884 invigdes det på hennes bekostnad
inrättade Hemmet för sjuksköterskor, tillökadt
l april 1885 med en "sjukafdelning" och då kalladt
Drottningens sjukhem, som utbildade de första skolade
sjuksköterskorna i vårt land. Tack vare drottningens
initiativ och frikostiga penningbidrag både af henne
och Oskar II kunde emellertid detta hem snart utvidgas
till en stor anstalt, som på samma gång tjänstgör
som särskildt sjukhus, hennes älsklingsskapelse,
Sophiahemmet (se d. o.). - Se E. Melander, "Drottning
Sophia. Några minnesblad" (1914; 3:e uppl. 1915).
2. L.S. 3. G.W.*
Sofia, svenska prinsessor. 1. S., dotter af Gustaf
I och Margareta Leijonhufvud, f. 29 okt. 1547 på
Stockholms slott, d. natten mellan 16 och 17 mars
1611 på Ekolsund, förmäldes 1568 med hertig Magnus
(II) af Sachsen-Lauenburg (se Magnus, sp. 507), och
bröllopet firades i samband med konung Eriks och
Katarina Månsdotters. Äktenskapet blef olyckligt,
hvarför S. ej följde sin man, då denne måste lämna
Sverige. Hon begrofs 1612 i Strängnäs. Om hennes son
Gustaf se Gustaf, sp. 689.
2. S. Albertina, dotter af konung Adolf Fredrik
och drottning Lovisa Ulrika, f. 8 okt. 1753 i
Stockholm, d. där 17 mars 1829, utnämndes fjorton
år gammal af sin morbroder Fredrik II i Preussen
till koadjutorinna i abbedisstiftet Quedlinburg (se
d. o. och Jungfrustift, sp. 283), och från 1787 till
1803, då det rika stiftet sekulariserades, var hon,
ehuru nästan ständigt i Sverige, dess abbedissa. Jämte
sin mest älskade broder, hertig Fredrik Adolf, var
hon föremål för moderns särskilda ömhet. Å sin sida egnade S. modern en
uppoffrande kärlek, i synnerhet under hennes sista år
efter brytningen med sonen Gustaf III. Öfverlefvande
sina närmaste, fick hon se sin brorson afsatt
och med sin familj landsförvisad. S. var mild och
öfvade stor välgörenhet, men lefde under de sista
åren i djup tillbakadragenhet. Enligt ständernas
beslut 1818 öfvergick lustslottet Tullgarn,
förut tillhörigt brodern Fredrik Adolf, efter
hennes död till dåv. kronprinsen, sedermera konung
Oskar I. Hennes palats i Stockholm, det af henne
inköpta f. d. Torstensonska huset vid nuv. Gustaf
Adolfs torg, som med allmänna medel ombyggts och
iordningställts för hennes räkning, skulle med
adpertinenser, enligt hennes testamente af 17 mars
1783, tillfalla den äldste Svea rikes arffurste, som
näst efter kronprinsen egde rätt till kronan, och,
om prins ej funnes, prinsessorna i tur och ordning
samt eventuellt ytterst K. M:t och kronan. Palatset,
kalladt Arffurstens palats (se d. o.), såldes 1902
med riksdagens bifall till staten för 2,250,000
kr. 1911 gaf riksdagen sitt bifall till, att äfven
en adpertinens till palatset, en tomt (n:r 19 å
Blasieholmen), där prinsessan haft sitt stall och som
sedan 1905 hyrts af A.-b. Grand hotell, hvilket därå
uppfört det nuv. Grand hotell royal, fick till bolaget
försäljas för 2,264,000 kr. Vid båda försäljningarna
fogades det villkoret att, om för influtna medel andra
fastigheter inköptes, statsmedel ej finge användas
för dessas reparation eller underhåll. Prinsessan
Sofia Albertinas stiftelses angelägenheter handhas
af en styrelse af 3 led. (två utsedda af konungen,
en af K. M:t på Finansdepartementets föredragning).
3. S. Vilhelmina, Gustaf IV Adolfs dotter. Se Gustaf,
sp. 684. 1. Fr.W. 2.(L. S.)
Sofia (da. Sofie), danska drottningar.
1. S., Valdemar I:s gemål, dotter till polska
prinsessan Rikissa (se d. o. 1) i hennes andra gifte
- efter sin förste makes, danske prinsen Magnus
Nilssons, död - med en rysk furste, antingen Volodar
af Minsk eller Vladimir af Halicz, f. omkr. 1140,
d. 1198, trolofvades 1154 med och äktade, efter
mordet på hennes halfbroder konung Knut Magnusson,
1157 Valdemar I. Hon var mycket vacker, men
skildras i folkvisorna som elak och hämndgirig.
Enligt dessa lät hon innebränna Valdemars älskarinna
Tove i en badstuga och vållade hans syster
liten Kirstens olycka, men ingenting häraf kan
historiskt bevisas. Efter att ha blifvit änka
1182 gifte sig S. med landtgrefven Ludvig af
Tühringen 1186, men han skickade henne snart
hånfullt tillbaka till Danmark, där hon dog.
2. S., Fredrik Ls gemål, f. 1498, d. 1568,
dotter af hertig Bogislav X af Pommern, förmäldes
1518, blef änka 1533 och dog på slottet i
Kiel, där hon för det mesta brukade vistas.
3. S., Fredrik II:s gemål, f. 4 sept.
1557, d. 1631, dotter till hertig Ulrik
af Mecklenburg och dotterdotter till den
föregående, förmäldes 1572 med sin 23 år äldre
kusin Fredrik II och tycks ha lefvat i ett
mycket lyckligt äktenskap. På hennes uppmaning
utgaf A. S. Vedel den första samlingen af danska
folkvisor. Efter konungens död 1588 fick hon ej
någon del i förmyndarrege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
