- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
263-264

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sofiero - Sofies minde - Sofism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

263

Sofies minde-Sofist

264

II:s och drottning Sofias sommarresidens; den
senare skänkte det 1905 till nuv. kronprinsparet, och
kronprinsessan har visat stort intresse för parken och
blomsteranläggningarna där ("Vår trädgård på Sofiero",
1915). Den plats, på hvilken slottet lig-

Fig. 2. Parti af parken vid Sofiero.

ger, tillhörde mensalhemmanet (till pastor i
Hälsingborg) 3/8 mtl Skabelycke, som 1864 för 50,000
kr. afträddes till dåv. hertiginnan Sofia, som
därigenom blef kyrkoherdens arrendator. S. å. inköpte
hon det angränsande 1/4 mtl Stubbarp och 1874
ytterligare 1/4 mtl Stubbarp. Genom egoutbyte anslogs
från både Skabelycke och Stubbarp frånskild jord till
mensalhemman, dit stall och logbyggnader förflyttades
och ombyggdes, medan ett därvarande af kyrkoherden
uppfördt boningshus ombyggdes. Sedan drottningen
inköpt rusthållshemmanet 5/24 mtl Filborna i
Hälsingborgs landsförsamling, utbyttes 1881 detta
mot mensalhemmanet Skabelycke, hvarigenom detta fick
naturen af rusthållshemman och S. i sin helhet
blef enskild egendom, hvilket det förut icke var.
Wbg.

Sofies minde. Se Sophies minde.

Sofism (grek. sofisma), log., afsiktligt felslut. Om
felslutet är oafsiktligt, kallas det paralogism
(se d. o.). Termens uppkomst sammanhänger därmed, att
de grekiske sofisterna (se d. o.) ansågos särskildt
använda sådana bedrägliga slutledningar och att
Aristoteles kallade sin skrift om felsluten:
"Om de sofistiska bevisen". Han urskilde två
hufvudarter af sofismer: 1. sådana, som bero
på tvetydiga uttryckssätt i språket; 2. sådana,
som äro egentliga tankefel. Inom båda urskilde
han ett stort antal underarter. Till de språkliga
felsluten räknas bl. a. sådana, som grunda sig på,
att samma ord har olika betydelser (se Homonym); sådana,
som bero på tvetydiga satsbildningar
(amfiboli] o. s. v. Till de logiska sofismerna
höra alla afsiktligt begångna fel mot reglerna
för slutledning (se d. o.) och bevis (se d. o. 1),
såsom quaternio terminorum (se Felslut), petitio
principii (se d. o.) m. fl. En ryktbar sofism är det
s. k. krokodilslutet 1. "lögnaren’’, som uppställts
af Eubulides: "alla kretenser äro lögnare; du, som
säger det, är också från Kreta; alltså ljuger du,
men då äro ju icke alla kretenser lögnare". Om denna
sofism lär stoikern Chrysippos ha utgett en skrift i
6 böcker. Litt.. Cajus, "Antibarbarus logicus" (1851).
S-c.

Sofist (grek. sofistes) var hos forntidens greker
urspr. ett hedersnamn af nästan samma betydelse
som sofos, vis. Sålunda kunde enhvar särskildt
kunskapsrik och praktiskt duglig man kallas sofist,
och i sådan god bemärkelse användes uttrycket ännu
af Lysias och Isokrates om Platon och af Aristoteles
om Aristippos. Men på deras tid hade termen ock
fått en speciellare betydelse såsom betecknande de
vandrande vishetslärare, som uppträdde i Aten och
andra grekiska städer sedan senare hälften af 5:e
årh. f. Kr och som själfva kallade sig sofister. Då
dessa ofta undervisade i talarkonsten (rhetorike),
blef o under senantiken uttrycken sofist och retor
ofta likbetydande. Den förklenande bemärkelse,
i hvilken termen sofist i våra dagar vanligen
används såsom betecknande en person, som nyttjar
sofismer (se d. o.) och af gängse åsikter utdrager
samhällsupplösande konsekvenser, härstammar från den
bittra kritik, som komediförfattarna och sofisternas
filosofiska motståndare riktade mot dem. Det är
till denna förklenande betydelse af ordet sofist
man ansluter sig, när man kallar sofistisk en
framställning, som vilseleder genom spetsfundiga
distinktioner och bedrägliga ordvrängningar, och
betecknar såsom sofisteri ett sådant bevisningssätt.

Sofisterna, de ofvan nämnde grekiske vishets-lärarna,
egnade sig visserligen stundom äfven åt undervisning
och författarskap i filosofi, men utgjorde ingen
filosofskola med gemensamma åsikter. Det gemensamma
för dem var endast yrket, i det de voro lärare,
som togo betaldt för undervisning i de ämnen,
som särskildt kunde vara af gagn för en ung man i
det dåtida Grekland. I Aten och flertalet andra
grekiska stater rådde nämligen då demokratiska
statsformer, som lofvade lysande framgång för den,
som i folkförsamlingen kunde göra sig gällande genom
sakkunskap och genom att väl lägga sina ord. Därtill
kom behof vet för enhvar att inför rätta kunna
skydda sina intressen, ty den tidens greker voro
processlystna och deras folkdomstolar lätta att
vilseleda genom skicklig advokatyr. Tilltron till de
fäderneärfda lifsåsikterna och den naiva vördnaden
för sed och rätt voro rubbade genom den ökade
samfärdseln med andra folk och genom den filosofiska
spekulationen. Inom flera områden hade ock redan
vissa vetenskapliga sanningar upptäckts och teorier
utvecklats. Men flertalet tänkare och forskare lefde
ett tillbakadraget lif, och deras läror voro kända
endast för en ringa lärjungekrets. Men så mycket hade
dock åtminstone ryktesvis trängt ut till den stora
allmänheten, att vetgirigheten var väckt. Redan anade
man, att "kunskap är makt", liksom man dagligen på
torget bevittnade, att vältaligheten är det. Det
sålunda framträdande bildningsbehofvet var det,
som sofisterna i rätt tid kommo till mötes. De voro
mångkunniga män, som lärorikt och vältaligt kunde orda
om allt mellan himmel och jord. De vandrade från stad
till stad och erbjödo sig att mot betalning utlära
sin visdom. Såsom Platon låter sofisten Protagoras
i den dialog, som fått dennes namn, säga, afsåg
den sofistiska undervisningen att utbilda ungdomen
till "praktisk klokhet med afseende på enskilda
angelägenheter, huru man på bästa sätt skall förvalta
sitt hus, och med afseende på det allmänna, huru man
skall bli i stånd att med ord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:34:08 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free