Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sofia - Sofia Albertina - Sofia Aleksejevna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
257
Sofia-Sofia Aleksejevna
258
ringen i Danmark under Kristian IV:s minderårighet,
men väl 1590 i hertigdömena. Hon kom snart i häftig
strid dels med riksrådet, som ville bestämma öfver den
unge konungens undervisning, dels med ridderskapcts
ledare, Henrik Rantzau, emedan hon sökte skaffa sina
två yngre söner land i hertigdömena. Hennes andel
i regeringen där upphörde 1593, och 1594 tvangs hon
att slå sig ned på Nykjöbings slott, där hon sedan
vistades till sin död. Sina gods på Lolland och
Falster, som voro hennes lifgeding, styrde hon
med stor skicklighet, men äfven med hänsynslös hårdhet
mot bönderna (hon följde den nordtyska seden att
indraga bondejord till herrgårdarna). Hon samlade en
ofantlig förmögenhet, hvaraf hon senare försträckte
sin son stora lån.
4. S. Amalia, Fredrik III:s gemål, f. 4 mars
1628, d. 20 febr. 1685, dotter till hertig Georg
af Braunschweig-Lüneburg, förmäldes 1643 med
Fredrik, medan han ännu var ärkebiskop af Bremen,
och blef 1648 drottning. Hon var mycket intagande,
men därjämte stolt och härsklysten samt prakt-
och njutningslysten, var i synnerhet begifven på
jakt och dans och införde fransk smak vid hofvet
(baletter vid hoffesterna). Hon hade väsentlig
del i Ulfelds fall och äfven i framkallandet af det
ödesdigra kriget 1657; men under Köpenhamns belägring
visade hon stort personligt mod, och vid riksdagen
1660 främjade hon enväldets införande och dref fram
sin försiktige make till handling. Hennes hat till
Leonora Kristina var oförsonligt, och hon hade stor
skuld i denna furstinnas stränga och långvariga
fängelse. Hon blef änka 1670 och afled på det af
henne byggda Amalienborg.
5. S. Magdalena, Kristian VI:s gemål, f 28 nov. 1700,
d. 27 maj 1770, dotter till mark-grefven Kristian
Henrik af Brandenburg-Kulmbach, förmäldes 1721 med
kronprins Kristian och blef drottning 1730. Hon var
så afgjordt tysk, att hon nästan ringaktade danska
språket, som hon dock kunde tala och skrifva. och
kallade sin egen son Fredrik (sedermera Fredrik V)
"der dänische prinz". Sina fattiga släktingar och
många andra tyskar drog hon in i landet och skaffade
dem underhåll. Hon delade sin gemåls böjelse för
pietismen och öfverdrifna häfdande af konungamak-tenso
värdighet, hvarför de också höllo sig på långt afstånd
från folket; men hon utöfvade ej något politiskt inflytande.
Mot sin egen syster, den vackra och begåfvade
furstinnan af Ostfriesland, hyste hon en orimlig svartsjuka,
som 1743 slutligen ledde till systerns aflägsnande från
hofvet S. var slösaktig och praktlysten,
något som i synnerhet visade sig vid
uppförandet af Kristiansborgs och Hirschholms
slott. Af godset Vallo, som konungen skänkte
henne, upprättade hon 1737 ett kloster
för adelsdamer (mest tyska). Som änka (sedan
1746) var hon den första af godsegarna, som afskaffade
hofveriet på sitt gods Hörsholm och lät bönderna
köpa sina fästegårdar. l-5. E. Ebg.
Sofia (ty. Sophie), hannoverska furstinnor.
1. S.,kurfurstinna, f. 14 okt. 1630 i Haag, d.
8 juni 1714, dotter af kurfurst Fredrik V af
Pfalz ("Vinterkonungen") och Elisabet af
Storbritannien, Jakob I:s dotter, blef
1646 förlofvad med hertig Georg Vilhelm af
Braunschweig och 1658 förmäld med dennes broder
hertig, 1692 kurfurst Ernst August af Hannover.
Genom "Act of settlement" 1701 förklarades
hon arfsberättigad till Storbritanniens tron,
och denna, som genom drottning Annas död blef
ledig knappt två månader efter S:s frånfälle,
bestegs af sonen Georg(I). S. var Leibniz’
väninna. Hennes memoarer äro utgifna af Köcher
(1879), hennes bref till hennes pfalziska släktingar
af Bodemann (2 bd, 1885-88) och till hannoverska
diplomater af Doebner (1905). - 2. S. Dorotea,
kurprinsessa, den föregåendes sonhustru, bekant
under namnet prinsessan af Ahlden, f. 15 sept.
1666, d. 23 nov. 1726, var dotter till
hertig Georg Vilhelm af Lüneburg-Celle och
Eleonore d’0lbreuse samt förmäldes af politiska
skäl 1682 med dåv. prins Georg Ludvig
(sedermera kurfurste af Hannover och konung af
England under namn af Georg I). Äktenskapet var
från början olyckligt. S. försummades af
sin make, och det anstolta hertig-(efter 1692
kurfurste-)paret, hennes svärföräldrar, visade henne
ohöljdt förakt och ovilja. I sin öfvergifvenhet
inlät hon sig i ett kärleksförhållande med grefve
Filip Kristofer von Königsmarck och planerade
med denne en flykt från Hannover (härom och om
litteraturen i hithörande frågor se en
utförlig redogörelse i art. Königsmarck 6). Planen
upptäcktes (1694), hvarefter äktenskapet
förklarades upplöst och S. för sin återstående lifstid
inspärrades på slottet Ahlden. Hennes barn voro
konung Georg II af England och drottning Sofia
Dorotea af Preussen. 2. N. H-tz.
Sofia Albertina. Se Sofia, svenska prinsessor 2.
Sofia Aleksejevna, rysk storfurstinna, dotter af tsar
Aleksej Michailovitj i hans första gifte (med Maria
Miloslavskij) och halfsyster till Peter den store,
f. 7 sept. (g st.) 1657, d. 1704, var utrustad med
ovanlig viljekraft och härsklystnad. Hon sträfvade
efter makten, därtill eggad och under-
Tryckt den 25/5 17 26 b. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
